Varför blev min ena son annorlunda? Varför får jag stöd av bekanta, men inte från Familjeliv?

Ditt luftiga namn är redan utspritt.

Vet du vad? Jag tror inte att din mamma skulle beskriva situationen så som du har gjort i trådstarten. Istället skulle hon förneka och förminska så mycket hon bara kunde.

Hon skulle på sin höjd erkänna att hon daskat till dig lite lätt när du varit riktigt olydig. Misshandeln som din bror utsatt dig för skulle hon kalla för vanligt syskonbråk och säga att "pojkar är ju sådär". Och hon skulle säga att det bara hände en gång att hon gav bort en av dina leksaker och att det var något som du inte hade lekt med på flera år.

För det första är det inte ett dugg synd om dig. Du är inte offret i den här historian. Det är dina barn. Att fokusera på en jävla matlåda är bisarrt. Du behöver hjälp av psykiatrin för att inse vad du ställt till med. Sedan att tillsammans med professionell bjuda in barnen till samtal där de får ge sin syn på saken. Ungefär som vid 12 stegsmetoden. Är du inte beredd att kräla i skiten och ärligt göra avbön för det lidande du har orsakat ska du bara vara tyst. 

Tack du! 

Har inte hängt med i svängarna men att läsa en del av svaren då är du ju helt skruvad. Sjukdomsinsikt i total dimma. Du behöver lägga dig på terapisoffan länge. Mycket länge för att bena ut situationen. Ta reda på vad som är vad. Verklighet och fantasi. Att anta flera personligheter kräver terapi och farmakologisk behandling. Dessutom verkar det ha pågått i många många år. Vad får du ut av det. Vad är den sekundära vinsten? Måste vara rejält bra eftersom du verkar fortsätta. 

Hej,

Jag har beslutat mig för att sluta skapa dessa trådar.

Min första tråd, där jag pratade om min mamma, handlade mycket om att se vilka reaktioner jag skulle få. Det var som att testa om det var okej att avsluta kontakten, hur vanligt det var och framför allt vem som hade rätt i situationen. Jag ville också ta reda på om det var normalt eller acceptabelt att må dåligt för att mina leksaker hade tagits ifrån mig.

Men det jag främst upptäckte var all sympati jag fick. Många människor kände med mig. Jag har alltid trott att folk skulle förstå och känna sympati om de bara visste hur jag haft det.

Den enda sympati jag fick som var i närheten av den känslan från tråden var från en åklagare under en tingsrättsförhandling när jag var 18 år gammal. Tyvärr visste jag inte om brottet "fridskränkning", så min storebror blev bara dömd för misshandel och våld mot tjänsteman. Jag fick bo kvar i den miljön några år till, tills jag vid 23 års ålder flyttade hemifrån och avslutade kontakten med min familj och släkt, med hjälp av socialtjänsten.

Reaktionerna i tråden och den sympati jag fick var något jag aldrig tidigare hade upplevt. Det gjorde att jag skapade fler trådar efter den första.

Men när Anonym (Omvänt) skrev att det var en "omvänd tråd" och att han/hon förstod att jag var sonen, bestämde jag mig för att avsluta. Projektet med att skapa tråden om min mamma nådde sitt slut. Jag insåg att jag inte fick samma effekt som den första tråden, så det kändes bäst att sluta och erkänna. På så sätt får alla veta att jag är sonen.

Jag har nu bestämt mig istället att vara kvar i tråden och medge att jag är sonen. Jag stanna kvar i tråden för frågor, kommentarer och kritik att besvara.

Jag ber om förlåtelse för mina skapade för trådar och så vill jag också tacka för det stöd jag fått. Det fina sympati.

Janen man kan ju säga att du skriver omvänt nu också. Du duckar effektivt när flera säger att det inte är sunt det du håller på med. Att du behöver hjälp. Precis som jag skrev nyss. Tar du in att du är sjuk? Svaret du gav nyss tyder på noll insikt. Jäkligt tragiskt men inte helt ovanligt. Eftersom det gått så många år så har du vakt att vara kvar i ältandet. Det fyller en funktion för dig. Kan det vara så att du helt enkelt inte vågar ta tag i ditt liv? Valet är ditt. Välj att ta till vara livet genom hjälp. 

Som sagt är det inget nytt att någon säger att trådarna som pågått under flera år om "mamman"/"vänner"/"tjej"/" ser någon panta" är omvända. Det kommer mera.

och de går inte ihop...