Hur fasen har folk råd med alla dessa hus?

Sanningen är att det har de inte, inte om de ska in på bostadsmarknaden och inte har föräldrar som vill och kan hjälpa dem, eller de, som jag, har tur i oturen.

Jag, min sambo, hans syster med man och deras föräldrar pratade om det förra helgen.

Hans föräldrar köpte hus på sena 80-talet, i Enskede. De hade helt vanliga knegarjobb och hans mamma pluggade på sidan av, de var i 20-årsåldern. De sparade till kontantinsats på 6 månader, fick ett annuitetslån, vilket förmodligen räddade dem under 90-talskrisen, och hade betalat av huset på ca 20 år. Av deras vänner från den tiden har ca 75% gjort ungefär samma sak, inklusive mina föräldrar.

Sedan sitter vi här, deras barn. Jag och min sambo är prcis runt 25, hans syrra med man är 8 år åldre. 

Syrran med man är vad man kan kalla vanliga knegare, med två barn i förskoleåldern. De bor just nu i hyres i Farsta. De sa att om de skulle vilja bo i hus i Farsta (de trivs i hyres och har inga planer på att köpa) och började spara till kontantinsats nu skulle de ha pengarna om 10, om de sparar med ca 2% ränta, och om de hade börjat för 10 år sedan och ville köpa idag skulle de få en månadskostand på 27000 kr i månaden lite drygt, och en avbetalningshoriont på ca 30 år. Av deras vänner är det få som bor i köpt vare sig hus eller lägenhet, en bor i hus och kanske 5 har köpt lägenhet.

Jag hade som sagt tur i oturen. Jag ärvde mitt hus, i Stuvsta. Mina föräldrar gjorde som min sambos, sparade. Men de kunde faktiskt spara hela summan till huset på ca ett år. Med helt vanliga knegar/låg tjänstemannalöner. Jag ärvde det för 3 år sedan. Min och sambons vänner sitter inte i några hus. Många har ännu inte haft råd att flytta hemifrån. Ett par har fått hjälp att köpa pyttesmå lägenheter, ett par har flyttat in i lägenheter som familjen köpt för länge sen och har som studentbostäder till sina ungdomar. Absolut ingen skulle ha råd att casha ett hus vid 25. Absolut inte i Stockholm och förmodligen ingen annanstans heller.