• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Ursäkter) skrev 2024-07-08 22:54:58 följande:
    Självplågeri skulle jag inte kalla det för. Du söker ju efter kickarna. Knappast självplågeri. Det är inte synd om dig.
    Jag sa inte att det var synd om mig. Jag utsätter mig för det här för att en del av mig vill bli glad igen (det jag kände då), en del tycker inte att jag är värd att vara glad och aktivt söker sig till det som gör ont. 
    En del tycker inte att jag förtjänar att vara så ledsen som jag varit, en del tycker att det är precis det jag ska för jag är inte bättre än så. 
  • felicityporter
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-08 23:07:51 följande:
    Jag sa inte att det var synd om mig. Jag utsätter mig för det här för att en del av mig vill bli glad igen (det jag kände då), en del tycker inte att jag är värd att vara glad och aktivt söker sig till det som gör ont. 
    En del tycker inte att jag förtjänar att vara så ledsen som jag varit, en del tycker att det är precis det jag ska för jag är inte bättre än så. 
    Men han har valt bort dig redan, han vill absolut inte ha dig utan har valt sin fru. Visst, han är en fitta som knullat vid sidan av, men han har inte valt dig utan väljer sin fru alltid i slutändan. Du kommer aldrig bli lycklig i denna relation.
  • Sceffli
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-08 22:46:01 följande:
    Det är ju det han inte gör. Han avslutar ju inte. Jag försökte avsluta (ja det gjorde jag faktiskt), sa att vi inte kunde fortsätta så här att det är okej att ändra sig men man måste vara ärlig. Men varför fortsätter han att kontakta mig hela tiden? Det jag ville ha var ett bättre avslut, ett förlåt till varför han en dag bara försvann. Och på ett sätt fick jag det men sen har han hållit sig kvar. Som en rutin kontaktar han mig, även när han inte kan ses. Det är inte bara för att jag ska stå utanför hans dörr för att han är sugen på att doppa just då. Han vet jubatt jag ställer upp så han behöver inte underhålla mig där emellan. 
    Som jag ser det finns det fyra anledningar till det varav de två första är mer troliga än de andra. 1. Han vill ligga 2. Han behöver bekräftelse 3. Han har känslor men inte så starka att han vill göra det valet 4. Han vill aktivt göra mig ledsen. 

    Jag vet att hjärtat kommer läka. Men hur ska jag våga öppna det igen?
    Jag tror du ska gå på anledning nummer 3 framför allt. Han har känslor för dig, men inte tillräckligt starka för att lämna frun. Säkert spelar 1 och 2 in också. Vi lever ju inte på 50-talet. Många skiljer sig för att de träffat en ny. Hade varit romantiskt om han hade blivit blixtkär i dig och lämnat frun för att han inte kan leva utan dig. Men så verkar det ju inte vara med den här snubben och det är lamt...
    Är du säker på att du vill ha honom?
    Helt säker? Det är inte bara att du har fastnat i att han är åtråvärd för att han är otillgänglig? 
    Är du säker på att du vill ha honom så ställ isf ultimatum att han får lämna frun om ni ska ses igen. Tycker jag. 

    Och hur gammal är du? Börjar du närma dig en ålder då du vill skaffa barn? Är han en möjlig far? Har du tid att ödsla på honom utifrån din ålder?...
     
    Jag har gjort slut på en rörig jävla relation en gång.... Kan bara säga att släppa honom kommer väl vara som att avgifta sig från en drog. Svårt. Du kommer få abstinens men med tiden släpper det om du bara håller dig borta från nya intag. Det betyder klipp banden, inga vänskapliga möten. I början känns det svårt, du skapar nya tidsfördriv, nya kontakter, en ny vardag. Undvik att tänka och känna så mycket, sysselsätt dig med nya saker istället. Med tiden kommer du glömma hans lukt och annat med honom. Tiden gör att vi glömmer. Du får nya perspektiv och ser det här på ett annat sätt. Även om det är svårt att tro nu kommer du kanske inte alls fatta varför du hade så svårt att lämna. Kanske kommer du vara rent av glad att det inte blev ni. Så var det för mig eftersom jag hittade till något så mkt bättre. Tänk på att om du är med den här mannen så stänger du dörren till andra män. Du kanske missar år med en himlastormande kärlek med någon annan för den här mannens ljumna kärlek...
  • Anonym (Hmmm ...., ,)
    Sceffli skrev 2024-07-09 00:33:24 följande:
    Jag tror du ska gå på anledning nummer 3 framför allt. Han har känslor för dig, men inte tillräckligt starka för att lämna frun. Säkert spelar 1 och 2 in också. Vi lever ju inte på 50-talet. Många skiljer sig för att de träffat en ny. Hade varit romantiskt om han hade blivit blixtkär i dig och lämnat frun för att han inte kan leva utan dig. Men så verkar det ju inte vara med den här snubben och det är lamt...
    Är du säker på att du vill ha honom?
    Helt säker? Det är inte bara att du har fastnat i att han är åtråvärd för att han är otillgänglig? 
    Är du säker på att du vill ha honom så ställ isf ultimatum att han får lämna frun om ni ska ses igen. Tycker jag. 

