Har han rätt hindra mig från att träffa barnen?

Ni har alltså varit särbos i flera år redan?
Hur delade ni upp barnen då?

Du är med och han vill inte umgås med dig. Inte alls svårt att fatta.

Vi har haft kanske 2 dagar i veckan var själva med barnen och tre dagar gemensamt ungefär. Men vi sover inte tillsammans, så lite mer "ensam tid" blir det. Alltså även om vi äter middag tillsammans så går vi hem när barnen ska sova och är inte där vid frukost. Så det har varit bästa av världar tror jag. Både för oss och barnen. Alltså en kan diska och den andre göra läxor med barnen. Ingen stress att diska och göra läxor och samtidigt missar man inget. 

Men om du har barnen varannan vecka är du inte hindrad att träffa dem. Det är bara att acceptera.

Ts, tror du det kan ligga något i teorin att det är dig han inte vill umgås med, eller är vi ute och cyklar?

Föreslår han någon gång att ni ska göra något ihop, bara ni två? Så att bara ni umgås?

Något som är mycket störande, när man läser din TrådStart och dina poster i tråden, är att du hela tiden för pappans talan också i detta.
Du projicerar dina åsikter och det du vill ha, och utgår då från att han också skall tycka det är "det bästa för er två och barnen. Det är fel att göra så.
Pappan har en egen åsikt och egna tankar. Uppenbarligen så var det inte "det bästa av två världar" för honom.

Han vill ju inte träffa dig mer. Varför inte bara acceptera att ni går skilda vägar och ha barnen 50-50?

Har barnen alltid sovit hos dig de tre dagar ni haft gemensamt (dvs sovit 2 dagar hos pappan och 5 dagar hos dig)?

TS, jag tycker att ert upplägg ser jättefintfint ut, så länge alla är överens. Barnen har fått mycket tillgång till er båda, ni har kunnat hjälpas åt och ni har i många delar fortsatt att fungera som en kärnfamilj. Särskilt när barnen är små rekommenderas ju kortare än varannan vecka.

Men som andra skrivit verkar ditt ex nu vilja leva mer som separerad. Det är ju inte osannolikt att han vill träffa en ny partner och det blir svårt när ni lever som ni gjort hittills. Dessutom är min känsla att du har barnen mer i dagsläget och han kanske vill ha 50-50 och helt själv styra över sin tid med barnen (och dessutom utan dem).

Du kan inte göra så mycket år det, det är ju praxis i Sverige med 50-50. Men kanske kan du diskutera med honom olika alternativ som i alla fall ger en mjukare övergång. Om ni har varannan vecka kan ni kanske ändå ses som tidigare gemensamt en dag under veckan. Eller byt oftare och ha gemensam middag den dag ni byter. Du får förklara för honom hur du känner, att du inte vill att ni ska vara en familj igen, men att du tycker att det känns tufft att träffa barnen så mycket mindre. Kanske kan han gå med på 60-40.

Det låter som att ni harfastnat i ett mellanläge som han aldrig ville ha men gick med på för barnens och fridens skull. Nu mår han förmodligen dåligt av att sitta fast i dig och inte kunna gå vidare i sitt liv. 

Varför ska pappan behöva få mindre tid med sina barn om han inte accepterar att hans ex kommer med på köpet?

Nej han vill inte göra nåt bara vi två. Det är jag helt säker på och det är ok för mig.