Varför blev min ena son annorlunda? Varför får jag stöd av bekanta, men inte från Familjeliv?

Hej till er båda!

Ja, detta är jag/sonen som skriver. Jag skapade trådarna och utgick utifrån hur mamma skulle svarat. Men trådarnas start är taget ifrån verkligheten och även andra händelseförlopp, så som när jag en gång bjöd två vänner på karusellbiljetter.

Jag fann det intressant att Anonym (Omvänt) förstod att det var jag/sonen som skrev och skapade trådarna för bekräftelse för någonting.
''Det är tvärtomtrådar startade av sonen. Jag tror att han försöker förstå vad han varit med om genom att vända på perspektivet. Men med tanke på i hur många trådar saken ältats så verkar det inte vara någon effektiv metod.''

Hur personen visste, tycker jag är en förvånansvärt bra tecken på hög empati/sympatisk förmåga och läsa av sits/människor.

ciann: Jag ber så innerligt om ursäkt för att jag har bland annat dig fått följa med på trådarnas resa och tagit åt dig av känslor och beröring. Förlåt mig så mycket!

Jag fick utav något stort ifrån trådarna och det blev framförallt den första ''Mamma'' tråden. Där indirekta stöd och sympati blev mot mig och utskällning mot mamma - Jag har trots allt länge förstått att om andra människor utifrån släkt och familj bara såg och visste vad jag varit med om, så hade man absolut skällt ut min familj. Som barn hade man gjort all i sin makt för att få mig komma bort ifrån familjen och släkten.

Men att vittna om det fina indirekta stödet och sympatin, var bara något jag kunde drömma om. Det blev en fin sympati. Dessvärre blev det senare att jag ville bara ha mer.

Men efter vad Anonym (omvänt) skrev, kunde jag inte låta bli. Dels att samvetet som egentligen kom åt mig, då jag trots allt berör läsare. Men också att jag såg chansen att öppna upp mig. Denna typ av teater kommer att avslutas och jag kommer istället endast använda denna tråden, fram tills tråden dör ut. Men jag kan stanna kvar här med frågor, kritik m.m. Jag förtjänar att bli utskälld.

Jag har funderat på att röja min anonymitet, men samtidigt vet jag inte om jag ger ut signalen på fel sätt. Men om man vill att jag skriver med min användarnamn och inte ''Anonym (Mamma)'', så kan jag göra det.

Men i första hand, ber jag mycket stor förlåtelse och i andra hand, så får man absolut skriva vad man vill och jag kommer som sagt vara aktiv. Inte som karaktären ''Mamma'', utan nu är det jag. Jag är jag, liksom sonen - Som alltid varit den som skrivit.

Hej,

ja, det är sonen/jag som skapat tråden. Förlåt mig för att jag gav dig upprörda känslor.

Hej,

Jag har beslutat mig för att sluta skapa dessa trådar.

Min första tråd, där jag pratade om min mamma, handlade mycket om att se vilka reaktioner jag skulle få. Det var som att testa om det var okej att avsluta kontakten, hur vanligt det var och framför allt vem som hade rätt i situationen. Jag ville också ta reda på om det var normalt eller acceptabelt att må dåligt för att mina leksaker hade tagits ifrån mig.

Men det jag främst upptäckte var all sympati jag fick. Många människor kände med mig. Jag har alltid trott att folk skulle förstå och känna sympati om de bara visste hur jag haft det.

Den enda sympati jag fick som var i närheten av den känslan från tråden var från en åklagare under en tingsrättsförhandling när jag var 18 år gammal. Tyvärr visste jag inte om brottet "fridskränkning", så min storebror blev bara dömd för misshandel och våld mot tjänsteman. Jag fick bo kvar i den miljön några år till, tills jag vid 23 års ålder flyttade hemifrån och avslutade kontakten med min familj och släkt, med hjälp av socialtjänsten.

Reaktionerna i tråden och den sympati jag fick var något jag aldrig tidigare hade upplevt. Det gjorde att jag skapade fler trådar efter den första.

Men när Anonym (Omvänt) skrev att det var en "omvänd tråd" och att han/hon förstod att jag var sonen, bestämde jag mig för att avsluta. Projektet med att skapa tråden om min mamma nådde sitt slut. Jag insåg att jag inte fick samma effekt som den första tråden, så det kändes bäst att sluta och erkänna. På så sätt får alla veta att jag är sonen.

Jag har nu bestämt mig istället att vara kvar i tråden och medge att jag är sonen. Jag stanna kvar i tråden för frågor, kommentarer och kritik att besvara.

Jag ber om förlåtelse för mina skapade för trådar och så vill jag också tacka för det stöd jag fått. Det fina sympati.