    Och hur gammal är du? Börjar du närma dig en ålder då du vill skaffa barn? Är han en möjlig far? Har du tid att ödsla på honom utifrån din ålder?...
     
    Jag har gjort slut på en rörig jävla relation en gång.... Kan bara säga att släppa honom kommer väl vara som att avgifta sig från en drog. Svårt. Du kommer få abstinens men med tiden släpper det om du bara håller dig borta från nya intag. Det betyder klipp banden, inga vänskapliga möten. I början känns det svårt, du skapar nya tidsfördriv, nya kontakter, en ny vardag. Undvik att tänka och känna så mycket, sysselsätt dig med nya saker istället. Med tiden kommer du glömma hans lukt och annat med honom. Tiden gör att vi glömmer. Du får nya perspektiv och ser det här på ett annat sätt. Även om det är svårt att tro nu kommer du kanske inte alls fatta varför du hade så svårt att lämna. Kanske kommer du vara rent av glad att det inte blev ni. Så var det för mig eftersom jag hittade till något så mkt bättre. Tänk på att om du är med den här mannen så stänger du dörren till andra män. Du kanske missar år med en himlastormande kärlek med någon annan för den här mannens ljumna kärlek...
    Fint inlägg men du är typ ett halvår eller mer för sent. Allt det där har ts fått höra över 10000 gånger och det går inte in. Ts vill nog mest tycka synd om sig själv och leva vidare i misären tror jag. 
  • Anonym (M)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-08 23:03:14 följande:
    För att det är det tråden handlar om. För att det är det jag behöver skriva av mig om. Inte är ni beredda att läsa om eller ge råd om mina ätstörningar, perioder med överträning, om min toxiska relation med en familjemedlem eller att jag inte sover om nätterna? Rätta mig om jag har fel.
    Du har fel. Fokusera på att lösa det här och du kommer att få lösningen på dina relationsproblem. Allt hänger ihop. På ett sätt utnyttjar du den här mannen du umgås med. Han behöver gränser. Det är du som sätter dem. Det är du som berättar för andra hur du vill bli behandlad. Jag är inte så säker på att du väljer honom om han lämnar frun. Du är troligtvis inte redo för en bra relation eftersom du inte tycker att du förtjänar det. Du kommer fortsätta förstöra alla nära relationer så länge du tänker så om dej själv. På ett sätt är det inte schysst. Det här handlar inte om honom utan om dej. Du visar honom att det är okej att behandla dej som han gör. Alla som vill behandla dej schysst stänger du dörren för eftersom du inte tycker du är värd att behandlas schysst. Det är inte okej. Sluta med det. Använd inte andra för att göra dej själv illa. Slå på dej själv då med ätstörningar och sömnsvårigheter, men lämna andra utanför.

    Fundera över det faktum att andra och också jag behöver välfungerande människor som kan bidra med något bra till den här planeten. Hur ska du någonsin kunna ge något fint bidrag till det här livet om du fortsätter behandla dej själv som skit? Jag förstår att du har haft en svår och olycklig barndom. Det var inte okej. Du behöver laga det som gick sönder. Du kan göra det. Du är värd att må bra. Du gör så gott du kan. Du är bra. Rent objektivt vet jag att du vet det. Eller hur?
  • Anonym (Deppig)
    Sceffli skrev 2024-07-09 00:33:24 följande:
    Är du säker på att du vill ha honom?
    Helt säker? Det är inte bara att du har fastnat i att han är åtråvärd för att han är otillgänglig? 
    Är du säker på att du vill ha honom så ställ isf ultimatum att han får lämna frun om ni ska ses igen. Tycker jag. 

    Och hur gammal är du? Börjar du närma dig en ålder då du vill skaffa barn? Är han en möjlig far? Har du tid att ödsla på honom utifrån din ålder?...
     
