Inlägg från: Anonym (Carinata) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Carinata)

    Varför blev min ena son annorlunda? Varför får jag stöd av bekanta, men inte från Familjeliv?

    För det första är det inte ett dugg synd om dig. Du är inte offret i den här historian. Det är dina barn. Att fokusera på en jävla matlåda är bisarrt. Du behöver hjälp av psykiatrin för att inse vad du ställt till med. Sedan att tillsammans med professionell bjuda in barnen till samtal där de får ge sin syn på saken. Ungefär som vid 12 stegsmetoden. Är du inte beredd att kräla i skiten och ärligt göra avbön för det lidande du har orsakat ska du bara vara tyst. 

  • Anonym (Carinata)
    Anonym skrev 2024-11-25 19:46:00 följande:
    Framgår det öht någonstans att han har barn? Jag har inte läst så noga sedan trådstarten. Inte du heller tydligen.
    Nej tydligen. Det var ännu mer tragiskt än jag först fattade. OM det vore mamman så tycker jag som jag skrev. Att det är sonen är rejält skruvat. 
  • Anonym (Carinata)
    Anonym (Mamma) skrev 2024-11-26 19:34:04 följande:
    Anonym (Carinata) skrev 2024-11-25 21:44:39 följande:
    Nej tydligen. Det var ännu mer tragiskt än jag först fattade. OM det vore mamman så tycker jag som jag skrev. Att det är sonen är rejält skruvat. 

    Hej,

    ja, det är sonen/jag som skapat tråden. Förlåt mig för att jag gav dig upprörda känslor.

    Tack du! 


    Har inte hängt med i svängarna men att läsa en del av svaren då är du ju helt skruvad. Sjukdomsinsikt i total dimma. Du behöver lägga dig på terapisoffan länge. Mycket länge för att bena ut situationen. Ta reda på vad som är vad. Verklighet och fantasi. Att anta flera personligheter kräver terapi och farmakologisk behandling. Dessutom verkar det ha pågått i många många år. Vad får du ut av det. Vad är den sekundära vinsten? Måste vara rejält bra eftersom du verkar fortsätta. 

  • Anonym (Carinata)

    Janen man kan ju säga att du skriver omvänt nu också. Du duckar effektivt när flera säger att det inte är sunt det du håller på med. Att du behöver hjälp. Precis som jag skrev nyss. Tar du in att du är sjuk? Svaret du gav nyss tyder på noll insikt. Jäkligt tragiskt men inte helt ovanligt. Eftersom det gått så många år så har du vakt att vara kvar i ältandet. Det fyller en funktion för dig. Kan det vara så att du helt enkelt inte vågar ta tag i ditt liv? Valet är ditt. Välj att ta till vara livet genom hjälp. 

Svar på tråden Varför blev min ena son annorlunda? Varför får jag stöd av bekanta, men inte från Familjeliv?