Vän som knappt har tid att ses och inte kan ses länge alls. Avsluta vänskapen?

Vad bra att du skrev till henne som det var Ts. Får du inte ut något av erat umgänge ska ni självklart inte umgås. 

Hon föreslår tider då hon kan, det är väl det man gör - eller ska hon vara tillgänglig hela tiden? Människor har obligationer, jobb, träning, egna hobbies, partner, barn, andra vänner, familj/släkt och dessutom begränsat med social energi eller stort behov för återhämtning. Hon är inte skyldig dig mer än hon har att ge...

Hej igen Core! 
Tack för ditt svar:)  nej, om någon ställer ultimatum och vill avsluta vänskapen utan att ha VETSKAP OM hur du har det, det vill säga du kanske känner dig under isen, problem i äktenskap eller jobb osv - då är en ingen äkta vän. Det håller jag med dig om. 

Men jag tänker att om en är just äkta vänner, då kan en exempelvis slå en signal, slänga iväg ett sms och förklara läget. Inte bara sluta svara någon eller låta en person "rinna ut I sanden". Det är inte schysst.Kommunuikation är A och O i alla slags relationer. Jag tror dessutom inte en vill att just den/dom som en upplever som just äkta, real vän/vänner  ska göra just det: rinna ut I sanden.

Som jag tydligt pekar på i mina inlägg så finns det inte alltid en lättförklarlig orsak. Kanske kan jag, eller TS vara en energitjuv vid tillfället? Kanske tycker TS vän att TS kväver henne just nu?

Då är det naturligt att ta avstånd ett tag utan att skapa drama, så hittar man tillbaka sen. Livet är ständigt fluktuerande, i åtaganden och energinivåer. Det är helt orimligt att man ska lämna rapport om allt, till alla de man ser som vänner? För mig låter det som bäddat för sårade känslor och drama.

Ofta blir det så här i de fall där de som reagerar som TS kanske har en väldigt snäv umgängeskrets, medans TS vän har en bred krets av vänner man värderar högt. Du lär ju inse själv hur det låter, har hon då en skyldighet att hela tiden förklara för alla när det finns mindre tid eller energi?

Tycker man det är man en sån person som dränerar andra på energi, och kommer stå rätt ensam i slutändan.

Till core igen. 

Tråkigt att du läser mina ord tolkat som att jag har ett "småsint perspektiv". Ingenstans skriver jag om någon vän som blir bortvald i förmån för andra.

Jag skriver om vikten av att vara ärlig. Att säga som det är till den en kallar för vän. Det är det minsta en kan göra. Inte bara låtsas som det regnar.  Det är, om något, en falsk yta och ingen äkta vänslap. I äkta vänskap finns så kallad känslomässig investering. Något som kommer, eller åtminstone bör komma ifrån bådas håll.  Väldigt fult att bara höra av sig till någon en påstår är ens äkta vän bara när en själv känner för det och då ska allt vara som vvanligt.

Du säger att du läser mina inlägg noga i ditt svar till epicF, vilket du uppenbarligen inte gör. Jag förklarar på ett enkelt pedagogiskt vis vad jag vill förmedla här, men du läser inte öht. 

Ärlighet säger du. Om min vän är i en period där han prioriterar att bygga nya relationer och bekantskaper med sina nya kollegor, är den ärligheten mot mig verkligen av omtanke då?
Om jag tycker att du är inne i en period där du dränerar mig på energi, är det då en vinning i att säga det? Om jag vet att du är känslig dvs.
Om jag har 10 st vuxna människor jag umgås med på regelbunden basis, är det rimligt att jag ska avlägga rapport om att jag har det kämpigt i mitt äktenskap just nu, även om jag inte vill dela det med någon för tillfället?

Bekanta som jag träffar max 2 timmar är dem jag ibland använder som alibi för att träffa min lover några timmar efteråt. Det är därför bara vissa dagar passar. 

Vad fick du för svar?

Core:

Men vad kul för dig då, att din fd vän hörde av sig till dig och ville hänga med dig igen, och nu är ni tightare än nånsin! Grattis till det, men alla har ju inte sådan tur! Om du läser igenom hela tråden så förstår du kanske att alla inte har samma tur som du!

Jag hade bara ett exempel, så här ser alla mina vänskapsrelationer ut. Besvara gärna min senaste frågeställning du också, så kanske jag förstår resonemanget.

Behöver inte läsa två gånger. 

Det finns ett uttryck som lyder som sådan "Allt är inte vad det ser ut att vara" med det menas ungefär att människor ibland försöker att framställa sig i bättre dager.

Jag tänker att om en har ett stort behov av att berätta om hur förträfflig en själv är, hur många vänner en har räknat  i antal, och hur bra allt är, ja, då är det kanske egentligen tvärtom det vill säga rätt tomt, ytligt och ensamt. Iallafall. Jag menar Varför skriva och svara i en tråd här ens om en är fylld av lycka och positiv energi och alla ens vänskaper är toppen och fungerar utmärkt år efter år trots att en knappt hörs av? 

