Har han rätt hindra mig från att träffa barnen?

Ts, det här handlar inte om att han nekar dig tid med barnen utan han begär snarare rätten som barnen har att träffa honom, och då brukar det vara på egen hand utan den andra föräldern. Om han tar detta till tingsrätten kommer han att få igenom sin önskan. Ja, det suger att vara ifrån sina barn men du måste samarbeta här.

Oj vilken läsning. Har läst hela tråden här. Det jag reagerar på är att TS sätter ord på pappans känslor, hittar på egna sanningar, hon verkar bara tycka att hennes sätt är det som är rätt och hon accepterar inte pappans känslor. Vad kommer det få för konsekvenser? Förmodligen kommer pappan undvika dig ännu mer, stämningen kan bli dålig, hoppas att du aldrig pratar negativt om pappan framför barnen för det kommer få barnen att känna osäkerhet och allt detta kan på sikt påverka den relation du kommer ha med barnen i framtiden. 

För din egen skull förstå och acceptera att det är dig pappan inte vill ha en relation med, han hatar dig förmodligen inte heller för det. Utan han vill gå vidare, bygga upp ett nytt liv. Åka på semestrar bara han och barnen, åka på badhuset själv med dom osv... Han vill nog att du också gör detta själv med barnen. Men däremot om du fortsätter att hålla dig fast vid honom så kanske han tillslut börjar ledsna helt och inte kommer tycka så bra om dig på sikt. Hur blir det för barnen tror du? 

Kag förstår att allt detta är läskigt för dig. Jag separerade från mina två äldsta barns pappa när ena barnet var 4 och andra halvvägs i graviditeten. Jag var rädd för hur jobbigt det skulle vara att vara ifrån 4 åringen halva tiden. Men vi fick lära oss att leva våra nya liv. Det viktiga är också att tänka på barnen i första hand. Ibland tycker jag att pappan gör dumma val men jag får leva med det, förmodligen gillar inte pappan allt jag gör med barnen heller.  Känns också läskigt att tänka att den minsta av de två barnen ska börja vara hos pappa mer och mer i framtiden. Men det handlar om barnets rättigheter inte mina. Jag låter dom träffas så mycket dom vill och kan för barnets skull. Stora barnet är nu hos pappan lite mer än hos mig dock bara 1dag extra i veckan. Jag är trygg i det idag för jag vet att hon trivs bra med pappa och dom är mer lik varandra än jag och dottern. 

Sen säger du att du inte vill träffa en ny för att du tror att det inte är bäst för barnen. Kom ihåg att det är ett val du gör. Pappan kan tänka helt annorlunda. Ni gör nog båda val som ni tycker är näst för barnen och de valen kan se väldigt olika ut. Så måste det få vara, det enda ingen av er kan göra är att tvinga till en slags relation med varandra som den ena inte vill. 

Kan också säga att det absolut inte behöver vara dåligt att få en bonusförälder. Mina barn älskar min nya kille. Den stora ser upp så vi till honom och vill hjälpa honom med mycket, pratar mycket med honom, hon säger att hon gillar honom och kryper upp i hans famn.

Det jag kan råda till för att det kanske ska kännas bättre för dig är att skaffa ett samtalsstöd för att lätta lite på dina känslor och tankar, sen gå till familjerätten på samarbetssamtal mes pappan. Där ni tillsammns kan göra up ett umgängeschema som passar bäst. 

Efter alla svar här blir det bara tydligare att alla föräldrar mår dåligt över att förlora halva barndomen med sina barn. Tror då även att många barn mår dåligt av detta. Kan bara rekommendera att göra som vi gjort, dvs fortsätta åka på semester tillsammans och umgås som vänner. Så länge man trivs tillsammans och inte bråkar. Det är värt otroligt mycket att få den tiden med sina barn. Tiden går så fort tills dom är stora och flyttar hemifrån så ta vara på tiden. jag är tacksam för att vi kunnat göra så här oxh hoppas vi hittar dit igen. ( Tror dock inte på det för jag tror han har nån ny tjej på gång, vilket också är väldigt fint och positivt. ) 

Nej, alla föräldrar behöver inte må dåligt av att bara ha barnen halva tiden. 

Jag har aldrig mått dåligt över det, utnyttjar istället den tiden jag har till max. 

Ditt ex verkar inte heller må dåligt av det. 

Nej, varför skulle barnen må dåligt? De får egentid med båda sina föräldrar. 

Sedan finns det säkert både föräldrar och barn som inte tycker det är ett bra upplägg. 

Åka på gemensam semester och umgås ibland kam man man göra även om man vara här barnen halva tiden. 

Har själv gjorde, men då med både bonusbarn, ex och nya. Funkade fint det. 

Jag mår inte dåligt att ha mina barn halva tiden. Jag mår faktiskt rätt bra av det. Jag får en chans att vara något mer än bara en mamma och jag får mer kvalitet den tiden jag är med barnen.

jag tycker faktiskt lite synd om din exman som inte har vågat säga ifrån om hur han vill ha det utan försiktigt försökt gå med på dina behov. du behöver börja lyssna och förstå och sluta fokusera på dina behov. Så länge barnen är trygga med ditt ex som pappa och har det bra där och samma hos dig så kommer det bli bra. Ditt ex vill skapa sig ett eget liv och vardag med barnen och den förändringen kan faktiskt vara bra för barnen då det är tydligt att han inte mått bra av hur du vill ha det.

jag är själv skilsmässobarn och har inte mått dåligt av det utan snarare har det gett mig en sund syn på hur bra relationer ska se ut och värdet av lyckliga föräldrar på varsitt håll.

Du verkar omständig och svår, självklart vill han ha sina barn på sin tid utan att ha dig nära. 

Nu är du där igen..
Projicerar dina känslor på andra.
Det är ganska så talande egenskap hos dig, att du sitter och projicerar dina känslor på omgivningen, inkluderat pappan.

Det folk har uttryckt är ju att det inte är kul att ha barnen halva tiden, men man vänjer sig.
Men nej det finns ingen i denna tråden som har sagt att de mår dåligt över det för den saken skull.

Vet du TS det går faktiskt att tycka något är tråkigt, utan att man mår dåligt av det som är tråkigt.

Ok då är ni några här som vant och som trivs utan sina barn. Men som flera här skrivit tycker jag ändå det är tydligt att många föräldrar INTE vill missa halva barnens barndom. 

I alla fall vet jag att jag känner så och försöker göra det jag tror är bäst för oss alla. 

Ni som säger att ni vant er och trivs utan era barn
(Om mitt ex känner så vet jag inte, tror egentligen inte det, tror mest det handlar antingen om att han träffat nån ny eller att han hatar mig, men som ni skriver, det kan jag ju inte veta)
Skulle ni ändå uppskatta om ni blir inkluderade i barnens liv? Alltså om ert ex frågar om ni vill hänga med till badhuset, middag, semester, stranden osv så att ni får dela dessa stunder med barnen?

Du kan bada med barnen på dina veckor! 

Jaja självklart, det var inte det jag frågade. Frågan var om du hade uppskattat att få frågan om att följa med och vara med dina barn.

Ibland kan dom roa sig i timmar med mig i vattenbrynet, ibland vill nån gå ut där det är djupt medan de andra fryser. Så för barnens skull är det inte ALLTID bäst  att bara ha en förälder med upplever jag.