Anonym (Deppig)

Fri 2 Feb 18:58

1444 svar

Han vågar inte

Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt.

Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
Han är inte lycklig där han är nu, det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom.
Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade.

Sceffli

Tue 9 Jul 10:55

#881

Anonym (Deppig) skrev 2024-07-09 07:52:07 följande:

Visst kommer jag vara glad att det inte blev vi. Men att han är åtråvärd pga otillgängligheten är det inte. Jag blev kär i känslan, kär i kärleken, för att han lät mig uppleva sånt som jag aldrig gjort förr. Aldrig förut har jag fått känna mig uppskattad för den jag var, som berättade hur mycket han tyckte om mig, att han älskade mig och hur bra han fick mig att må. Och jag blev så förbannat jävla ledsen när han drog sig undan för jag hade aldrig tillåtit mig att känna så för någon annan och aldrig känt förtroendet att öppna mig och bli kär. Det var helt fruktansvärt och jag fick inte luft. Så ja, det är som en drog och jag försöker bita mig fast med näbbar och klor för att jag känner mig så jävla smutsig och bortkastad och för ett litet tag så slapp jag känna så. Jag vet att det bara är konstgjord andning och jag jobbar verkligen med att göra mig av med beroendet.

Tack för ditt fina inlägg.

Jag förstår. Du tycker om honom skitmycket. Vissa har ju verkligen förmågan att få andra att känna sig betydelsefulla. Finns en fransk film som heter "jag älskade honom" På svenska. Den påminner om din situation väldigt mycket faktiskt. Den kvinnan ställde ultimatum till sist. Som av en tillfällighet hörde jag nyss på en sexologs sommarprat i p1 där hon berättade om forskning som tyder på att det sätt vi reagerar på relationsuppbrott liknar beroendeproblematik. Det ligger tydligen något i det jag skrev och det du kände igen dig i...

Att göra slut är en påfrestande process. Det är också en sorgeprocess där man måste lida, sörja och omorientera sig. Det är större än många tänker sig. Man får plåstra om sig själv i processen och vara snäll. Man lär sig mycket på det.

Men nu när du upplevt detta möte som för dig var fint. Även om hans fru nog inte skulle säga detsamma. När du kommit över honom kommer du nog vara för nyfiken på kärlek för att kunna hålla dig ifrån när ett nytt tillfälle dyker upp. Du har dessutom erfarenhet av att lämna en man och överleva. Därför kommer du inte vara lika rädd för att öppna dig igen. Du vet att du överlever. Se bara till att nästa man inte är gift!

Jag tycker faktiskt du ska uppmana mannen att berätta för sin fru, även om han inte lämnar. Den kvinnan har rätt att få veta. Hon kanske själv är olycklig och skulle valt att lämna om hon visste att situationen är vad den är. I nuläget snuvar han henne på möjligheten att göra val kring sitt eget liv. Det är jävligt fult faktiskt mot henne.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Tue 9 Jul 12:38

#882

Anonym (Ursäkter) skrev 2024-07-09 09:48:09 följande:

Jag tycker nog att du genom att ständigt dra upp hur jobbigt du har det, faktiskt säger hur synd det är om dig och använder det som ursäkt för dina handlingar.

Jag tycker inte att det är synd om mig men jag tycker heller inte att jag förtjänar att vara så ledsen som jag har varit. Trots att jag har satt mig i den här soppan själv.

Jag vet ju att för att komma vidare måste jag bryta, men det är verkligen jättesvårt. Och jag har kommit ganska långt men har fortfarande lång väg att vandra.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Tue 9 Jul 12:42

#883

Sceffli skrev 2024-07-09 10:55:16 följande:

Men nu när du upplevt detta möte som för dig var fint. Även om hans fru nog inte skulle säga detsamma. När du kommit över honom kommer du nog vara för nyfiken på kärlek för att kunna hålla dig ifrån när ett nytt tillfälle dyker upp. Du har dessutom erfarenhet av att lämna en man och överleva. Därför kommer du inte vara lika rädd för att öppna dig igen. Du vet att du överlever. Se bara till att nästa man inte är gift!

Jag hoppas det. Skulle gärna vilja uppleva det igen.
Jag har haft förhållanden förut men aldrig varit kär på det här sättet.

Och det verkligen inte meningen att sylta in mig på det här sättet med en gift man, jag trodde aldrig det skulle bli på det här sättet.

molly50

Tue 9 Jul 12:45

#884

Anonym (Deppig) skrev 2024-07-08 22:35:47 följande:

Mycket troligt skulle jag få skit för det. Jag vill henne verkligen inget illa, hon är säkert fantastisk på så många sätt och det låter säkert helt absurt men jag vill verkligen verkligen inte berätta för henne för att på så vis vinna honom. Det strider ju helt mot vad jag skulle vilja. Att han hade valt mig för att han vill det - det skulle aldrig falla mig in att tjuva till mig honom på det sättet. Han ska vara med den han vill för att han gör det valet, väljer den han vill leva med för att det är den han älskar. Och det är ju bevisligen inte mig, så mycket förstår jag.
Jag är inte helt koko, jag är medveten om det och jag vet att han leker med mig och inte heller behandlar sin fru med respekt. Men jag har hållit (håller) mig fast vid känslan jag hade när vi började träffas. Jag trodde verkligen det skulle bli vi och nu är jag bara så vilsen.

