Sanningen är att det har de inte, inte om de ska in på bostadsmarknaden och inte har föräldrar som vill och kan hjälpa dem, eller de, som jag, har tur i oturen.
Jag, min sambo, hans syster med man och deras föräldrar pratade om det förra helgen.
Hans föräldrar köpte hus på sena 80-talet, i Enskede. De hade helt vanliga knegarjobb och hans mamma pluggade på sidan av, de var i 20-årsåldern. De sparade till kontantinsats på 6 månader, fick ett annuitetslån, vilket förmodligen räddade dem under 90-talskrisen, och hade betalat av huset på ca 20 år. Av deras vänner från den tiden har ca 75% gjort ungefär samma sak, inklusive mina föräldrar.
Sedan sitter vi här, deras barn. Jag och min sambo är prcis runt 25, hans syrra med man är 8 år åldre.
Syrran med man är vad man kan kalla vanliga knegare, med två barn i förskoleåldern. De bor just nu i hyres i Farsta. De sa att om de skulle vilja bo i hus i Farsta (de trivs i hyres och har inga planer på att köpa) och började spara till kontantinsats nu skulle de ha pengarna om 10, om de sparar med ca 2% ränta, och om de hade börjat för 10 år sedan och ville köpa idag skulle de få en månadskostand på 27000 kr i månaden lite drygt, och en avbetalningshoriont på ca 30 år. Av deras vänner är det få som bor i köpt vare sig hus eller lägenhet, en bor i hus och kanske 5 har köpt lägenhet.
Jag hade som sagt tur i oturen. Jag ärvde mitt hus, i Stuvsta. Mina föräldrar gjorde som min sambos, sparade. Men de kunde faktiskt spara hela summan till huset på ca ett år. Med helt vanliga knegar/låg tjänstemannalöner. Jag ärvde det för 3 år sedan. Min och sambons vänner sitter inte i några hus. Många har ännu inte haft råd att flytta hemifrån. Ett par har fått hjälp att köpa pyttesmå lägenheter, ett par har flyttat in i lägenheter som familjen köpt för länge sen och har som studentbostäder till sina ungdomar. Absolut ingen skulle ha råd att casha ett hus vid 25. Absolut inte i Stockholm och förmodligen ingen annanstans heller.
