Jag är född 84 och fick oerhört mycket stryk när jag växte upp! Jag minns hur kränkt och ledsen jag blev varje gång och jag förstod inte varför min far gjorde så...
Idag har jag en son och visst vi har våra bråk, men den dagen det har gått så långt att jag slår mitt barn, den dagen vet jag också att jag misslyckats totalt som förälder! Mitt "jobb" är att se till att min son växer upp till en lugn, trygg och en harmonisk människa och inte till en rädd, tillbakadragen och otrygg människa!
Jag förstår inte er som tycker att det är okej att daska till sina barn. Om man fick det som barn bör man ju komma ihåg hur det kändes och lova sig själv att ALDRIG göra så mot sitt eget barn.
När jag blir så arg på min son så att jag känner att jag skulle smälla till honom, så tänker jag alltid efter hur det kändes när jag fick det själv och om jag verkligen lärde mig något av det, vilket jag givetvis inte gjorde. Sedan lugnar jag ner mig och försöker prata lugnt och sansat, men ändå i en bestämd ton.
Det ända som jag lärde mig var att ständigt gå runder och vara rädd för att göra det minsta lilla fel, kände mig inte trygg någonstans...
Ni som tycker att det är ok att daska sina barn, TÄNK OM! Tänk på vad ni gör mot era barn! Är det verkligen värt det????
Nej, det tycker inte jag iallafall!
