• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2024-07-08 18:54:01 följande:
    Varför blockar du honom inte?
    Bara svara honom att ni inte kan ses mer för att det får dig att må dåligt och sen blocka.
    För din egen skull,och för att du ska kunna gå vidare, så tror jag att du måste göra det.
    Har du pratat något mer med psykologen?
    Ja, jag pratar med min psykolog varje vecka och sist hade jag lite panik för han ska ha semester. Kände att vi inte hade hunnit täcka den här skiten jag håller på med utan gräver i annat som visserligen också är viktigt. Så nu är det fyra veckor till jag får professionell hjälp att reda i trasslet som är i mitt huvud. Jag kommer trakassera er massor :)

    Ja, jag måste göra det. Det hjälper inte hur bra det känns när han hör av sig för jag sitter ju på nålar och väntar till han ska avvisa mig igen. Jag lovar er att jag hade gett det rådet till vem annan som helst som hade varit i min situation. Jag vet inte varför det är så svårt. 
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-08 19:10:14 följande:
    Ja, jag pratar med min psykolog varje vecka och sist hade jag lite panik för han ska ha semester. Kände att vi inte hade hunnit täcka den här skiten jag håller på med utan gräver i annat som visserligen också är viktigt. Så nu är det fyra veckor till jag får professionell hjälp att reda i trasslet som är i mitt huvud. Jag kommer trakassera er massor :)

    Ja, jag måste göra det. Det hjälper inte hur bra det känns när han hör av sig för jag sitter ju på nålar och väntar till han ska avvisa mig igen. Jag lovar er att jag hade gett det rådet till vem annan som helst som hade varit i min situation. Jag vet inte varför det är så svårt. 
    Ok. Så psykologen går på semester?
    Finns det inte någon annan du kan prata med under tiden?
    Alla kan väl inte gå på semester samtidigt?

    Det är helt ok att du skriver av dig här. Du behöver få det här ur dig.

    Du har kanske hamnat i någon slags beroendeställning till honom?
    Du är kär i kärleken.
    Därför känns det svårt.
    Men försök att inte bry dig så mycket om vad han känner.
    Han verkar inte ta någon hänsyn till dig,så varför ska du göra det till honom?
    Så jag tror att det enda raka för dig är att skriva att ni inte kan ses mer eller ha kontakt för att du mår för dåligt av det.
    Och den blockar du honom.
    Någon mer förklaring behövs inte.
  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2024-07-08 19:27:52 följande:
    Ok. Så psykologen går på semester?
    Finns det inte någon annan du kan prata med under tiden?
    Alla kan väl inte gå på semester samtidigt?

    Det är helt ok att du skriver av dig här. Du behöver få det här ur dig.

    Du har kanske hamnat i någon slags beroendeställning till honom?
    Du är kär i kärleken.
    Därför känns det svårt.
    Men försök att inte bry dig så mycket om vad han känner.
    Han verkar inte ta någon hänsyn till dig,så varför ska du göra det till honom?
    Så jag tror att det enda raka för dig är att skriva att ni inte kan ses mer eller ha kontakt för att du mår för dåligt av det.
    Och den blockar du honom.
    Någon mer förklaring behövs inte.
    Man får bara ha en psykolog åt gången och han är insatt i mitt "fall". Man kan under särskilda omständigheter byta men jag är rätt nöjd med den här så det vill jag inte. 

    Ja visst är jag kär i kärleken, och hur han fick mig att känna då. Jag hoppas ju att kunna väcka liv i det igen, trots att jag mycket väl förstår att det är stendött sen länge.
  • Anonym (Ursäkter)

    Enda gången du skriver här är när han kontaktat dig. Nästan som att du är stolt över det och vill berätta för oss. Men djupare vill du inte gå. Undrar varför ...

    Sedan är det ju totalt irrelevant att du inte skriver först. Han vet ju att han har lindad dig runt fingret.

  • Anonym (Tävling?)

    Jag tror att du tävlar mot hans fru, medvetet eller omedvetet. Avundsjuka mot gifta kvinnor är en av de krafterna som ofta driver singelkvinnor till affärer med gifta män.
    Du får väl du berätta för hans fru om er lilla affär så slänger hon ut honom. Vin-vin, han blir din och frun blir av med äckliga lögnare till man.

