• Anonym (Anonym.)

    Vän som knappt har tid att ses och inte kan ses länge alls. Avsluta vänskapen?

    Hej, jag har en kompis som jag har känt rätt länge. Vi har kontakt lite då och då, och ibland föreslår hon att vi ska ses, men det är så svårt med henne, ofta kan hon inte och om hon kan så handlar det om att hon kan ses i typ max två timmar. Ingen av oss har barn, hon jobbar, jag studerar och jobbar. Vi bor cirka 30 minuter ifrån varandra med bil. 


    Men om hon kan ses så handlar det ofta om typ en viss dag bara, resten av dagarna kan hon ej. Jag är ofta flexibel och kan flera olika dagar. Så den enda dagen hon kan så är det ofta så att jag jobbar eller något. Det känns inte riktigt som att hon kan kompromissa och jag kan ju inte bara göra som hon kan heller. 


    Sen tycker jag att det känns lite trist och oseriöst att hon bara kan umgås så kort tid. Hon kan/vill oftast inte umgås i mer än två timmar, så efter två timmar märker man att hon börjar runda av eller så. Jag hade inte reagerat på detta om det bara hände nån gång men när det händer gång på gång så reagerar jag. Har inte riktigt varit med om det tidigare. Sen förstår jag inte ens varför man föreslår att ses om man ändå vet att man knappt har tid för det.

    Jag har inte tagit upp detta med henne men i grund och botten handlar det om att det inte känns som att vår vänskap är riktig, iaf inte från hennes sida, med tanke på att hon knappt har tid att ses och när hon väl har tid att ses så kan hon oftast inte umgås länge alls, oftast mindre än två timmar. 


    Ska jag göra slut med henne och bara avsluta vår vänskap eller hur hade ni gjort?

  • Svar på tråden Vän som knappt har tid att ses och inte kan ses länge alls. Avsluta vänskapen?
  • 1omtänksam
    Core skrev 2024-04-04 12:13:57 följande:

    Jag vet att man ska undvika att könsgeneralisera , men det här händer bara med kvinnor. Inte alla kvinnor är så här så klart, men bland män ser de flesta umgängen ut så här. De jag klassar som mina absolut bästa vänner, är de som inte ifrågasätter de perioder i livet jag har fullt med annat och bristande energi pga allt man tar sig för. Sen ringer jag upp ett år senare och frågar om vi ska ta en öl, och så gör vi det helt odramatiskt utan att det är stelt.

    Och samma sak åt andra hållet. Känner jag att nån är svårt att styra ihop umgänge med, då lägger jag det bara på is, så får denne höra av sig när det passar bättre?

    Vem tjänar på att jag beter mig som en sårad tonåring? Det är inte ren kritik, jag är uppriktigt nyfiken på hur man resonerar så här?


    Hej igen Core. 
    Ja jag tror att man ska undvika att köns generalisera och hävda att detta bara gäller kvinnor. Det tror inte jag. Däremot kan det vara så att detta är något mer förekommande bland kvinnor än bland män. Alla är individer. 
    Jag tänker att du kanske inte gillar att bli ifrågasatt? Du skriver om hur du ibland har "fullt med annat och bristande energi p.ga allt man tar sig för" men du orkar inte ringa din vän och fråga hur denne mår och har det? Du räknar därmed, och verkar ta för givet, att dina vänner ska finnas där för dig efter ett år av din frånvaro. 
    Det låter som om det är du som styr dina vänskaper med dina manliga vänner. Du träffas gärna, men på dina villkor helst? Kan det vara så att ingen får ifrågasätta för om den gör det så blir du obekväm och låter vänskapen rinna ut i sanden? Jag tänker att du har tur. Dina manliga vänner är lojala. Det mot någon som faktiskt tar dom för givet? 
    Genom kommunikation från bådas håll, skapas en förståelse för om vänskapen ska avslutas eller jobbas på. Att vilja ha svar på varför en så kallad vän plötsligt inte verkar vilja ha med en att göra, eller ghostar en, är, åtminstone inte i mitt tycke att söka drama eller att "bete sig som en sårad tonåring". Det är att vara uppriktigt nyfiken på varför någon beter sig 2så mot en och att faktiskt vilja ha svar på det. 
    Vi resonerar olika du och jag 5Core i ts fråga. 
    Det i sig är intressant tycker jag. Så tråkigt om alla tänkte och var stöpta i samma form eller hur? 
    Ha en fin dag :) 
  • Reclaimyourself

    Anonym (G): 

    Nej jag skulle inte heller åka någonstans i en timme för att endast vara där en timme och sedan åka en timme tillbaka hem! Vad är poängen med det? Riktigt taskigt av "kompisen " att inte ens tala om det för TS innan hon åker dit, och släppa den bomben när hon redan suttit och åkt en hel timme för att få träffa kompisen! 

