Nakenhet

Jennert86 : Självklart ska man inte hålla för ögonen på sin bebis. Denna tråd handlar inte om sådan nakenhet. Detta handlar om en kille på 12 år som troligtvis har sexuella fantasier om sin mamma och får stånd när han ser på henne.Plus att han ber att få se på hålet där han kom ut........ Då är det ingen normal nakenhet längre tycker jag.

Men killar får ju stånd i den åldern av en hel massa. De kan få stånd för att de tror att de ska få spela basket på gympan. De får stånd om de är nervösa för ett prov i skolan. De får stånd av ingenting. Han kan ju lika gärna ha tänkt på något annat än sin mamma och fått stånd. Att han inte vill ha badkläder är ju säkert för att de alltid har varit nakna. Han är mittemellan att vara vuxen och barn. Alla känner ju igen sig i att ibland ha känt att man vill bara vara liten och mammas lilla barn igen.
Den enda åtgärden jag tror är viktig är att prata lite om sex och samlevnad med pojken. Kanske fråga om ståndet? Be pappan prata om det om det är obehagligt. Om du vill ta på dig badkläder så ska du kunna berätta varför. Jag tycker inte att pojken ska känna att hans mamma tycker han är obehaglig. Då vänder man ju något helt naturligt till något som man ska skämmas för och det tycker jag är fel.

Jag skulle inte vilja ta på mig badkläder och gömma mig för mitt barn om vi tidigare har bastat nakna i familjen och enda anledningen är att jag är tveksam till hur h*n uppfattar nakenhet. Men så är jag hyfsat van vid att basta naken med kompisar och jag ser det nog på samma sätt. Att börja skyla sig skulle jag se som att jag höll med barnet, "ja, nakenhet är enbart till för sex, bra att du upplyste mig", liksom. Jag skulle säga ifrån om h*n gjorde eller sa något som jag inte var bekväm med och i övrigt skulle jag bete mig som vanligt, som jag brukar göra i bastusammanhang.

En svår fråga Millan! Men för mig skulle det nog kännas konstigt när sonen är så pass gammal. Vid den åldern är det väl inte osannolikt att ett barn har en "sexuell medvetenhet", onanerar, fantiserar osv.

Dessutom tycker jag att det finns en annan viktig aspekt som jag inte tror att någon tagit upp ännu. Din pojke är nog gammal för att minnas saker som händer honom nu upp till vuxen ålder. Och jag tror att många 17-åriga pojkar (och vuxna män) skulle tycka att det kändes ganska jobbigt att tänka tillbaka på att man för några år sedan duschade naken med morsan och till på köpet fick stånd. Så även om han inte tycker det är jobbigt nu, så kan det bli ett jobbigt minne för honom som man kanske ska bespara honom. Förstår ni hur jag menar?

Men olika familjer/släkter/kretsar har olika traditioner vad gäller nakenhet. Flera i tråden har skrivit att de kommer från Finland och badar bastu nakna tillsammans som en självklarhet - i så fall är det inte konstigt för en 17-åring att göra det heller, om hela släkten gör det!

Och om jag och mina kompisar tycker det är normalt att basta tillsammans, varför skulle det plötsligt bli onaturligt för våra barn? OK, de kanske inte kommer att berätta det för alla pryda klasskamrater, men det är inte samma sak som att de skulle tycka att det var jobbigt att ens tänka på.

backtimjan: Det har du alldeles rätt i. Det är inte nakenbadandet i sig som jag tror att man kan tycka är jobbigt. Men att få stånd är en lite annan grej som de allra flesta nog med tiden upplever som något väldigt privat.

Puberteten är ju en lite speciell tid också. Att basta naken med sina föräldrar som barn eller som vuxen är mindre problematiskt känner jag.

blir förvånad över vad många som tycker de här är okej!!!

säger bara....USCH!!!!!!

Håller med dig Snuttan!!!!

Det här är inte nåt råd till Millan utan mer en egen fundering.
Jag var med om en liknande situation när jag var i 10-12 års åldern. Mina föräldrar hade en bastu i sitt fritidshus. Jag och min mamma stod nakna i bastun när jag började få stånd.
Det innebar inte att jag var tänd på henne eller så utan det bara hände. Minns att jag försökte få det att stanna av, men den till slut stod rakt ut. Jag visste inte hur hon skulle reagera, om hon skulle bli arg eller så och försökte dölja det.
Hon log lite och sa lugnt att det inte var nån fara och att jag inte kunde rå på att det hände.
Det är inget som jag skäms för idag. Men om hon hade blivit arg,krävt att vi omedelbart skulle klä oss eller inte velat basta mer med mig hade jag nog skämts och känt att jag hade gjort nåt hemskt eller fult.
Tycker ni att hon gjorde rätt eller fel, hur skulle ni mammor reagerat om det var ni som stod där ?