Jog tror inte jag har fattat hur svart folk verkar ha med att se bra konsekvenser av handlanden. Varfor ar det sa svart att utfora??
Jag tycker inte straff lonar sig, jag gillar inte naughtymats och jag ar totalt mot fysisk disciplin, anda har jag lyckats ha pli pa en massa barn som nanny. (Jag har forresten aldrig stott pa en enda nanny som har anvant sig av en naught mat. Manga anvander sig av en time out spot, men det ar inte ett straff, det ar ett stalle att lugna ner sig pa).
Uppfor sig barn inte sa ser man till att de inser att det finns en konsekvens till deras uppforande.
Det ar inte ofta jag har haft nannybarn som ens har fatt utbrott i en affar, men en gang sa fick en kille spel i affaren for att han var trott och ville titta pa nagot pa TV. Jag hotade inte honom med att jag skulle ga och lamna honom, (eller fragade honom om han ville folja med etc.). Jag sag till att alla varor vi hade blev tillbakasatta dar de forst var och sen gick vi hem och sov. Nar han vaknade sa gick vi tillbaka till affaren och kopte det vi behovde that was it. Han fick inte kolla pa TV, men han var trott och nar han vaknade till sa ville han inte ens kolla pa TV sa det blev inget battle som jag behovde ta da. Han var inte jatteglad over att behova ga tillbaka till affaren med mig, men det var ju pga att han behovde sova och inte kunda vanta i tva minuter som vi var tvungna att avbryta shoppandet sa da fick han kanna pa konsekvensen av att bryta av en shoppingtur pa det sattet!!! Det var aldrig nagot krig, jag uppmarksammade att han var trott, och han fattade att han inte hade upptratt helt OK utan hot, daskar och straff!!
Tog jag bort leksaker sa forsvann de aldrig i en bestamd tid. De kom fram nar barnen bevisade att de kunde leka med dem igen. Det kunde ta en halvtimma eller ett halvar!!
Varfor masta man straffa for allt fel och belona for allt bra??? Vad lar man barn da???