1omtänksam skrev 2024-04-04 15:24:43 följande:
Hej igen Core.
Ja jag tror att man ska undvika att köns generalisera och hävda att detta bara gäller kvinnor. Det tror inte jag. Däremot kan det vara så att detta är något mer förekommande bland kvinnor än bland män. Alla är individer.
Jag tänker att du kanske inte gillar att bli ifrågasatt? Du skriver om hur du ibland har "fullt med annat och bristande energi
p.ga allt man tar sig för" men du orkar inte ringa din vän och fråga hur denne mår och har det? Du räknar därmed, och verkar ta för givet, att dina vänner ska finnas där för dig efter ett år av din frånvaro.
Det låter som om det är du som styr dina vänskaper med dina manliga vänner. Du träffas gärna, men på dina villkor helst? Kan det vara så att ingen får ifrågasätta för om den gör det så blir du obekväm och låter vänskapen rinna ut i sanden? Jag tänker att du har tur. Dina manliga vänner är lojala. Det mot någon som faktiskt tar dom för givet?
Genom kommunikation från bådas håll, skapas en förståelse för om vänskapen ska avslutas eller jobbas på. Att vilja ha svar på varför en så kallad vän plötsligt inte verkar vilja ha med en att göra, eller ghostar en, är, åtminstone inte i mitt tycke att söka drama eller att "bete sig som en sårad tonåring". Det är att vara uppriktigt nyfiken på varför någon beter sig 2så mot en och att faktiskt vilja ha svar på det.
Vi resonerar olika du och jag 5Core i ts fråga.
Det i sig är intressant tycker jag. Så tråkigt om alla tänkte och var stöpta i samma form eller hur?
Ha en fin dag :)
Det här är ömsesidigt i de äkta vänskaper jag har. perioden när jag hade två småbarn exempelvis, tungrott och energikrävande och emellanåt var jag dålig på att hålla kontakt, jag kom in i perioder där jag hade sämre med energi för annat. Samma när jag jobbade heltid och pluggade samtidigt.
Visst kunde man få nån pik, sen skrattade man och tog en kram när man väl sågs! Och så var allt som vanligt igen.
Jag var tidig med allt sånt, varteftersom har resten ut min kärnkrets gått igenom egna grejer i livet, ibland vet man inte varför nån har dragit sig undan, men som en riktig vän har jag djupgående förståelse för att så är livet ibland oavsett orsak.
De som vill dela med sig gör det, och ibland är det inte så enkelt att det finns svar. Man har problem med frun, man är under isen och vill dra sig undan, det finns begränsad energi. Vilken äkta vän ställer ultimatum och avslutar vänskapen då? Ingen äkta ut mitt perspektiv.