• Resande

    Någon annan m normal äl som ska börja med pergo/clomid?

    Hej!
     
    Jag och min make har försökt få barn i snart 1,5 år utan att lyckas. Utredningen visar på oförklarligt barnlösa På fredag ska jag börja med clomid i 5 dagar. Finns det någon annan som också ska börja med pergo i dagarna eller som kanske precis börjat? Vill du dela tankar och erfarenheter med mig?


    Nu måste det vara vår tur...
  • Svar på tråden Någon annan m normal äl som ska börja med pergo/clomid?
  • Bliglin

    Låter klokt Fiji!

    Jag ska försöka följa ert exempel

    Kramar tebax!

  • Resande
    men jag är fortfarande här! Fast nu ska jag faktiskt logga ur och åka till gymmet för snabbträning innan fika med tjejer och sedan beachen för lunch med maken. Här ska levas
    Nu måste det vara vår tur...
  • Hallonbrus

    Ja jag vet precis vad ni menar... Jag ahde alltid jätteexakt mens innan kunde nästan säg på kockslaget när det satte igång... Å så försöker man bli med barn, brösten gör så ont så man vill ha en meters skyddsradie runt dem, man är kissenödig stup i kvarten, man mår illa på morgonen och är sugen på mat man aldrig varit speciellt intresserad av innan....så tar man ett test och det blir negativt...ja ja men det är nog ändå nåt och man känner sig så supergravid....Å så kommer den förbaskade mensen! Det är så sjukt orättvist.

    Men jag har bestämmt mig att känna mig gravid nu fram tills min mens (förhoppningsvis inte) kommer....JAg blir ju besviken i vilket fall som helst om den kommer så då kan jag lika gärna få må bra och ¨"låtsas" vara gravid så där lite för mig själv io smyg...=)

  • Resande

    Hallonbrus- jag tyckte det var jätte skönt att tänka att "ja, men så känner jag ju för att jag är gravid" om allting Sen när mensen kom så var jag ledsen en stund men inte så himla farligt ändå faktiskt. Jag försökte genast tänka framåt istället, dels om jag skulle äta clomid eller ej, kolla när nästa insemination kan tänkas bli och så fokuserade jag på allt positivt i livet. Som att om jag inte är gravid när jag ska till Sv så kan jag dricka alkohol på kvällarna med våra familjer när vi grillar. Jag kan dricka vin på flyget så jag blir seg och förhoppningsvis somnar. Jag kan vara vältränad och smal i mina nya bikinin över sommaren, sola utan att vara rädd för att bli för varm etc. Maken och jag har varandra, vi stortrivs med livet i övrigt och förr eller senare får vi barn- oavsett om det blir via ivf eller adoption. På ett eller annat sätt kommer de till oss så varför inte leva livet och må gott fram tills dess?!

    Hoppas ni andra plussar nu väldigt snart Någon i tråden måste det ju släppa för snart och jag fick ju precis kärringbesök så...


    Nu måste det vara vår tur...
  • n1ettan

    Fiji-jag håller med om att det bästa är att försöka leva i nuet och njuta av den tid man har. Men det är fruktansvärt svårt. Jag antar att man måste igenom mycket innan man tar sig dit. Jag brukar inte känna efter om jag är gravid, för förra sommaren när jag blev gravid (MA v 11+6) så kände jag absolut ingenting förrän mensen var försenad och vi tog ett gravtest. När jag äter clomid får jag också väldigt ömma bröst.

    Jag har nu fått mer pergo utskrivet, men skall bara äta varannan månad. Min doktor tyckte inte att det gjorde något att äl sekretet försvann, och det som kommer är segt och klistrigt. Jag vet inte, men jag skall väl äta någon kur fram tills vi gör ivf. Åtminstone känns det som att chanserna skulle öka i allafall månaden efter en pergo kur.

  • Resande

    n1ettan- det är jätte svårt att inte känna efter trots att man egentligen vet att det inte finns några säkra tecken förrän mensen uteblir. Det är så svårt att låta bli att analysera bara så därför försöker jag ha lite kul på vägen. Så himla tråkigt och jobbigt med ditt missfall. Får hoppas det vill ta sig denna sommar istället och att ni får gå hela vägen. Jag har aldrig varit gravid under hela den här tiden och börjar bli orolig för att det ska vara något allvarligt fel- typ äggen inte delar sig som de ska även om de blir befruktade Men jag försöker att inte oroa mig över det alltför mycket...

    När jag började med andra kuren av clomid så åt jag omega-3 ett par gånger om dagen också. Vet inte om det var det som hjälpte mig men mitt sekret blev betydligt bättre mot förra gången då det var så där segt och klibbigt.

    Det jobbigaste är att alla runt omkring mig har barn och många även fler. Min bror och hans tjej ska ha sin andra nu i sommar... De har inte ens varit ihop mer än en bråkdel av tiden som vi försökt (de har haft uppehåll) och ändå lyckas de bli med barn igen Livet är bra orättvist, men vi har förståss massa annat de inte har så man får väl fokusera på det som är bra istället.