Det är verkligen mycket bättre jag är inte i närheten lika ledsen som jag har varit och det går ganska bra att sysselsätta mig med annat. Det är bara det här självhatet som gör sig påmint allt som oftast och då vill jag att han ska finnas där för han fick mig att glömma det.
Jag är så jävla trasig i själen så ni anar inte och så fick han mig att må bra och jag är så jävla rädd att aldrig göra det igen. Det är därför jag håller på så här, den här soppan är inte hans fel. Det är jag som inte är hel och har en hel del i bagaget att bearbeta.

Visst är det märkligt hur en människa som ändå fungerar rätt väl i samhället och egentligen inte har några större hinder kan ha såna djupa sår i själen att hon medvetet utsätter sig för självplågeri?

Jag förstår hur du tänker. Och det är väl på ett sätt rätt.
Men samtidigt så kan jag själv sätta mig in i hans frus situation då jag själv varit där.
Och hade min man haft något fuffens för sig bakom min rygg så hade jag velat veta det så att jag fick en chans att själv få välja om jag vill stanna eller gå.
Helst hade jag velat veta det från honom själv,men om han inte berättade så hade jag velat få veta det av någon annan som visste.
Ingen annan ska göra sådana livsval åt mig.

Jo,men det enda som händer är ju att det bara river upp dina sår ännu mer varje gång du träffar honom.
Så han är inte rätt person för att hjälpa dig att komma vidare.
Har du ingen vän du kan prata med och hitta på saker med istället?
Du måste försöka radera honom helt ur ditt liv,om du ska kunna gå vidare.

Anonym (Ursäkter)

Tue 9 Jul 12:46

#885

Anonym (Deppig) skrev 2024-07-09 12:42:06 följande:

Jag hoppas det. Skulle gärna vilja uppleva det igen.
Jag har haft förhållanden förut men aldrig varit kär på det här sättet.

Och det verkligen inte meningen att sylta in mig på det här sättet med en gift man, jag trodde aldrig det skulle bli på det här sättet.

Fast du visste väl att han var gift när du planerade in en sexträff med honom? Då kan du väl på inte på allvar mena att det inte var meningen?

Sceffli

Tue 9 Jul 14:20

#886

Anonym (Deppig) skrev 2024-07-09 12:42:06 följande:

Jag hoppas det. Skulle gärna vilja uppleva det igen.
Jag har haft förhållanden förut men aldrig varit kär på det här sättet.

Och det verkligen inte meningen att sylta in mig på det här sättet med en gift man, jag trodde aldrig det skulle bli på det här sättet.

Jag förstår att det inte var meningen. Och det är inte så lätt när man blir förälskade. Han kunde inte heller rå för att han blev kär, men han hade inte behövt ljuga...Det här med hans fru är hans ansvar och hans svek mot henne. Du känner ju inte henne och du hade velat att han var ärlig och schysst mot henne. Men du råder inte över vad han gör. Han kunde ha valt att lämna henne. Han kunde ha valt att berätta för henne, men gör tydligen inte det. Det är inte ovanligt att gifta blir förälskade i en kollega och därför lämnar äktenskapet. Så långt är inget fel. Det som blir fel är ju hans lögner mot henne och att han sänder falska signaler till dig om att du har en chans. Han vill inte förlora henne eller förlora dig. Han är rädd för att göra fel val. Han är säkert rädd för att stå för sitt val också om han lämnar. Han kanske skiljer sig och blir ihop med dig och så fungerar det inte alls mellan er två. Men så är det här i livet, det finns inga garantier. Det är lite som astrid lindgren sa. Något i stil med att ibland måste man vara modig, annars är man inte en människa, utan en liten skit. Det är du och frun som får betala priset för att han ska slippa göra ett val och leva med konsekvenserna. Du kan däremot göra ett val själv. Du kommer klara dig utan honom! Du kommer kunna vara lycklig utan honom. Du klarar det!

Anonym (Hmmm ...., ,)

Tue 9 Jul 15:12

#887

Anonym (Deppig) skrev 2024-07-09 12:38:32 följande:

Jag tycker inte att det är synd om mig men jag tycker heller inte att jag förtjänar att vara så ledsen som jag har varit. Trots att jag har satt mig i den här soppan själv.

Jag vet ju att för att komma vidare måste jag bryta, men det är verkligen jättesvårt. Och jag har kommit ganska långt men har fortfarande lång väg att vandra.

Det är nog extremt få som INTE tycker du förtjänar det du får och att det inte är det minsta synd om Dig. Däremot är det väldigt synd om frun (som du pratar väldigt illa om dessutom utan att veta nånting).

Då pratar jag om de som blivit bedragna av sin partner, de som tillhör den otrogna parten (din f.d älskare) eller den som helt medvetet går in för att hjälpa till med otroheten och skada andra (du i detta fallet) håller nog (tydligen) inte med. Där saknas moral, empati och lojalitet - egoistiska och helt utan respekt för andra människor.