  • EpicF

    Anonym (Vännen): Nej, inte autistiskt (dock inger fel på det, har en bror som är eller snarare gamla Asperger diagnosen i kombination med autism) och tar inte skaker bokstavligen. Aldrig gjort och kommet troligen aldrig göra. 

  • EpicF

    Anonym ( Vännen) Jag förstår att du är en sådan person. Och en person som tror att en handduk so  slängs blöt direkt i tvättmaskinen skulle mögla... 

  • EpicF
    1omtänksam skrev 2024-04-04 15:24:43 följande:
    Hej igen Core. 
    Ja jag tror att man ska undvika att köns generalisera och hävda att detta bara gäller kvinnor. Det tror inte jag. Däremot kan det vara så att detta är något mer förekommande bland kvinnor än bland män. Alla är individer. 
    Jag tänker att du kanske inte gillar att bli ifrågasatt? Du skriver om hur du ibland har "fullt med annat och bristande energi p.ga allt man tar sig för" men du orkar inte ringa din vän och fråga hur denne mår och har det? Du räknar därmed, och verkar ta för givet, att dina vänner ska finnas där för dig efter ett år av din frånvaro. 
    Det låter som om det är du som styr dina vänskaper med dina manliga vänner. Du träffas gärna, men på dina villkor helst? Kan det vara så att ingen får ifrågasätta för om den gör det så blir du obekväm och låter vänskapen rinna ut i sanden? Jag tänker att du har tur. Dina manliga vänner är lojala. Det mot någon som faktiskt tar dom för givet? 
    Genom kommunikation från bådas håll, skapas en förståelse för om vänskapen ska avslutas eller jobbas på. Att vilja ha svar på varför en så kallad vän plötsligt inte verkar vilja ha med en att göra, eller ghostar en, är, åtminstone inte i mitt tycke att söka drama eller att "bete sig som en sårad tonåring". Det är att vara uppriktigt nyfiken på varför någon beter sig 2så mot en och att faktiskt vilja ha svar på det. 
    Vi resonerar olika du och jag 5Core i ts fråga. 
    Det i sig är intressant tycker jag. Så tråkigt om alla tänkte och var stöpta i samma form eller hur? 
    Ha en fin dag :) 
    Du säger precis som Core säger...
     Lite onödigt att upprepa samma sak. 
  • Reclaimyourself

    EpicF:  Nej varför skulle du vara autistisk bara för att du tolkar nånting på ett annat sätt än någon annan! Jag tycker inte att du tolkade det bokstavligt, utan bara tolkade det på ett visst sätt pga att alla tolkar saker på olika sätt! 
    Jag är däremot autistisk, och det är oftast inte något problem med den sociala biten för mig, som är en stor svårighet för många andra med autism; däremot tolkar jag saker på mitt sätt och ibland tolkar jag saker helt uppåt väggarna... 😄 Men det är ju jag liksom, jag är unik precis som alla andra! 😁

  • Anonym (S)

    Jag är i lite samma situation. Dock så bor min "vän" väldigt långt härifrån så man ses inte på en kaffekvart. Men vi har ändå haft våra stående dejter när h*n varit häröver. Men märker hur det börjar fasas ut. Förr pratade vi en del på nätet och i telefonen men nu är det har dennes problem som ska ältas. Börjar jag med nåt så är det barn som ska nattas eller hundar som ska rastas. De få, få gånger h*n har tid med mig så blir det mest bara som att vrida om kniven, när det plötsligt känns som förr! 
    Så jag har börjat strunta i det. Svarar knappt de gånger h*n väl skriver och ber om ursäkt för att h*n inte hört av sig men det är sjukdomar och dödsfall och jordbävningar och tsunamis och överfall av t-rex och you name it! Vi sågs på en vanlig träff för ett tag sen men det var viktigare att gå på stan än sitta och snacka.
    Bryr mig inte länge. Det får rinna ut, verkar vara det som önskas.

  • 1omtänksam
    EpicF skrev 2024-04-04 16:16:08 följande:
    Du säger precis som Core säger...
     Lite onödigt att upprepa samma sak. 
    Hej! Nja, inte säger jag precis det som Core säger inte. Om du läser det jag skrev mer noggrant ser du nog det. Lite onödigt att citera om en inte läser andras svar 
    tillräckligt noga.

