Har han rätt hindra mig från att träffa barnen?

Nä jag vill inte ha honom tillbaks. Dels vill jag inte riskerar att vi försöker igen och det tar slut igen. Blir väldig oro för barnen tror jag. Och rent praktiskt väldigt knöligt att flytta ihop igen nu när vi har våra egna hus sedan flera år. Då måste vi nästan köpa nåt nytt gemensamt och då skulle vi rycka upp barnen. Nej, inte alls lockande. Däremot skulle jag gärna vara särbo som jag skrev i trådstart. Men tror inte riktigt på det heller. Vill nog mest fortsätta som vi gjort några år redan. 

Det vill jag ju verkligen inte. Vad får dig att tro att han skulle stämma mig på vårdnaden? 

Hur tänker ni åt andra hållet? Varför tackar han nej till att göra saker tillsammans på "mina" dagar trots att han ju då har chans att vara mer med barnen och att barnen blir så glada när han är med?

För mig svårt att förstå att man kan vara beredd att offra så mycket för att slippa mig. Han måste verkligen tycka att jag är hemsk. 

Du har nog rätt men jättesvårt. Samtidigt njuter jag så mycket av varje stund jag faktiskt får vara med mina barn. Jag uppskattar det mer nu när jag verkar förlora dom. Så det kanske har nåt gott med sig. 

Jag mår bättre nu än när vi bodde ihop. Många problem vi hade då slipper jag. 

Att vi träffades 3 dagar i veckan får man väl se som mer än en kompisrelation? Så ja, det vill jag. Jag har behov av att umgås med mina barn ofta. Men som nån skev i början, alla relationer och familjer behöver inte se likadana ut. Man måste inte bara tänka hur man "ska" göra utan hitta det som funkar för oss. 

Vi träffas och umgås bara kring barnen. Tänkte mer att det är ovanligt att man träffar en kompis så pass mycket. Men du kan kalla det vad du vill. Det är ok. 

Aha, nej så är det inte. Han är med och han träffar även dom utan mig (såklart).

Nu blir det mer och mer att han nackar nej till att komma hit och att följa med på saker. Hans släkt och vänner bjuder fortfarande mig, så jag är ju med när vi är där. Det har då lett till att han träffar barnen mindre.