Har han rätt hindra mig från att träffa barnen?

Jag är en extremt jämställd person och mitt förslag hade varit detsamma om det varit pappan som skrivit. 

Jag försökte "snälltolka" TS (även om jag också tycker att hennes resonemang verkar märkligt) och ge lite råd hur hon kan komma framåt.
Jag tror inte att allt är, eller behöver vara, så svart eller vitt. Och jag tror att det blir en ganska rejäl omställning för barnen att vara 50-50 om de varit vana att träffa båda föräldrarna nästan dagligen.
Men det är förstås under förutsättning att pappan vill, han har all rätt att kräva 50-50 och det blir säkert jättebra när allt fått lägga sig lite.

Ts för växa upp och inse att man som ensamstående förälder delar 50-50 med andra föräldern och att hon då får 50% med sina barn. 

Hennes ex ska inte få mindre tid med barnen för att ta inte kan släppa taget. 

Ja du må hända vara "extrem jämställd person".
Men nu handlar det inte om någon "könsjämställdhet" tråden handlade om..
Utan det handlar om föräldrar och barnen  Att jag skrev "pappan" var av den enkla anledningen att det är i analogt med Trådens ämne.
Du skriver att du hade skrivit samma sak om det varit det omvända.
Du kunde inte tänkas så långt att andra kunde skriva "mamman" i stället för "Pappan" om det varit det omvända? Att den kommentaren var helt enkelt i analogt med trådens ämne?  Det funkade inte att tänka så långt? 🤔

Som du själv skrev, allting är inte så svartvitt. Men uppenbarligen så skall man tolka andras inlägg efter den svartvita mallen.. 😒

Barnen nu är vana att träffa föräldrarna lika mycket om man baserar på vad TS skriver, så för VEM skull  anser du att det 40% till pappan och 60% till mamman då i detta fall (då TS är en kvinna) är till fördel även för barnen?

Vi skall då ta i beräkningen att barnen träffar ju båda föräldrar nästan lika mycket i dag tack vare upplägget TS och pappan har och enligt vad TS skriver, hon träffar dem lite mer baserat på beskrivningarna. av upplägget, men det är ju inte mycket i praktiken.

För konsekvensen av dit förslag blir ju i det fallet att...:

*) ... mamman får sin "mjukisövergång" med barnen och då blir det lättare för henne...

*)... för BARNEN blir det ju en ytterligare nedgång i umgängestid med deras pappa. Hur kan ytterligare en minskning bli bra för barnen, och då även en kvala in som en mjukisövergång?

Ditt förslag om 40/60 gör ju att barnen får ytterligare mindre umgänge än vad de redan har i dag med pappan.
Och det kallar du för "bättre för barnen"?

Nej ditt förslag om 40/60 gör att barnen blir de stora förlorarna faktiskt.
Skall man ha ett förslag när föräldrar är lite oense så skall förslaget gynna barnen i första hand inte "mamman och/eller pappan", så som ditt 40/60 förslag gör..

säger inte att jag vill vara med barnen hela tiden men förlora halva deras barndom känns som en mardröm. Får kanske vara glad för dom åren vi haft ett bra samarbete när barnen varit små. 

Du har fått ha en "mjuk övergång" under ett par års tid, men nu är det dags att acceptera att ni lever skilda liv, vilket är det bästa för allihop. Även om du i dagsläget inte är intresserad av att skaffa en ny partner, är det absolut inget fel ifall han vill göra det. Det behöver inte vara något dåligt för barnen. Och det är nog mycket svårt att skapa sitt eget liv med ny partner om exet är närvarande på det sätt som du varit hittills. Bäddat för konflikt. Så normalt 50-50 umgänge är bäst för alla.

Om man itne får sitt äktenskap att hålla så blir det tyvärr så, att ja, de 'mister' halva barnens uppväxt.

Så svar på din fråga - ja, han har rätt till halva tiden. Nej, detta innebär inte att han "hindrar dig" från att träffa barnen. Det blir snedvridet att tänka så, när den föreställning som han har är den normala, medans du verkar lite verklighetsfrånvänd?

Hur gamla är barnen?

Ja och.. Det blir ju precis likadant för pappan.. han förlorar ju också halva deras barndom.

Med en skillnaden (om man skall basera på den info DU ger i dina inlägg och din trådstart) så är han beredd att ta den konsekvensen att förlora halva barndomen, bara för att han känner att han inte kan klara av att vara ihop med dig längre, och/eller "vara en kärnfamilj" (observera fnuttarna) när han saknar känslor för dig i egenskap som kvinna.
Han kanske även anser att det är oärligt mot barnen att umgås så tätt med dig, när han inte längre har känslor för dig.

Han är beredd på att ha barnen 50% av tiden och då göra det bästa möjliga med barnen på hans tid så att de känner att de har kvar sin pappa också.

Dina inlägg och trådstart är väldigt mycket fixerat på "jag jag jag", d.v.s du vill och så drar du in barnen i ditt "jag jag jag" också.  Barnen är aldrig en förlängning av dig, ditt månde och dina känslor. De är egna individer, och skall behandlas där efter. Det är en del av föräldraskapet att separera sig själv och sina behov, och aldrig utgå från att dina behov och  barnens behov är samma.

Ts: Ni båda förlorar halva barnes barndom. Det är en konsekvens man får ta när man separerar/skiljer sig. 

Du får bara acceptera att han inte vill ha dig i hälarna när han har barnen.