Varför blev min ena son annorlunda? Varför får jag stöd av bekanta, men inte från Familjeliv?

Det är tvärtomtrådar startade av sonen. Jag tror att han försöker förstå vad han varit med om genom att vända på perspektivet. Men med tanke på i hur många trådar saken ältats så verkar det inte vara någon effektiv metod.

Är det verkligen så otroligt att en ensam människa försöker bearbeta sina trauman med hjälp av ett nätforum?

Terapi är antingen dyrt eller svårt att få tillgång till. Plus att det kan kännas lättare att skriva till anonyma främlingar än att sitta ansikte mot ansikte med någon som har som jobb att gräva i ens innersta.

Jag säger inte att man ska. Det verkar, som sagt, inte vara särskilt effektivt. 

Jag säger bara att jag inte tror att TS senaste inlägg är lögn.

Vet du vad? Jag tror inte att din mamma skulle beskriva situationen så som du har gjort i trådstarten. Istället skulle hon förneka och förminska så mycket hon bara kunde.

Hon skulle på sin höjd erkänna att hon daskat till dig lite lätt när du varit riktigt olydig. Misshandeln som din bror utsatt dig för skulle hon kalla för vanligt syskonbråk och säga att "pojkar är ju sådär". Och hon skulle säga att det bara hände en gång att hon gav bort en av dina leksaker och att det var något som du inte hade lekt med på flera år.

Nej, inget sådant. Jag ägnar bara lite för mycket av mitt liv åt Familjelivs forum. 

Hoppas att du också får en bra vecka och att du lyckas få all hjälp du behöver för att läka efter din trasiga uppväxt!

Carinata har nog bara läst trådstarten och riktar sig till mamman. Så barnen ifråga är TS och hans bror.