Har han rätt hindra mig från att träffa barnen?

Du har fått ha en "mjuk övergång" under ett par års tid, men nu är det dags att acceptera att ni lever skilda liv, vilket är det bästa för allihop. Även om du i dagsläget inte är intresserad av att skaffa en ny partner, är det absolut inget fel ifall han vill göra det. Det behöver inte vara något dåligt för barnen. Och det är nog mycket svårt att skapa sitt eget liv med ny partner om exet är närvarande på det sätt som du varit hittills. Bäddat för konflikt. Så normalt 50-50 umgänge är bäst för alla.

Ja och.. Det blir ju precis likadant för pappan.. han förlorar ju också halva deras barndom.

Med en skillnaden (om man skall basera på den info DU ger i dina inlägg och din trådstart) så är han beredd att ta den konsekvensen att förlora halva barndomen, bara för att han känner att han inte kan klara av att vara ihop med dig längre, och/eller "vara en kärnfamilj" (observera fnuttarna) när han saknar känslor för dig i egenskap som kvinna.
Han kanske även anser att det är oärligt mot barnen att umgås så tätt med dig, när han inte längre har känslor för dig.

Han är beredd på att ha barnen 50% av tiden och då göra det bästa möjliga med barnen på hans tid så att de känner att de har kvar sin pappa också.

Dina inlägg och trådstart är väldigt mycket fixerat på "jag jag jag", d.v.s du vill och så drar du in barnen i ditt "jag jag jag" också.  Barnen är aldrig en förlängning av dig, ditt månde och dina känslor. De är egna individer, och skall behandlas där efter. Det är en del av föräldraskapet att separera sig själv och sina behov, och aldrig utgå från att dina behov och  barnens behov är samma.

För mig svårt att förstå att man kan vara beredd att offra så mycket för att slippa mig. Han måste verkligen tycka att jag är hemsk. 

Du har nog rätt men jättesvårt. Samtidigt njuter jag så mycket av varje stund jag faktiskt får vara med mina barn. Jag uppskattar det mer nu när jag verkar förlora dom. Så det kanske har nåt gott med sig. 

För mig svårt att förstå att man kan vara beredd att offra så mycket för att slippa mig. Han måste verkligen tycka att jag är hemsk. 

Du har nog rätt men jättesvårt. Samtidigt njuter jag så mycket av varje stund jag faktiskt får vara med mina barn. Jag uppskattar det mer nu när jag verkar förlora dom. Så det kanske har nåt gott med sig. 

Han ville separera, jag ville fortsätta som särbo. 
Dom första åren umgicks vi en del. Vi åkte på semestrar tillsammans, vi följde oftast med till den andres släkt och vänner. Och vi umgicks hemma hos varandra på middagar och kollade tv osv. 

Nu blir det mer och mer att han nackar nej till att komma hit och att följa med på saker. Hans släkt och vänner bjuder fortfarande mig, så jag är ju med när vi är där. Det har då lett till att han träffar barnen mindre.

Nu vill han ha barnen halvtid utan att jag är med. Det skulle betyda att jag förlorar massa tid med barnen.  Alltså om jag åker på semester med barnen en helg och han väljer att inte följa med är det hans val. (Självklart får han styra vad vi ska göra) Det betyder inte att jag inte ska få träffa barnen nästa helg. Tycker jag. 

Han säger att han inte träffat nån ny, men det kan ju såklart vara så att han har det.

Men du förlorar ju inte dina barn. Ni har valt att leva isär och då blir det såhär. Det är helt normalt. I princip alla skilda föräldrar i Sverige har sina barn halva uppväxten. Det är inte kul, men man får tänka på barnens behov istället för sina egna. 

Han tycker inte du är hemsk, han har ju valt att skaffa barn med dig. Då måste han ju tycka att du är underbar. Men ni lever inte längre ihop och då får man dela på tiden med barnen. Barn behöver båda sina föräldrar. 

Jag har inte valt det. Men han har. 

Men vad snällt skriver ändå  

 

Jag har inte valt det. Men han har. 

Men vad snällt skriver ändå  

 

Ni har tillsammans valt att gå isär och då har man också tillsammans valt att förlora tid med barnen.