Anonym (Hmmm ...., ,)

Tue 9 Jul 15:17

#888

Sceffli skrev 2024-07-09 14:20:36 följande:

Jag förstår att det inte var meningen. Och det är inte så lätt när man blir förälskade. Han kunde inte heller rå för att han blev kär, men han hade inte behövt ljuga...Det här med hans fru är hans ansvar och hans svek mot henne. Du känner ju inte henne och du hade velat att han var ärlig och schysst mot henne. Men du råder inte över vad han gör. Han kunde ha valt att lämna henne. Han kunde ha valt att berätta för henne, men gör tydligen inte det. Det är inte ovanligt att gifta blir förälskade i en kollega och därför lämnar äktenskapet. Så långt är inget fel. Det som blir fel är ju hans lögner mot henne och att han sänder falska signaler till dig om att du har en chans. Han vill inte förlora henne eller förlora dig. Han är rädd för att göra fel val. Han är säkert rädd för att stå för sitt val också om han lämnar. Han kanske skiljer sig och blir ihop med dig och så fungerar det inte alls mellan er två. Men så är det här i livet, det finns inga garantier. Det är lite som astrid lindgren sa. Något i stil med att ibland måste man vara modig, annars är man inte en människa, utan en liten skit. Det är du och frun som får betala priset för att han ska slippa göra ett val och leva med konsekvenserna. Du kan däremot göra ett val själv. Du kommer klara dig utan honom! Du kommer kunna vara lycklig utan honom. Du klarar det!

Kär blev han ju inte. Då hade han inte betett sig som han gjort. Men ett enkelt ligg där han fick leva ut sina fantasier som han inte kunde göra med sin fru var säkert trevligt ett tag.

Lite Madonna-hora komplexet....

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Tue 9 Jul 16:03

#889

Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-07-09 15:17:25 följande:

Lite Madonna-hora komplexet....

Jo tack, vad tror du det är jag säger till mig själv dagligen? Jag är så jävla ledsen så du anar inte men jag kan ju inte göra något ogjort. Jag ångrar inte ett enda av mina ligg på så sätt att jag inte har velat eller har särat på benen bara för att (förutom med den mannen jag levde med i många år - det hade jag gott kunnat slippa). Men jag önskar ju så klart att jag inte skulle behöva ha någon ny partner utan att det skulle räcka så här.

Men förklara för mig, när har jag pratat illa om hans fru? Jag förstår att jag är en del i sveket mot henne men så vitt jag vet kan hon vara hur fantastisk som helst. Han har heller aldrig pratat illa om henne. Fattas bara annat, de har ju älskat (kanske fortfarande gör) varandra en gång i tiden och hon är mamma till hans barn. It takes two to tango, och de sidorna jag har sett av honom lägger han inte två fingrar i kors för att göra någon annan lycklig. Det är knappast hennes fel att hennes make inte kan hålla kuken i styr.
Jag vet ingenting om henne annat än hennes namn. Vi har inga gemensamma bekanta och risken är absolut noll att vi skulle träffas.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Tue 9 Jul 16:08

#890

Sceffli skrev 2024-07-09 14:20:36 följande:

Jag förstår att det inte var meningen. Och det är inte så lätt när man blir förälskade. Han kunde inte heller rå för att han blev kär, men han hade inte behövt ljuga...Det här med hans fru är hans ansvar och hans svek mot henne. Du känner ju inte henne och du hade velat att han var ärlig och schysst mot henne. Men du råder inte över vad han gör. Han kunde ha valt att lämna henne. Han kunde ha valt att berätta för henne, men gör tydligen inte det. Det är inte ovanligt att gifta blir förälskade i en kollega och därför lämnar äktenskapet. Så långt är inget fel. Det som blir fel är ju hans lögner mot henne och att han sänder falska signaler till dig om att du har en chans. Han vill inte förlora henne eller förlora dig. Han är rädd för att göra fel val. Han är säkert rädd för att stå för sitt val också om han lämnar. Han kanske skiljer sig och blir ihop med dig och så fungerar det inte alls mellan er två. Men så är det här i livet, det finns inga garantier. Det är lite som astrid lindgren sa. Något i stil med att ibland måste man vara modig, annars är man inte en människa, utan en liten skit. Det är du och frun som får betala priset för att han ska slippa göra ett val och leva med konsekvenserna. Du kan däremot göra ett val själv. Du kommer klara dig utan honom! Du kommer kunna vara lycklig utan honom. Du klarar det!

Tack. Jag tror att du förstår mig. Och trots att vi träffades på ett spektakulärt sätt så var aldrig min intention att jag skulle roffa åt mig någon annans man. Jag blev jättekär i hur han behandlade mig och jag trodde verkligen han kände samma. Jag trodde det skulle bli vi och jag var så jävla stolt och lycklig över att han visade och sa hur mycket han tyckte om mig. Han var verkligen det finaste jag visste.
Jag hade aldrig blandat in känslor på det här sättet om jag inte trott från början.

Han vågar inte

INNEHÅLL