Någon annan m normal äl som ska börja med pergo/clomid?

Förra veckan var det som jag var hos gyn. Är så trött idag. Började jobba kl 6.00

Oj oj oj Fiji Vilken pärs ni gått igenom... och den är ju inte helt över med tanke på att ni måste fortsätta vara så uppmärksamma . Men vilken salig TUR att han hann få bort den i tid och att han har en fru som är duktig och står på sig. BRAVO!

Hu, jag vill bara gråta när jag tänker på det . Nu är kanske inte min sambo i "samma riskzon"... men han har definitivt mer leverfläckar och prickar än vad som är "normalt" och jag har tjatat länge om att han borde kolla upp sig. Men han är tyvärr inte den som vill gå till läkaren i onödan... varför han knappt går dit ens i "nödan", tyvärr. Men nu ska jag ta och ringa en dermatolog. NU! och boka en tid åt honom... blyertspennetricket låter smart... tyvärr vet jag redan nu (från minnet) att han har ett par stycken som är större än sudd-cirkeln

Ja, visst är det nervöst Grisen *kramar dig*. Jag var skitskraj för flerbörd första ggn... och jag antar att "risken" är lika stor varje gång, äevn om jag nu lugnat mig lite då vi inte plussade.
Jag har ju tyvärr dessutom delad livmoder så för mig vore det extra olyckligt om det så bara vore tvillingar... för det skulle innebära mycket stor risk för missfall...

Sniik: Kanske doktorn har helt rätt i sin ordination i ditt fall... så du behöver kanske inte oroa dig alls *hoppas*...
(men som den fegis jag är så tycker jag ändå att de BORDE kolla oss ALLA med vul efter VARJE kur)
.

Jag tycker också vi alla borde bli kollade med VUL efter varje kur eftersom man vill veta om det uppstår något strul! Men vi får väl hoppas att våra kroppar kan hantera alla dessa hormoner vi smäller i oss

Bliglin- tack Det behöver inte vara någon fara även om fläckarna är större än suddit. Det är när de är ojämna, olikfärgade, flyter ut i huden etc som man behöver kolla extra. Maken har en kolsvart jätte stor på benet, den står till och med ut men hudläkaren säger att den är helt ok! Maken gillar inte heller att gå till läkaren men har nog lärt sig nu Jag har tvingat iväg honom några gånger och nu vet han bättre än att gå emot frugan

Nu måste jag försöka få i mig lite lunch. Kram till er alla!

Fy, vad läskigt med de elaka leverfläckarna! Låter tufft. Bra att det gick bra till slut! Hoppas herpesen/kopporna inte blir värre för dig.

Ja, hur kan de veta hur bra eller dåligt man svarar på kurerna om de inte kollar, det kan man ju undra?

Tack för kramen, Bliglin! Jo, första gången så här är väl värst. Sen blir man cool och luttrad igen.

Halloj tjejer!
Läget?

Mitt humör pendlar upp och ned och jag har svårt att hålla mig härifrån fastän jag har jobb som ligger och väntar

Ska börja med clomiden idag... men eftersom jag inte var hemma vid dagens lunch (dvs och inte hade tabletterna tillhands) så tänker jag ta första pillerhalvan efter middagsmaten... då jag vill ta dem i samband med mat för magens skull.

Innebär det att jag måste ta samma tid alla 5 dagarna? (eller kan jag ta vid kl 19.00 ikväll och sedan ta dem vid 13-tiden resterande dagar?) Hur har ni gjort?

Känns inget skoj alls att börja om en tredje vända... men vi sitter ju i samma båt härinne, så jag ska väl inte klaga. Men är redan nu nervös för att det ska bli "dålig tajming" även denna gången... usch, finns ju eg ingen anledning att gruva sig i förväg. Blir ju bara värre av det...

Nåja, imorgon kanske blir en bättre dag!?

Hur känns det för dig Fiji, du är väl på dag 3-4 idag?
Kram B

Hej B! Förstår dina tankar och oro. Jag känner precis likadant och är rätt negativt inställd redan nu. Är så himla trött på det här. Trött på att käka hormoner, av att må dåligt hela tiden antingen är det äl-smärtor, menskramper eller bara biverkningar av clomiden. jag har svårt för att träna ordentligt och är så trött på att må skit. Aldrig lyckas man heller och inte blir det bättre av att sjukvården krånglar och man inte får göra de IUI man blivit lovad  Jag tror jag fått en ny bieffekt och det är depression. Det kan vara vädret och ständigt återkommande mens som gör en nere också men det känns tungt att vara så låg. Mannen börjar också bli deppig så det kan vara så att vi drabbats av islandfever. Har inte haft en riktigt semester på allt för länge och nu börjar det närma sig hemresa så då släpper all längtan man pressat tillbaka under dessa två år när man inte varit hemma!

