Anonym (Helsingfors) skrev 2024-02-19 08:35:47 följande:
Ja, alla är inte som dig. Jag ser givetvis att folk ser olika ut på stranden. Smala, vältränade. överviktiga. Det är inte det om är grejen. Jag har erfarenhet av att kvinnor har problem med hur JAG ser ut, så därför så tar jag inte av mig överkroppen. För jag vill inte utsätta mig för det. Jag vill inte höra såna kommentarer igen. Min kropp har funkat bra genom åren. Jag sprang milen när jag var yngre. Hade det vart nåt fel på min kropp så hade jag inte kunnat göra det. I lumpen kom jag tvåa på hinderbanan. Så min kropp har funkat. Men det var aldrig bra nog för kvinnor.
Jag beklagar att du fått höra det här. Jag vet, tro mig att de jag känner, fått också kommentarer från någon eller några - sedan så sitter detta fast. De går inte på nån KBT, de bara undviker de här situationerna, där de då tror de här andra människorna är. Det begränsar dem. Även om du inte tror på mig så kan det hjälpa att se alla andra, för den stora mängden av människor är inte mobbare, de flesta är faktiskt schyssta och vi ser alla ut som vi gör, men jag tror du måste komma längre i ditt inre arbete för att uppskatta det, se det med mina ögon, du är inte där än.
Man måste istället hitta en strategi för hur man handskas med mobbare om de skulle dyka upp. Det här har med din egen rädsla att göra och att du själv har accepterat en mobbares syn på dig, att du delar exakt samma och då tycker du ska gömma, undvika det här.
Jag har fått jobba på det här rent mentalt för att stå där jag är idag, tufft jobb, det är inget som kommit gratis. Alla kan göra det här jobbet. Alla kan "träna sin hjärna". Hur man tänker, hur man handskas med olika svåra situationer är inte skrivet i sten. Jag vet det kan verka omöjligt då de triggar igång så starka känslor, då erfarenheterna varit så illa, men det får man och kan man ta itu med, så inte de platserna eller de människorna får den makten över dig igen.
Jag har också, tro mig, fått kommentarer om hur jag ser ut av kvinnor, att jag ska dölja dittan och dattan. Du är inte ensam om att få det. Det kan ha att göra med 2 saker varför de gör så här. Det ena är de själva haft vad jag har på kroppen t e x ett ärr då, bara för att ta ett exempel, så hade de dolt det för det är så de blivit lärda och accepterat och tror att det är fult. Då vill de "skydda" dig. Det andra är för att känna ett övertag, en boost på deras (sköra) egon, på min värdighet då förstås. Najs. Not. Men ingen kan ta ens värdighet ifrån en om man inte tillåter det, eller hur? Bara för att de tycker det är fel, behöver du då tycka det också? Nej, det behöver du inte.
Frågan där är ju om jag då ska dölja det för att andra tar illa vid sig av synen eller be dem titta åt ett annat håll? Jag har testat lite av varje. Det är många som avskyr att få uppmärksamheten på sig för de kopplar ihop det med negativ uppmärksamhet - titta på henne/honom!!! Peka och så vidare. Precis den stunden. Den brukar sitta hårt. Man kan känna sig överraskad, utlämnad, förlöjligad. Men man behöver inte känna det så.
Jag var pojkflicka som liten och äventyrlig - jag har bla ärr som resultat. Man har sytt lite hur som på min tid under barn- och ungdomsåren. Jag har gått upp och ner i min vikt. Jag har som sagt varit både sjuk och skadad. Hur tror du jag sett ut alla gånger? Förändrar inte det faktum att jag har precis lika stor rätt att vistas på denna jord och leva mitt liv så som de andra "perfekta" gör (finns inga perfekta).
Jag hatar verkligen det här mönstret jag ser hända. I skolan såg jag hur de "populära" bara tog för sig medan de som då själva trodde de inte var det eller kunde bli det gömde sig i ett hörn. Den enda makten de har är makten du ger dem.