    Jag har gjort slut på en rörig jävla relation en gång.... Kan bara säga att släppa honom kommer väl vara som att avgifta sig från en drog. Svårt. Du kommer få abstinens men med tiden släpper det om du bara håller dig borta från nya intag. Det betyder klipp banden, inga vänskapliga möten. I början känns det svårt, du skapar nya tidsfördriv, nya kontakter, en ny vardag. Undvik att tänka och känna så mycket, sysselsätt dig med nya saker istället. Med tiden kommer du glömma hans lukt och annat med honom. Tiden gör att vi glömmer. Du får nya perspektiv och ser det här på ett annat sätt. Även om det är svårt att tro nu kommer du kanske inte alls fatta varför du hade så svårt att lämna. Kanske kommer du vara rent av glad att det inte blev ni. Så var det för mig eftersom jag hittade till något så mkt bättre. Tänk på att om du är med den här mannen så stänger du dörren till andra män. Du kanske missar år med en himlastormande kärlek med någon annan för den här mannens ljumna kärlek...
    Visst kommer jag vara glad att det inte blev vi. Men att han är åtråvärd pga otillgängligheten är det inte. Jag blev kär i känslan, kär i kärleken, för att han lät mig uppleva sånt som jag aldrig gjort förr. Aldrig förut har jag fått känna mig uppskattad för den jag var, som berättade hur mycket han tyckte om mig, att han älskade mig och hur bra han fick mig att må. Och jag blev så förbannat jävla ledsen när han drog sig undan för jag hade aldrig tillåtit mig att känna så för någon annan och aldrig känt förtroendet att öppna mig och bli kär. Det var helt fruktansvärt och jag fick inte luft. Så ja, det är som en drog och jag försöker bita mig fast med näbbar och klor för att jag känner mig så jävla smutsig och bortkastad och för ett litet tag så slapp jag känna så. Jag vet att det bara är konstgjord andning och jag jobbar verkligen med att göra mig av med beroendet. 

    Tack för ditt fina inlägg. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-07-09 04:32:10 följande:
    Fint inlägg men du är typ ett halvår eller mer för sent. Allt det där har ts fått höra över 10000 gånger och det går inte in. Ts vill nog mest tycka synd om sig själv och leva vidare i misären tror jag. 
    Jag hör er och jag förstår er men att bryta ett tankemönster om att jag inte är värd att känna glädje är också ett beroende. Jag bäddar in mig i de här känslorna för att jag känner igen dem, jag är trygg med dem. De är som min snuttefilt på ett sätt. Du har säkert stött på deprimerade människor förr? Att ta sig ur det svarta träsket är inte gjort på en dag. Jag jobbar på det, och vissa dagar är bättre än andra. Och vissa dagar utsätter jag mig för smärtan mer, det är som att skära sig i armarna fast jag gör det på insidan istället. 

    Jag uppdaterade tråden för att jag behövde skriva av mig. Att han har tagit kontakt igen, men jag är inte lika ledsen som när jag skapade den här tråden. 
    Det här året har varit en känslomässig berg- och dalbana och att skriva om det hjälper mig att reda tankarna. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (M) skrev 2024-07-09 05:25:55 följande:
    Du har fel. Fokusera på att lösa det här och du kommer att få lösningen på dina relationsproblem. Allt hänger ihop. På ett sätt utnyttjar du den här mannen du umgås med. Han behöver gränser. Det är du som sätter dem. Det är du som berättar för andra hur du vill bli behandlad. Jag är inte så säker på att du väljer honom om han lämnar frun. Du är troligtvis inte redo för en bra relation eftersom du inte tycker att du förtjänar det. Du kommer fortsätta förstöra alla nära relationer så länge du tänker så om dej själv. På ett sätt är det inte schysst. Det här handlar inte om honom utan om dej. Du visar honom att det är okej att behandla dej som han gör. Alla som vill behandla dej schysst stänger du dörren för eftersom du inte tycker du är värd att behandlas schysst. Det är inte okej. Sluta med det. Använd inte andra för att göra dej själv illa. Slå på dej själv då med ätstörningar och sömnsvårigheter, men lämna andra utanför.

    Fundera över det faktum att andra och också jag behöver välfungerande människor som kan bidra med något bra till den här planeten. Hur ska du någonsin kunna ge något fint bidrag till det här livet om du fortsätter behandla dej själv som skit? Jag förstår att du har haft en svår och olycklig barndom. Det var inte okej. Du behöver laga det som gick sönder. Du kan göra det. Du är värd att må bra. Du gör så gott du kan. Du är bra. Rent objektivt vet jag att du vet det. Eller hur?
    Tack ❤️
  • Anonym (Ursäkter)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-08 23:03:14 följande:
    För att det är det tråden handlar om. För att det är det jag behöver skriva av mig om. Inte är ni beredda att läsa om eller ge råd om mina ätstörningar, perioder med överträning, om min toxiska relation med en familjemedlem eller att jag inte sover om nätterna? Rätta mig om jag har fel.
    Nej, tråden handlar inte om ätstörningar. Däremot handlar den om din bristande självkontroll gällande honom. Och den berör du inte. Du säger bara att "du inte kan" blockera honom. Och berättar om hur han kontaktar dig.
  • Anonym (Ursäkter)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-08 23:07:51 följande:
    Jag sa inte att det var synd om mig. Jag utsätter mig för det här för att en del av mig vill bli glad igen (det jag kände då), en del tycker inte att jag är värd att vara glad och aktivt söker sig till det som gör ont. 
    En del tycker inte att jag förtjänar att vara så ledsen som jag varit, en del tycker att det är precis det jag ska för jag är inte bättre än så. 
    Jag tycker nog att du genom att ständigt dra upp hur jobbigt du har det, faktiskt säger hur synd det är om dig och använder det som ursäkt för dina handlingar.
Svar på tråden Han vågar inte