    B hur har det gått för dig? Bidde det något plus eller har du fått tråkigt besök?

    Jag har börjat med clomidkur nr 3 idag, valde att bara ta en tablett. Effekten av de två tidigare omgångar måste ju hänga kvar så jag vill inte trycka i mig mer medicin än nödvändigt. Får se om det kan ge en "tredje gången gilt" lycka för oss.

    Hur mår ni andra?


    Nu måste det vara vår tur...
  • Bliglin

    Heja Fiji att du bara tog en tablett! Jag tror det är bra... för precis som du säger så ligger ju effekten kvar lite inpå nästa månad (min läkare bekräftade det när jag frågade). Så dubbelkur igen kanske i praktiken nästan skulle ha motsvarat trippelkur .

    För mig har det inte gått något vidare. Vaknade kallsvettig imorse (typisk pms för mig) men testade med min sista sticka iaf för att jag inte skulle ångra mig senare under dagen när morgonkisset så att säga redan skulle vara "bortkissat". Testade förstås minus igen .

    Och visst, "its not over til the fat lady sings" och jag har ju inte börjat blöda. Så vem vet!?

    Men sannolikt så kommer mensen. Jag har testat minus idag igen, dag 27, jag har "pms-huvudvärk" som tillsammans med kallsvettandet imorse övertygar mig om att mensen är på ingående. Tempen är dock fortsatt hög, 37,6 nyss, (har olika riktvärden för basala morgontempen och vanligt "dagtemp" ) vilket indikerar att mensen antagligen kommer först imorgon.

    Usch så surt det känns

    Men har läst på lite på olika länkar och insett att timingen var usel för oss denna månad och att tvättad sperma inte är livskraftiga under lika lång tid som "otvättad"... varför äl 1,5 dygn efter IUI antagligen var för sent. Dessutom kanske min söte sambo hade "hållt sig" för länge innan IUI eftersom vi trodde den skulle bli på lördag men blev först på måndagen, vilket gjorde att han hade hållt sig nästan en vecka innan IUI. Säkert inte så bra

    Och visst, är omöjligt att veta med säkerhet vad misslyckandet beror på.
    Men för mig känns det bra att tänka ut troliga förklaringar... för det hjälper mig att hitta motivationen för att köra igång med nästa kur. (När jag får mens känner jag annars mest för att kasta in handduken )

  • Resande

    Jag hoppas i alla fall att det kanske blir ett plus istället för kärringbesök imorgon B. Det låter ju lite positivt att tempen är hög, så vi får hoppas den inte sjunker imorgon. Alla dina symptom kan ju lika gärna vara gravtecken som pms så jag fortsätter hoppas! Din mens är väl lite sen nu va om man jämför med tidigare månader?

    Jag kan bli irriterad på sjukvården som bara hjälper en halvvägs- genom att erbjuda en IUI men alldeles för sent om man nu får det alls! Det är ju knäppt att ni ska behöva hålla er så länge och minska chanserna för pigga simmare samt ägget kanske inte fanns där i tid! Hoppas i alla fall att det tagit sig men skulle det mot all förmodan inte ha gjort det så får vi verkligen hoppas timingen (stavning?) är bättre nästa gång! Det är så jobbigt när man måste förlita sig på andra... Tänk om man bara kunde ha sex när man kände för det och bli gravid genom det Nåja, vi får helt enkelt fortsätta kämpa, stötta varandra och förhoppningsvis bli gravida inom en väldigt snar framtid. Jag är lite orolig för hur man kommer att reagera som förälder sen när man äntligen lyckas få sitt barn. Undrar om man får en depression för att kampen dit varit så lång och sedan blir det en sån omställning? Jag är ju inte där än så det är kanske dumt att oroa sig för det redan men ibland undrar man hur allt det här kämpandet ska påverka en i slutändan

    Lycka till nu B! Måtte kärringen hålla sig undan!


    Nu måste det vara vår tur...
  • Bliglin

    Tack för din pepp Fiji! Hoppet är ju det sista... som sagt.

    Du skrev: "Jag är lite orolig för hur man kommer att reagera som förälder sen när man äntligen lyckas få sitt barn. Undrar om man får en depression för att kampen dit varit så lång och sedan blir det en sån omställning?"

    Jag har tänkt precis samma sak. I svarta stunder känns det som att hjärtat har krossats så många gånger under denna helveteskarusell så att, även om jag lyckats klistra ihop det varje gång, det blir aldrig "helt" igen, åtminstone inte lika helt som det var innan...

    Men du har rätt. Vi kan inte göra annat än att kämpa vidare och stötta varandra på vägen
    Kram!

  • Bliglin

    Vg mensen, nja, den är inte sen relaterat till äl... jag brukar ha 13-14 dagars lutealfas. Och eftersom äl var senare denna månad så borde mensen komma just imorgon (eller ev på tisdag om min misstanke om äl-tidpunkt visar sig stämma). Så det är inget att hänga upp hoppet på, menar jag.

Svar på tråden Någon annan m normal äl som ska börja med pergo/clomid?