HUR kan folk med tonåringar åka utomlands mitt i terminen??

Respekten för skolplikten har minskat.

Man anser att eftersom man kan jobba digitalt så borde man kunna lösa även skolan digitalt eller med hemuppgifter. 

Man anser att ens egna behov av resa, avkoppling etc överstiger skolplikten eller andra faktorer.

I vissa fall kanske man anser att barnet själv har behov av en resa av olika skäl. 

I framtiden kommer man nog att tvingas ändra hur skolan fungerar. Göra den mer digital, att man kan göra mer på distans, inte är bunden till vissa terminstider och till ett fysiskt klassrum. Eftersom katederundervisningen också minskat, skoluppgifter och information ofta görs och inhämtas på dator, och även att många skolor struntar i att tillsätta vikarier för frånvarande lärare, så blir det svårare att motivera att eleverna måste vara i klassrummet hela tiden. 

Gymnasiet är dock inget problem. Jag var borta mycket pga sjukdom men fick högsta betyg i nästan alla ämnen. Man har oftast studieportal att logga in i där man ser vad man missar.

Jag ser inget problem med det om barnet klarar sig bra i skolan (eller om barnet klarar skoluppgifterna bättre på egen hand än i skolan). Syftet med skolan är bildning, inte att sitta av timmar.

Men hur blir det med respekten för skolan och lärarna? Barnen lär sig att varken skolan eller lärarna behöver man bry sig om. Har föräldrarna ingen respekt för dem, så får barnen ingen respekt heller.

Är alla de barnen så ansvarsfulla att de klarar av skoluppgifterna ändå?

Jag tycker att de föräldrarna är ansvarslösa och borde få betala böter. Fast det har de förstås råd med, om de har råd med rena nöjesresor utomlands.

En annan sak är att då blir det också ok för invandrade föräldrar att skicka iväg barnen på "uppfostringsresor". (Ibland skickas flickor iväg för att giftas bort, och varken skolan, socialtjänsten eller polisen kan göra något.)

På gymnasiet löser många ungdomar det på alldeles egen hand genom att åka på studentresa en vecka. Då är de dessutom myndiga och sköter frånvaroanmälningarna själv.

Men helt ärligt så är det ju extremt få barn som inte fixar en veckas frånvaro utan problem. 

Min ena son har haft stora problem med hälsan och haft typ 50 % frånvaro i årskurs nio och då börjar det vara på gränsen till tjorvigt att ta ikapp.

Men en vecka för en elev som i övrigt inte har några problem i skolan. Inte ett bekymmer.

Det betyder inte att jag tycker det är ok, har man skolplikt så har man. Men kunskapsmässigt tycker jag inte det är ett problem och jag tycker att det finns goda undantag. T ex om du har en förälder som jobbar utomlands.

Fast nu drar du nog lite egna slutsatser som inte är så underbyggda.

Bryr man sig inte om sitt jobb eller respekterar sin chef om man tex jobbar hemma, tar ledigt eller sköter arbetsuppgifter digitalt? 

Och att någon kan tänkas göra resor av olämpliga/olagliga skäl ska inte hindra andra att göra vanliga resor. Ett sånt system med nåt slags kollektiv bestraffning utifall att kan man inte ha. 

Skolan kommer att behöva förändras iom att samhället förändras, och ibland sker förändringar i beteenden innan institutioner hinner med i svängarna. 

Vi ser idag vad digitaliseringen gör med inlärningen. Det är inte positivt. Så ska skolan ändras så är det på andra hållet, mer katederundervisning och mindre digitala verktyg. 

Min väninna är en sån som åker när som, anledningen är helt enkelt att "det är alldeles för dyrt att åka under lov" 

De allra flesta elever klarar av det alldeles utmärkt att åka utomlands en vecka utan att det negativt påverkar deras skolgång. En vecka är ingenting såvida den inte innehåller ett viktigt prov eller liknande. Semesterresor är dessutom väldigt positiva för det fysiska och psykiska välmåendet och hjälper till att ge energin tillbaka för att fortsätta plugga. Jag förstår inte problemet alls.

Det är mycket i skolan som inte gynnar inlärningen. Och som pågått mycket längre än digitaliseringen. 

Så absolut, om man återgår till mer katederundervisning med faktiska läroböcker och närvarande lärare som håller faktiska lektioner, då kanske man kommer att tänka annorlunda även med biten att ungarna ska vara på plats i skolan.

Men som läget är nu så skickar ju även skolan signalerna att klassrummet och lärandet i klassrummet inte är så prioriterat.