Varför blev min ena son annorlunda? Varför får jag stöd av bekanta, men inte från Familjeliv?
För det första är det inte ett dugg synd om dig. Du är inte offret i den här historian. Det är dina barn. Att fokusera på en jävla matlåda är bisarrt. Du behöver hjälp av psykiatrin för att inse vad du ställt till med. Sedan att tillsammans med professionell bjuda in barnen till samtal där de får ge sin syn på saken. Ungefär som vid 12 stegsmetoden. Är du inte beredd att kräla i skiten och ärligt göra avbön för det lidande du har orsakat ska du bara vara tyst.