Helst ska man ju ta tabletterna under samma tid varje dag. Jag försöker ta de runt 8 men det har ibland blivit runt 10 istället. Fast om du tar det på kvällen så skulle jag nog fortsätta ta det då för att inte riskera värre biverkningar eller annat strul! Sorry för att jag är så neggo men det känns så seeeegt!

Grisen- även om alla äggen skulle mogna och släppa så är det inte så stor risk för att alla skulle befruktas och lyckas fästa på ett bra sätt. Det skulle ju vara maximal otur i så fall. Jag hoppas däremot att du kanske kan få två befruktade ägg varav det ena fäster sig jätte fint och sedan växer och frodas i nio månader

Sniik- jobbigt med din mammas bröstcancer, skönt att hon är ok nu! Konstigt att de inte kollar dig innan de ger en dubbeldos av clomiden?! Trött man blir på läkare ibland. Vi får hoppas att du inte blir överstimulerad nu då. När ska du gå vidare med nästa steg?

kram till er alla!

Huvva Fiji

Vi känner tydligen likadant

jag är trött och seg och less och allmänt depressiv (och lite bitter ovanpå det)... och även om jag (tack o lov) inte lagt på mig 2 kilo per behandling som jag var rädd för efter 1:a ggn så har de 1-2 kilon vätska som jag samlade på mig då inte släppt ännu, dvs jag känner mig konstant plufsig och "vätske-stinn-seg"... alla jeans stramar över magen... vilket sannerligen inte gör mig på bättre humör. Morr!

Tack för infon om tidpkt. Antar jag får ta den efter middagen då hela kuren... nåja, kanske inte blir så illa. Då slipper jag kanske eftermiddags-yrseln som jag haft de två första kurerna som gjort att det blivit segt att jobba efter lunchen. Alltid ngt positivt, kanske

Hoppas vi mår bättre snart!

Hur mår du Sniik som käkat hela 3 kurer?
Kram B

Sniik: Förlåt, 4 kurer har du ju satt i dig

Hur har du gjort med tidpunkter?

Jag hoppas också det blir bättre snart B! Jag tror att det är ganska normalt att hamna i en svacka efter ett par misslyckade försök. Första kuren av clomiden fick man nytt hopp, något att se framemot och massa nya upplevelser (kroppsligt). Nu har man gjort det ett par gånger så det känns inte lika kul längre! Dels tappar man hopp- det har inte tagit sig på de två första så varför skulle det tredje lyckas? Men man blir lite uppgiven och deppig också och orkar inte vara positiv mer. Men jag hoppas vi får lite ny ork och kraft igen när man knaprat färdigt och det börjar närma sig äl-tider. Då ökar chansen liiiite igen och man kanske orkar få lite nytt hopp Sen börjar väl nästa svacka veckan innan bim igen
Hoppas du slipper yrsel om du tar tabletterna på kvällen. Jag har knappt biverkningar denna gång, hoppas jag inte få i mig för lite nu när jag minskat på dosen

Jag undrar också hur du gjort Sniik med tidpunkterna? Har du märkt någon skillnad om du tagit morgon/lunch/kväll?

Fiji: Du har säkert helt rätt!

Och det är (iaf för mig) alltid värst när mensen är över mig och jag, ännu en gång, tvingas acceptera att det inte funkade. Känner att jag tappar livsglädjen en aning... och empatin med andra... kommer på mig med att negligera deras "problem" i mina tankar... och blir arg på mig själv för jag inser ju att allas problem är lika jobbiga för den som upplever dem.

Och när jag försöker leva i "nuet" så går det ganska bra. Men när jag tänker på mina "planer och förhoppningar" och hur jag redan förra sommaren hoppades att det skulle bli den absolut sista utan barn så går det nästan inte att hejda gråten.

Svägerskan blev sjukskriven i veckan för högt blodtryck, hon är i v 35. Och jag hoppas naturligtvis av hela mitt hjärta att det ska gå bra. Det gjorde det förra gången och då satte förlossningen igång en vecka efter hennes sjukskrivning. kanske blir dte förlossning för nr 2 till veckan då!? *spännande*. Samtidigt är det nästan mer än jag står ut med, dvs jag förstår inte hur jag ska palla att spendera några veckor med dem i sommar med splitterny bebis och 3-åring... och hela tiden påminnas om att jag INTE är gravid fastän vi började försöka bli gravida samtidigt som de började försöka för nr 1. Dvs vi kund eockså ha haft en 3-åring och en bebis nu

Näe, fy faaaan för denna avundsjuka. . Bäst att återgå till att leva i nuet... och sluta gå in på "graviditetsuträkningen" här på FL för att ta reda på när förlossningen skulle äga rum OM jag blev gravid då eller då elle då . fastän jag aldrig haft missfall så har jag ändå passerat otaliga "mentala BF-datum" redan nu.

Hur knäpp får man bli egentligen?