    Try again! Ha det bra :) 
  • Core
    1omtänksam skrev 2024-04-04 15:24:43 följande:
    Hej igen Core. 
    Ja jag tror att man ska undvika att köns generalisera och hävda att detta bara gäller kvinnor. Det tror inte jag. Däremot kan det vara så att detta är något mer förekommande bland kvinnor än bland män. Alla är individer. 
    Jag tänker att du kanske inte gillar att bli ifrågasatt? Du skriver om hur du ibland har "fullt med annat och bristande energi p.ga allt man tar sig för" men du orkar inte ringa din vän och fråga hur denne mår och har det? Du räknar därmed, och verkar ta för givet, att dina vänner ska finnas där för dig efter ett år av din frånvaro. 
    Det låter som om det är du som styr dina vänskaper med dina manliga vänner. Du träffas gärna, men på dina villkor helst? Kan det vara så att ingen får ifrågasätta för om den gör det så blir du obekväm och låter vänskapen rinna ut i sanden? Jag tänker att du har tur. Dina manliga vänner är lojala. Det mot någon som faktiskt tar dom för givet? 
    Genom kommunikation från bådas håll, skapas en förståelse för om vänskapen ska avslutas eller jobbas på. Att vilja ha svar på varför en så kallad vän plötsligt inte verkar vilja ha med en att göra, eller ghostar en, är, åtminstone inte i mitt tycke att söka drama eller att "bete sig som en sårad tonåring". Det är att vara uppriktigt nyfiken på varför någon beter sig 2så mot en och att faktiskt vilja ha svar på det. 
    Vi resonerar olika du och jag 5Core i ts fråga. 
    Det i sig är intressant tycker jag. Så tråkigt om alla tänkte och var stöpta i samma form eller hur? 
    Ha en fin dag :) 
    Det här är ömsesidigt i de äkta vänskaper jag har. perioden när jag hade två småbarn exempelvis, tungrott och energikrävande och emellanåt var jag dålig på att hålla kontakt, jag kom in i perioder där jag hade sämre med energi för annat. Samma när jag jobbade heltid och pluggade samtidigt.

    Visst kunde man få nån pik, sen skrattade man och tog en kram när man väl sågs! Och så var allt som vanligt igen.

    Jag var tidig med allt sånt, varteftersom har resten ut min kärnkrets gått igenom egna grejer i livet, ibland vet man inte varför nån har dragit sig undan, men som en riktig vän har jag djupgående förståelse för att så är livet ibland oavsett orsak.

    De som vill dela med sig gör det, och ibland är det inte så enkelt att det finns svar. Man har problem med frun, man är under isen och vill dra sig undan, det finns begränsad energi. Vilken äkta vän ställer ultimatum och avslutar vänskapen då? Ingen äkta ut mitt perspektiv. 
  • Core
    1omtänksam skrev 2024-04-04 15:14:46 följande:
    Det pratas ofta om ärlighet. Om vikten att våga stå upp för den man är, och om att sätta gränser. Både mot sig själv och gentemot andra människor. 
    Att vilja ha ett uppriktigt svar från en vän, (eller någon som påstår sig vara en sådan) om varför saker ser ut eller blivit som det blivit är inte lika med att vara ett drama. Det är att vilja ha svar. Att låta saker rinna ut i sanden måste kanske vara bra för båda parter. Men det är även ett rätt fegt sätt att gå tillväga? Bättre att säga som det är. 34

    En av mina närmsta äldsta vänner vart off och sämre på att återkoppla för drygt två år sedan. Jaha, det var ju som det var. Ganska snart hörde jag att han hängde med sina kollegor från sitt nya jobb ganska mycket, ute på aw:s , middagar, privat.

    Fan vad kul tänkte jag. Jag visste ju att han gått och harvat, bitter på samma jobb i många år. Jag kände genuin lycka för hans skull

    Under det året hade vi bara lätt sporadisk kontakt, främst i en messengergrupp. Sen ur det blå ringde han och avkrävde en helkväll, jag blev uppdaterad hur det gick, hur det var med familjen och så vidare. Nu sedan dess träffas vi relativt ofta, pratar i telefonen ett par gånger i veckan. Tills nästa gång nån av oss har en period av annat i livet dvs 

    Jag hade ju kunnat se det ur ditt småsinta perspektiv, att som vän kan jag kräva ett svar! Varför har han valt bort mig i förmån för andra? Hur skulle hans förklaring låtit utan att han skulle låta som en röv? Varför sätta en nära vän i den sitsen?

Svar på tråden Vän som knappt har tid att ses och inte kan ses länge alls. Avsluta vänskapen?