Om du inte bryr dig om de här kvinnorna som kommenterat - vilken makt har de då? INGEN: Eller hur? De bestämmer inte över att du ska ge över din makt till dem. Det gör du. Gör du det inte så lyckas de inte. Mår du inte dåligt över kommentarerna du fått - då har de ju misslyckats, eller hur? Då är det inte kul längre. Då går de över till nästa offer.
Och bryr du dig så mycket om vad de tycker? Är det här kvinnor som du tycker om, beundrar? Är det inte det - varför bryr du dig då om deras åsikt?
Människor jag inte högaktar, tycker om, vad de tycker om mig, eller min kropp, bryr jag mig inte om. Om de skulle tycka om mig skulle jag till och med se det som något dåligt. Jag vill inte ha med dem att göra. Struntar högaktningen i hur perfekta de själva tycker de ser ut. De är inte perfekta för mig. Det handlar om attityd.
Jag har fått kommentarer av min partner att jag kan inte gå klädd på ett särskilt sätt vid en högtid då han vet om att jag kommer nog få kommentarer från någon från hans sida av familjen. Han strävat alltså efter negativ perfektionism, alltså när det negativa, rädslan är drivkraften bakom, att någon ska förlöjliga honom, att han blivit lärd att vid högtider så klär man sig på ett speciellt sätt. En förlängning av honom är ju då - voilá - jag. Vilken otur för honom det var. Jag klädde mig hur jag ansåg lämpligt, vad jag ansåg som bra. Och om jag fick nån kommentar om det? Vad gör man då? Man kommenterar tillbaka eller struntar i det. Jag bryr mig väl inte om vad den andre tycker om mitt klädesval. Vad jag än sätter på kroppen så kommer alltid nån tycka att det där var ett dåligt val. So what? Jag kan tycka samma om deras val. Ge dem inte makten.
Jag hoppas du förstår vad jag försöker få fram här. Du har varit ett offer, ja, det har du, det har många av oss varit, jag har också varit det, men makten sitter hos dig att vägra vara ett offer. Om du vägrar vara det - så ger du även styrkan till andra, och det här försvagar mobbarna. Till slut - vart ska de ta vägen? De får kanske börja rannsaka sitt eget sunkiga beteende om ingen leker med dem längre? Om ingen ger dem sin makt?
Den perfektionismen jag varit ute efter har varit positiv. Min partner blev förvånad då jag fick depression så han alltid sett mig innan som positiv av mig, mer än han varit. Om igen - träning av hjärnan. Människor klarar av mer om de tänker positivt. Om han gjort misstag var det full bestraffning, skambeläggning. Jag tröstar om någon gör misstag då det är av misstagen man lär sig mest, man måste begå misstag för att bli bättre, för att bli bäst, det är inget dåligt i sig. Alltså - skäms jag inte för att bära mina ärr för de fick mig att prestera ännu bättre. Allt beror på hur man tänker.
Om jag är nöjd med mig själv så ger jag också den tryggheten, den stabiliteten till andra att också vara nöjda. Jag ser inte ner på någons kropp, jag vet inte deras historia, jag kan inte döma, jag ska inte döma.
De som tränar med en positiv anda är för att underhålla det eller bli bättre, men klankar aldrig ner på andra, de är schyssta personer, de är uppmuntrande, de har tränade hjärnor utan att ens kanske vara medvetna om det. Vem som av oss kan träna vår hjärna till att tänka så, tänka annorlunda, men först måste man bli medveten om hur man tänker, att man tänkt fel innan.
Låt inte de här kvinnorna stoppa dig nåt mer. De har stoppat dig tillräckligt. Och jo, jag kan ge mig 17 på att när du kommit längre så lär du uppskatta synen av alla slags kroppar och storlekar på stranden och känna dig som en i mängden, och göra det som man är där för, att sola, bada, umgås. Må bra. Du har precis lika stor rätt att må bra som någon annan.