  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Ursäkter) skrev 2024-07-08 20:10:57 följande:

    Enda gången du skriver här är när han kontaktat dig. Nästan som att du är stolt över det och vill berätta för oss. Men djupare vill du inte gå. Undrar varför ...

    Sedan är det ju totalt irrelevant att du inte skriver först. Han vet ju att han har lindad dig runt fingret.


    Nja, jag har ju skrivit mängder av inlägg när jag har gråtit ögonen ur mig för att vi inte har kontakt. Skillnaden nu är att jag är jättemycket lugnare än jag var då och har inte samma behov av att skriva av mig för att han är tyst. Det är ju när han hör av sig jag behöver hjälp nu, då var jag ju förtvivlad för att han inte gjorde det. 
    Anonym (Tävling?) skrev 2024-07-08 20:27:21 följande:

    Jag tror att du tävlar mot hans fru, medvetet eller omedvetet. Avundsjuka mot gifta kvinnor är en av de krafterna som ofta driver singelkvinnor till affärer med gifta män.
    Du får väl du berätta för hans fru om er lilla affär så slänger hon ut honom. Vin-vin, han blir din och frun blir av med äckliga lögnare till man.



    Jag vill ju ha honom för att han vill ha mig. Nu vill han ju inte, på vilket sätt skulle det hjälpa mig att kontakta frun? Såra henne, och tvinga honom att välja mig. Knappast vad jag ville. Jag är ledsen för att jag känner mig bortkastad och ovärdig. Jag TRODDE han ville vara med mig och jag ville att han skulle VÄLJA mig, inte tvingas till det. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Ursäkter) skrev 2024-07-08 20:10:57 följande:

    Enda gången du skriver här är när han kontaktat dig. Nästan som att du är stolt över det och vill berätta för oss. Men djupare vill du inte gå. Undrar varför ...

    Sedan är det ju totalt irrelevant att du inte skriver först. Han vet ju att han har lindad dig runt fingret.


    Vilket är det djupare jag inte går? Jag förstår inte. 
    Jag blottar min själ här och skriver så mycket detaljer jag vågar utan att avslöja vem jag är. 
  • Anonym (Tävling?)

    Du vill ha pepp och medkänsla - av vem? Här finns många gifta kvinnor som kan vara frun till din älskare. Min uppfattning är att du är en egotrippad och empatilös person iklädd i en stor offerkofta. "You know, I'm so sensitive... You know, love me..."
    Genom att berätta för hans fru skulle du göra åtminstone en god gärning och låta kvinnan fatta eget beslut.
    Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper till sina medsystrar.

  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-08 20:04:45 följande:
    Man får bara ha en psykolog åt gången och han är insatt i mitt "fall". Man kan under särskilda omständigheter byta men jag är rätt nöjd med den här så det vill jag inte. 

    Ja visst är jag kär i kärleken, och hur han fick mig att känna då. Jag hoppas ju att kunna väcka liv i det igen, trots att jag mycket väl förstår att det är stendött sen länge.
    Ok. Då förstår jag.

    Ja,men den lyckan kan du finna hos någon annan som skulle behandla dig mycket bättre.
    Det finns andra,bättre fina män där ute som skulle sätta dig i första rummet.
    Tro mig.
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-08 20:50:23 följande:

    Jag vill ju ha honom för att han vill ha mig. Nu vill han ju inte, på vilket sätt skulle det hjälpa mig att kontakta frun? Såra henne, och tvinga honom att välja mig. Knappast vad jag ville. Jag är ledsen för att jag känner mig bortkastad och ovärdig. Jag TRODDE han ville vara med mig och jag ville att han skulle VÄLJA mig, inte tvingas till det. 
    Men även om frun skulle få reda på det så är det ju inte säkert att han skulle välja dig ändå.
    Han kanske rentav skulle bli arg för att frun fått veta och skuldbelägga dig.
    Det skulle knappast få dig att må bättre.
    Men jag tycker på samma gång att han förtjänar att bli avslöjad så han förlorar er båda.
    Han har lekt med er båda.
Svar på tråden Han vågar inte