Allt är inte vad det ser ut att vara, tar jag med mig från just denna tråd idag. Tack för mig. Nu lämnar jag denna tråd och önskar er alla  en fortsatt trevlig kväll. Allt gott :) 

Som det brukar. Du försöker ge dig på mig som person istället för att besvara väldigt enkla frågeställningar. 
Vart skriver jag om min förträfflighet? När jag påstår att jag är glad för en vän? Om det är att höja sig själv förstår jag vart du kommer ifrån. 

Vart skriver jag att vi knappt hörs? Jag säger att emellanåt faller nån ut av olika anledningar, men det innebär inte onödigt drama för att alla vi andra ska ha svar.

Nej, inte har jag ett mer perfekt liv än nån annan, att jag däremot har balans i mina relationer till vänner är ett faktum. För vi är vuxna, och ställer inte orimliga krav på varandra, man har nog med saker att ta sig igenom resten av tiden. Vänner ska vara en fristad från det, annars är det inte en genuin vänskap.

Ja varför sitter någon av oss här? Har man behovet öht att sitta i diskussioner på det här viset finns ju personliga saker att jobba på, men att du tror att det bara är jag som lider brist tyder ju på att det är du, inte jag som bygger en borg av högmod.

Ska du bli tagen på allvar får du ju svara på hur du resonerar istället för att försöka lägga dåligt ljus över min person, det kommer du ingen vart på. 

Core: 

Vilken jävla frågeställning? Och jag skrev ett inlägg om en åsikt ang. ett av dina inlägg. Varför är jag då indirekt skyldig att svara på någon fråga du ställt som du förväntar dig att alla ska svara på? Som jag tolkar det alltså. Jag säger inte att det är så du menar.

Jag har en kompis som hade kunnat skrivit detta inlägg om mig. 

hon i fråga är helt ointresserad av mig som person, vi pratar enbart om henne, hennes jobb etc. Hon undrar aldrig nåt om mig så jag har ingen lust att träffa henne. Då blir det ofta att man inte kan eller vill ses. jag tänker att man inte ska behöva göra slut, man kan ifrågasätta men annars bara låta det rinna ut i sanden. 

om det alltid är en som oftast är drivande beror det troligen på ointresse. 

 

Jag känner igen det där.. Har en vän som jag ibland får gliringar av - att jag är tråkig som aldrig vill hitta på något och att jag går upp i familjelivet såpass att jag glömmer bort mig själv.. Detta tycker jag är jobbigt, att behöva känna press för att duga som vän. Hon är skild, 2 barn och singel, jag gift och har 4 barn. Sanningen är den att jag är trött på att gå på krogen, ut och dansa osv - jag gillar familjelivet. Träffas hellre hemma och fikar eller äter middag med eller utan barn. Vill verkligen inte gå ut på helgerna, får lite flashbacks sen förr - det kändes många gånger så tragiskt med alla som raggar och är svinfulla. 

Då är ni på så pass olika plan i livet, att ni kanske inte har så mycket gemensamt just nu. Ni har ju totalt olika livssituationer och då kan det ju bli lite svårt att få till vänskapen så att båda blir nöjda. 
Men är det så att du vill ha fortsatt kontakt med henne men att ni vill göra helt olika saker när ni ses? Eller känner du att du inte har något utbyte av henne som vän längre och skulle lika gärna kunna vara utan henne? Vill du ens umgås med henne?

Jag vill absolut umgås med henne och det gör vi fortfarande. Önskar bara att vi kunde respektera/förstå varandras behov/livssituation lite bättre. 

Kan ni inte göra något som hon vill ena gången och nånting som du vill andra? Ni måste ju kunna kompromissa lite, annars ser jag ingen mening med att fortsätta träffas.

Jag "gjorde slut" med en kompis häromåret för att hon var extremt udda och hade väldigt udda krav på att saker skulle vara på vissa sätt (hennes sätt!) i vår relation. Väldigt svår att kompromissa med, för henne var det så självklart att vi skulle inte göra si och vi skulle aldrig göra så, men om vi skulle göra det då skulle vi minsann bara göra såhär och aldrig sådär... ja ni fattar.  De 2-3 åren vi umgicks svalde jag hennes beteende och bet ihop, för hon var ändå en härlig person att hänga med, en sån med positiv energi som man automatiskt blir  glad av. Men en dag fick jag nog och skickade ett långt sms att det fick vara nog, jag hade anpassat mig och bitit ihop men det som hon sa/gjorde senast var droppen. Jag skrev om allt jag hade reagerat på med henne men svalt för att jag ville vara schysst. Precis som jag kände. Hon svarade inte men jag tror hon blev ganska sårad. Jag har sett henne några gånger sen dess, hon ser lite ledsen ut och tittar ner i marken när vi går förbi varandra.

Pausa vänskapen på obestämd framtid. I nuläget tar den mest energi från dig.

Nej var inte så typiskt svensk och feg, tala om för henne EXAKT hur du känner och upplever henne och be henne slutligen att dra åt h-e! Hon behandlar dig som skit! Du är värd att umgås med folk som vill umgås med dig! Du kommer känna dig så lättad efteråt! Man kan inte vara ädel jämt i alla situationer, ibland behöver man vräka ur sig saker som får den andre att vakna... och rensa ut massa skit man samlat på sig!