Som rubriken lyder. Jag fattar verkligen inte. Hur orkar man? Man måste ju säga nej till så mycket och jag antar att många går runt hungriga! Jag är van att äta godsaker varenda dag, utemat, buffé osv osv.
Har vart lite rund senaste åren och också unnat mig. Men jag har dragit ner på kalorierna detta år och gått ner 17 kg.
jag dricker alkohol och äter normal mat ändå. Godare mat än innan då jag åt mer fett men höll igen på kolhydraterna. Jag älskar potatis t.ex. och Nu gör jag potatisgratäng på mjölk och lite matlagningsgrädde. Potatis och grönsaker till kött, fisk etc. Men inga eller väldigt lite feta såser. Helle en tsatsiki till i stället.
äter dock sällan ris, bröd och pasta. godis och bakverk men jag har typ1 diabetes så sånt ska jag inte äta så
mkt av ändå, har fått minska insulinet med 50% och det gör sen åter att jag lättare kan håll vikten för mer insulin gör att jag blir fetare
har faktiskt vart lätt att gå ner dessa och anser som sagt att jag kan äta väldigt gott.
Min erfarenhet är att det till absolut största delen är kopplat till vad man äter, för ett fåtal även till träning och väldigt lite med gener.
Vet många som säger "jag kan äta vad som helst, måste ha bra gener", och som på riktigt tror på det men faktum om man umgås med dom över tid inser att visst, de äter allt, men de äter i sunda mängder.
Jag trodde tidigare att jag var en sådan som "kunde äta allt". Men då jag idrottade på hög nivå så vande jag mig att äta bra mat för annars kan man inte träna bra vilket jag naturligt fortsatte med när jag slutade idrotta.
Sedan när jag började äta mer av allt under en period (efter en sjukdomsperiod där jag knappt kunde äta var det som att jag "upptäckte" mat och onyttigheter på ett nytt sätt och tog större portioner av allt) gick jag upp 5 kilo på några månader, vilket direkt försvann när jag ställde om till att äta lagom mängd av saker igen.
Jag har alltid varit smal och mina syskon är överviktiga. Ingen av mina syskon var överviktiga när de flyttade hemifrån och ingen av de äter sötsaker. Men min syster äter dubbelt så stora portioner som mig och min bror äter 3 gånger så stora. Så i vår skara så är jag den där som "kan äta vad som helst" vid en snabb anblick, men egentligen är det bara att jag äter allt i vettiga mängder medan de äter i princip bara nyttigheter men i alldeles för stora portioner. När vi alla bodde hemma och åt samma saker i ett hushåll där det lagades 5 portioner mat om man var 5 som skulle äta så var vi alla ungefär lika.
Jag tränar varje dag, oftast styrketräning, ibland HIIT. Målet är att fortsätta se ut som jag vill se ut. Ser jag för fet ut i spegeln äter jag 1800 kcal, ser jag smal ut 2200 ser jag perfekt ut 2000. Ungefärliga siffror.
Min erfarenhet är att det till absolut största delen är kopplat till vad man äter, för ett fåtal även till träning och väldigt lite med gener.
Vet många som säger "jag kan äta vad som helst, måste ha bra gener", och som på riktigt tror på det men faktum om man umgås med dom över tid inser att visst, de äter allt, men de äter i sunda mängder.
Jag trodde tidigare att jag var en sådan som "kunde äta allt". Men då jag idrottade på hög nivå så vande jag mig att äta bra mat för annars kan man inte träna bra vilket jag naturligt fortsatte med när jag slutade idrotta.
Sedan när jag började äta mer av allt under en period (efter en sjukdomsperiod där jag knappt kunde äta var det som att jag "upptäckte" mat och onyttigheter på ett nytt sätt och tog större portioner av allt) gick jag upp 5 kilo på några månader, vilket direkt försvann när jag ställde om till att äta lagom mängd av saker igen.
Jag har alltid varit smal och mina syskon är överviktiga. Ingen av mina syskon var överviktiga när de flyttade hemifrån och ingen av de äter sötsaker. Men min syster äter dubbelt så stora portioner som mig och min bror äter 3 gånger så stora. Så i vår skara så är jag den där som "kan äta vad som helst" vid en snabb anblick, men egentligen är det bara att jag äter allt i vettiga mängder medan de äter i princip bara nyttigheter men i alldeles för stora portioner. När vi alla bodde hemma och åt samma saker i ett hushåll där det lagades 5 portioner mat om man var 5 som skulle äta så var vi alla ungefär lika.
Som rubriken lyder. Jag fattar verkligen inte. Hur orkar man? Man måste ju säga nej till så mycket och jag antar att många går runt hungriga! Jag är van att äta godsaker varenda dag, utemat, buffé osv osv.
Smala människor har ofta en annan tarmflora. Bakterier i våra magar styr betydligt mer än vad man tror!
Med det sagt- en bra tarmflora får man av att äta mkt fibrer, fermenterad mat, dra ner på processas skräpmat och tillsätta mkt frukt och grönt.
Vissa har med sig en bra tarmflora från barndomen men för många, inklusive mig själv, har olika trauman påverkat detta..Jag jobbar stenhårt för att skapa en bra tarmflora nu mer och det gör skillnad på vikten. Är aldrig hungrig, äter mörk choklad men gör goda nyttiga kakor osv utan mjöl och med annan sötning än socker.
För mig som kämpat länge med vikten har det gjort stor skillnad att lägga fokus på min tarmhälsa istället för kilona på vågen.
Vi fick godis och skräpmat som små. Läsk varje dag. Så hade vanan med det. Men även hemgjord mat. Ingen direkt idrott förutom cyklade i skogen med vänner.
Vägde ändå 54 på 176 cm
Lol ännu mera trådar. Folk är fan helt maniska idag.
Jag äter inte sötsaker, och dricker inte alkohol heller längre. Det är faktiskt inget bra heller. Kul med folk som pekpinnar andra. Men dom lasterna får man ha LOL. Sånt jävla hyckleri med folk idag. Många dricker på tok för mycket också. Det ska drickas vin hit och dit numera.
Och det är bara titta på forskning och som det står på Folkhälsomyndigheten. Det har med gener, metabolism, ålder och annat att göra med. Bara för att någon är överviktig eller "stor" beror det inte automatiskt att någon vräker i sig. Jag är nämnligen det. Och det har mer med min ålder göra faktiskt. Vad ska ni säga om det?
Skulle aldrig orka hålla på med räkna kalorier hit eller dit. Och jag mår bra ändå..
Många som har mycket fördomar, smala men inte så begåvade.