Det låter som att ni harfastnat i ett mellanläge som han aldrig ville ha men gick med på för barnens och fridens skull. Nu mår han förmodligen dåligt av att sitta fast i dig och inte kunna gå vidare i sitt liv.
Och här har du svaret på varför han nu säger som han gör. Han ville separera redan för flera år sedan, men ni har ju i praktiken fortfarande inte gjort det. Hur tror du att han har mått av det? Du behöver lyssna till vad han behöver för att må bra för att ert samarbete ska fungera även fortsättningsvis.
Det bästa sättet att få honom att må dåligt är förmodligen att påtala att det är dåligt för barnen om ni separerar - det är ju för deras skull han har gått med på det här arrangemanget. Men nu orkar han inte längre och det måste du respektera - utan att skuldbelägga, varken inför honom eller inför barnen.
Nja, var det verkligen så? Du har tidigare skrivit att han ville separera men du ville vara särbo. Det låter mer som att han till stora delar gick dig till mötes, förmodligen för barnens skull, och egentligen inte har mått bra av det här arrangemanget.
Jag tror att den här utdragna separationen har varit dålig för er vuxna. För honom eftersom han inte fått den separation från dig som han behövde. För dig eftersom det har blivit otydligt att det faktiskt är slut. Att ni har gjort som ni gjort för barnens skull hedrar er, men ditt ex mår inte bra av det här och ni behöver gå vidare till nästa fas.
Nu kommer det istället att vara du som mår sämre en tid, för det gör ont att vara den som blir lämnad. Att göra slut är svårt och jobbigt. Han har fått ta den jobbigaste delen några år, så det är kanske någon sorts rättvisa i att det nu är din tur?