Anonym (Mamma) skrev 2024-11-24 21:38:52 följande:
ciann skrev 2024-11-24 18:46:52 följande:
Jag skickar kärlek till TS. Jag förstår att du råkat hemskt illa ut i din familj. Och att min mor och bror basunerat ut en "sanning" som gagnar dem. En jättesvårt situation att ta sig ur.
Jag förstår också att du vänt på situationen och skrivit från det perspektiv som du uppfattar att din mor har.
Jag hoppas att fått ut något av dina trådar, som jag genom åren följt med förfäran. Men hoppas också att du får hjälp i det verkliga livet, att du hittar sanna vänner du kan känna tillit till.
Mest av allt hoppas jag att tråden inte är sann. Men tyvärr tror jag att den är det.
Hej till er båda!
Ja, detta är jag/sonen som skriver. Jag skapade trådarna och utgick utifrån hur mamma skulle svarat. Men trådarnas start är taget ifrån verkligheten och även andra händelseförlopp, så som när jag en gång bjöd två vänner på karusellbiljetter.
Jag fann det intressant att Anonym (Omvänt) förstod att det var jag/sonen som skrev och skapade trådarna för bekräftelse för någonting.
''Det är tvärtomtrådar startade av sonen. Jag tror att han försöker förstå vad han varit med om genom att vända på perspektivet. Men med tanke på i hur många trådar saken ältats så verkar det inte vara någon effektiv metod.''
Hur personen visste, tycker jag är en förvånansvärt bra tecken på hög empati/sympatisk förmåga och läsa av sits/människor.
ciann: Jag ber så innerligt om ursäkt för att jag har bland annat dig fått följa med på trådarnas resa och tagit åt dig av känslor och beröring. Förlåt mig så mycket!
Jag fick utav något stort ifrån trådarna och det blev framförallt den första ''Mamma'' tråden. Där indirekta stöd och sympati blev mot mig och utskällning mot mamma - Jag har trots allt länge förstått att om andra människor utifrån släkt och familj bara såg och visste vad jag varit med om, så hade man absolut skällt ut min familj. Som barn hade man gjort all i sin makt för att få mig komma bort ifrån familjen och släkten.
Men att vittna om det fina indirekta stödet och sympatin, var bara något jag kunde drömma om. Det blev en fin sympati. Dessvärre blev det senare att jag ville bara ha mer.
Men efter vad Anonym (omvänt) skrev, kunde jag inte låta bli. Dels att samvetet som egentligen kom åt mig, då jag trots allt berör läsare. Men också att jag såg chansen att öppna upp mig. Denna typ av teater kommer att avslutas och jag kommer istället endast använda denna tråden, fram tills tråden dör ut. Men jag kan stanna kvar här med frågor, kritik m.m. Jag förtjänar att bli utskälld.
Jag har funderat på att röja min anonymitet, men samtidigt vet jag inte om jag ger ut signalen på fel sätt. Men om man vill att jag skriver med min användarnamn och inte ''Anonym (Mamma)'', så kan jag göra det.
Men i första hand, ber jag mycket stor förlåtelse och i andra hand, så får man absolut skriva vad man vill och jag kommer som sagt vara aktiv. Inte som karaktären ''Mamma'', utan nu är det jag. Jag är jag, liksom sonen - Som alltid varit den som skrivit.
Fortfarande: Du har ropat "varg" tills du antas inte ens vara sonen längre.
Att du skriver "jag är sonen" en gång till är inte helt och hållet vattentätt som bevis.
