Har han rätt hindra mig från att träffa barnen?

Skulle jag vara ditt ex så skulle jag råda honom att kontakta familjerätten idag om att få till minst 50/50. Han kommer aldrig kunna samarbeta med dig som det ser ut just nu och det är pga dig.

Nja, var det verkligen så? Du har tidigare skrivit att han ville separera men du ville vara särbo. Det låter mer som att han till stora delar gick dig till mötes, förmodligen för barnens skull, och egentligen inte har mått bra av det här arrangemanget. 

Jag tror att den här utdragna separationen har varit dålig för er vuxna. För honom eftersom han inte fått den separation från dig som han behövde. För dig eftersom det har blivit otydligt att det faktiskt är slut. Att ni har gjort som ni gjort för barnens skull hedrar er, men ditt ex mår inte bra av det här och ni behöver gå vidare till nästa fas. 

Nu kommer det istället att vara du som mår sämre en tid, för det gör ont att vara den som blir lämnad. Att göra slut är svårt och jobbigt. Han har fått ta den jobbigaste delen några år, så det är kanske någon sorts rättvisa i att det nu är din tur? 

Vad har ni vuxna gjort tillsammans som gör det till mer än en kompisrelation? Nåt som inte rör barnen, för föräldrar är ni alltid även om det är på skilda håll.

Nej, enbart dig. Hade du erbjudit honom att själv hitta på saker med barnen utan dig är det en annan femma. 

Sluta bjud in pappa, han vill inte hitta på saker med dig! 
Hitta på saker själv med dina barn, vinn du tvunget bjuda med pappa så gör det utan att nämna det för barnen så ligger du svika dem. 

Och för att förtydliga, den känslan har DU skapat då du håller hela din familj i ett känslomässigt gisslandrama där det är dina känslor som ska komma i första ledet.

Nu har du gjort en rejäl grov tankevurpa.

Nej det blir faktiskt inte alls i praktiken att han tackar nej till barnen. Det är bara ett önsketänkande från din sida att det skulle vara så blir så.

När det är DIN tur att ha barnen, och du väljer att bjuda in pappan, pappan säger nej, då är det DIG och inte barnen han säger nej till.
För det var ju inte hans tur att ha barnen från början, så han skulle ju ändå vara "barnfri".

Alltså jag blir förbannad på dig och rentav tycker du låter som en olämplig förälder. När du säger att barnen förstår att pappan tackar nej till att umgås med dom. Det är ditt ansvar att skydda barnen från detta. Låt inte barnen vetat att du frågat när pappan sagt nej, uppmuntra barnen till att ni ska ha roligt själva istället. Om barnen tror att pappan väljer bort att umgås med dom förklara istället att pappa vill umgås med er och ni kommer ses igen om såhär många dagar och då kan ni ha roligt. 

Pappan väljer bort dig INTE barnen! Varför kan du inte förstå det? Hade han valt bort barnen hade han lämnat barnen hos dig och stuckit, aldrog hört av sig och lagt llt ansvar på dig. Men eftersom att han vill ha barnen 50% av tiden men UTAN dig närvarande så väljer han barnen och väljer bort dig! För din egen skull släpp taget om pappan och gå vidare istället 

Du håller kvar i din önskan att ni ska göra allt tillsammans och verkar inte inse att er relation inte hade existerat alls om det inte vore för barnens skull. Ditt ex verkar verkligen ha försökt för din skull, gått med på en massa saker i hopp om att du sakta ska inse att det är slut och vänja dig vid att ni lever separata liv. Han har all rätt att planera egna grejer de dagar han är barnfri (om det så är att vila framför tvn eller dejta). Han har all rätt att tacka nej till dina försök att inkludera honom i din vardag med barnen, han väljer inte bort barnen, han väljer bort dig. Du gör allt detta för att hålla kvar honom, inte för barnens skull. Han är en närvarande förälder som vill vara med sina barn, han ger dig inte 80% för han vill ha sin tid med barnen. Släpp taget. Håller med ovan skribent om att det du sysslar med är psykisk misshandel.

Du behöver försöka se ditt eget beteende utifrån. Det du håller på med är inte sunt. du behöver söka terapi för att komma över din sorg över att er relation är slut och din sorg att du inte kan vara med dina barn 100% av tiden. Om du inte gör detta så kommer du nog stå där en dag och bli bortvald av barnen då det blir för jobbigt att umgås med dig då allt ska vara på ditt sätt och du kväver dom.

Jag har flera gånger poängterar att det INTE är svart eller vitt. vi har träffats ca 3 dagar i veckan. Alltså 4 dagar ungefär då vi inte ses. Så jag har aldrig sagt att det ska vara alltid eller aldrig. 

Dom är väl medvetna om att det inte är jag som hindrar pappan från att vara med oss och att han alltid är välkommen. Även om jag inget säger. Han har nyckel och kommer och går som han vill. Det är praktiskt också. Det har varit så flera år så naturligt för barnen.