det gör inte så förbannat ont som alla säger

Jag fortsätter att harva, men jag tycker att det är så sjukt synd att bilden av en positiv förlossning ska vara en smärtfri förlossning. Varför det? Jag har haft två positiva förlossningsupplevelser, den andra var en drömförlossning i min mening och det trots att jag hade ont och att det krävdes en hel del av mig. Jag tycker att det är jätteviktigt att förmedla att smärtan är och bör ses som någonting konstruktivt, och att den är fullt hanterbar även om det kan behövas en del förberedelse och ansträngning för att hantera den. 

Det är ju så här det är: somliga har lätta förlossningar och andra har svåra förlossningar. Den som har haft en "lätt förlossning" på pappret kan ha en riktig mardrömsupplevelse bakom sig och den som har haft en jobbig förlossning kan se det som en riktig drömförlossning. Till syvende och sidst handlar det en hel del om hur vi som födande kvinnor bemöts av barnmorskor och övrig personal på förlossningen, hurdant stöd vi får, liksom huruvida vi känner tillit till oss själva och det vi klarar av.

Det behövs absolut motbilder till förlossningen som en fruktansvärd smärtsam mardröm, men att den motbilden skulle vara att det "inte gör så förbannat ont som alla säger" och att man spelar schack mellan krystvärkarna ställer jag mig frågande till.      

Jag har själv fullkomlig panik inför förlossningen och har medvetet avvaktat med att bli gravid p.g.a. min förlossningsrädsla. Nu när jag är gravid har jag fått komma till specialistmödravården som tar väl hand om mig och min rädsla. Jag blir glad att läsa om förlossningar som din, det ger mig lite hopp om att det inte behöver vara så hemskt som jag tror.

Tack för att du delade med dig! 

Jag skrek i 29 timmar i sträck typ.. :( det gjorde så ont så jag trodde jag skulle dö flertalet gånger men dock så vande jag mej vid denna otroligt starka smärta o till sist började jag fokusera o krysta trots att jag då var helt slut av allt o till sist kom hon ju ut. Sen kunde jag knappt stå/gå på 10 veckor så att det onda försvinner efter man fött kan man ju ta med en klackspark.

MEN jag kan säga att min smärttröskel är låg, jag tycker allt gör ont som typ ta blodprov. Men trots detta är jag nu i vecka 35 o nästa förlossning närmar sig men jag tar gärna all denna smärta igen för jag vill ha ett barn till. 

Så till er som är rädda, jag förstår er så himla väl men låt det inte hindra er från att skaffa barn för det är det inte värt att ge upp barn utan var väl förberedda på att det tar hus i helvete när det väl sätter igång o bli glada om det inte var så farligt.

Kram :)

 

jag gick hemma med förvärkar i 2,5 dygn sen när jag kom in tog det ca 12 timmar innan han va ute!...Det va inte så hemskt som alla säger, visst det gör ont!! men det är en sådan sjukt häftig upplevelse!............när barnet är ute försvinner smärtan............det är värt allt!........dagen efter sa jag att jag kunde föda barn igen........och det ska jag snart göra efter snart 2 år! det är häftigt, hade den inställningen innan och tror det hjälpte mig..tänkte på alla kvinnor som föder i djunglen utan någon hjälp.....jag klarade mig på lustgas.....ut kommer barnet på ett eller annat sätt=)

Underbart inlägg!

Jag använde enbart lustgasen under min fl. Klart det gjorde ont och var jobbigt, men det räknar man ju med. Däremot hade jag räknat med att det skulle kännas 1000ggr värre. Och få 100ggr fler komplikationer. Och ta 100ggr så lång tid. 

Får man lite klumpigt uttrycka sig som i läkemedelsreklamen "smärta handlar om inställning"? Eller, till viss del iaf? Har vänner och bekanta som tror att en normal fl (från första värk tills barnet är ute) tar 1 timme. På allvar. De blev chockade när de fick veta att 1 timme är normal krysttid. Eller värksmärtorna inte känns mer än som mensvärk. Medans andra tror att en normal förlossning går till som nedan...

Min poäng är; den bild jag hade målat upp för mig hur en fl går till (så som i stort sett alla kvinnor berättat/skrämt upp) är att den kommer ta MINST 40 timmar, mina kroppsdelar kommer flyga åt alla håll och kanter när jag spricker (inte OM) och dessutom så kommer det göra så inihelvetes ont så att man tycker självmord är en bättre lösning än att föda.

Jag hade inte en okomplicerad förlossning, men återigen. Jag hade inte räknat med att bara fisa ut mitt barn heller.

Och innan det kommer massa jättearga inlägg efter mitt nu så VET jag att för vissa/många så är fl i princip så jobbig som ovan. Men MÅNGA kvinnor överdriver sin fl extremt! Ungefär som att dom VILL skrämma upp andra stackars intet ont anande gravida. Hela graviditeten fick jag lyssna på hur ONT jag kommer få, att graviditeten bara blir värre och värre. Inget positivt öht! Grymt tröttsamt men vägrade lyssna så pass så jag tog åt mig eller kände rädsla.

Min poäng (nr2), allas fl är olika!! Lyssna inte på allt och alla som kommer med sina skräckhistorier. Nu råkar jag ha en sjukt hög smärttröskel vilket förmodligen hjälpt mig mkt. 

Men lita på er själva, och var medvetna/beredda på att det KAN bli ett helvete men oroa er inte för mkt i onödan.
Kvinnor har fött barn i alla tider både med och utan smärtlindring så det går även 2012!

Lycka till alla blivande mammor!!

 

Jag är gravid nu och börjar redan (v16) tycka det känns nervöst inför förlossning. Så jag tycker det var väldigt skönt att få höra en historia om att man inte spricker från mage till rygg ( stort draget) utan att det faktiskt kan gå lätt. Jämfört med alla skräckhistorier man får höra hela tiden. Det är nästan så man undrar ibland om folk försöker avskrämma en totalt!! Bra initiativ tycker jag och skönt och höra för en förstföderska för en gång skull! Tack

Toppen att en del inte har ont. Inte för att jag för mitt liv kan förstå att man inte har ont när det ska ut något så stort ur ett så pass litet hål... Dock är det väldigt svårt att förmedla den smärta dom flesta upplever. För när väl barnet är ute så är smärtan historia. När jag födde mitt andra barn fick jag panik när dom riktiga värkarna kom, nej för i helvete det var ju så här jävla ont det gör. Men hade en fantastisk barnmorska som grep in och började andas genom värkarna med mig så inte paniken tog överhand. Men skulle aldrig någonsin säga att det inte gjorde ont att föda barn, men det är en smärta som man är helt uppe i och när barnet kommit så är det värt allt. Det är det mest fantastiska jag gjort, att föda fram två liv. Trots smärta.

Om man vill föda "naturligt" men ändå är rädd för smärtan: Det finns smärtlindring!!!
Har nu läst historier om både skratt och smärta men det verkar inte som om många har utnyttjat den möjligheten.
Smärtan är ju en naturlig del av födandet, kroppen har en del eget motförsvar, men är man rädd och spänd så hjälper det inte långt. Ta i god tid reda på vad du kan få för hjälp och kräv den.