Anonym (Deppig)

Fri 2 Feb 2024 18:58

1579 svar

Han vågar inte

Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt.

Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
Han är inte lycklig där han är nu, det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom.
Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade.

Anonym (LOB)

Mon 16 Dec 2024 08:50

#1431

Anonym (Deppig) skrev 2024-12-16 08:25:53 följande:

Jag kan inte min Hemingway, citatet kom upp av en slump i mitt flöde och jag kände igen mig i texten. Lägg inte för mycket vikt vid den.

Jo, jag vet att jag kommer våga igen men när man har blivit sårad tillräckligt många gånger, av de som ska stå en nära. Det blir svårare och svårare. Jag vill inte stänga in mig, men jag var trött, ledsen och emotionell igår. Det kommer nya dagar. Men jag tyckte verkligen om honom, och jag tyckte om hur han fick mig att må när vi började ses.
Och jag vet att ni säger att han alltid kontaktar mig igen men det känns annorlunda den här gången. Jag tror att det var sista gången nu och det gör mig ledsen att det skulle sluta så här.
Jag hoppas att det var sista gången, för annars tar jag mig aldrig vidare.

Blir det bättre av att du har fortsatt kontakt med honom?

Anonym (E)

Mon 16 Dec 2024 08:54

#1432

Ts, vet du vad? Du har skrivit vid flera tillfällen att just den här gången känns det annorlunda och att han aldrig kommer att höra av sig igen. Och ändå har han gjort det, varje gång. Du måste börja ta agens i ditt eget liv. Det är skitsvårt och utmanande men det är det enda som kan hjälpa dig på lång sikt.

och ja, du saknar honom. Det är en känsla som är stark, MEN man kan känna exakt vad som helst och ändå agera på ett annat sätt än vad känslorna säger till en. I det här fallet är dina känslor tyvärr ingen bra vägledare.

Du skriver också att du är ledsen över att det skulle sluta så här, men vet du - det finns INGET bra sätt som er situation skulle sluta med. Du intalar dig att det skulle vara lättare om x, y och z hände, men med största sannolikhet skulle det ändå kännas likadant!

Finns det någon annan viktig relation i ditt liv? Finns det något annat som är viktigt för dig? Om inte, skulle det vara en riktning som jag tror vore bra att gå åt. Vad kan göra ditt liv meningsfullt för dig, som inte handlar om honom?

Lynx123

Mon 16 Dec 2024 09:36

#1433

Anonym (Deppig) skrev 2024-12-16 08:25:53 följande:

Jag kan inte min Hemingway, citatet kom upp av en slump i mitt flöde och jag kände igen mig i texten. Lägg inte för mycket vikt vid den.

Jo, jag vet att jag kommer våga igen men när man har blivit sårad tillräckligt många gånger, av de som ska stå en nära. Det blir svårare och svårare. Jag vill inte stänga in mig, men jag var trött, ledsen och emotionell igår. Det kommer nya dagar. Men jag tyckte verkligen om honom, och jag tyckte om hur han fick mig att må när vi började ses.
Och jag vet att ni säger att han alltid kontaktar mig igen men det känns annorlunda den här gången. Jag tror att det var sista gången nu och det gör mig ledsen att det skulle sluta så här.
Jag hoppas att det var sista gången, för annars tar jag mig aldrig vidare.

Men det är ju just det som är grejen. Du låter honom.bestämma över ditt mående - det är det som är så självdestruktivt. Du vet själv att du behöver vara fri från all kontakt för att kunna gå vidare, men samtidigt sitter du som ett mähä och låter honom kontrollera dig. Det är därför alla här råder dig att bryta, om och om igen. Ta kontroll över ditt liv!

Anonym (Varit där)

Mon 16 Dec 2024 10:02

#1434

Anonym (Deppig) skrev 2024-12-15 19:05:13 följande:

Jag saknar honom.
Jag saknar att prata med honom.
Jag skiter i sexet, jag ville bara ha kontakt.
Snälla, kan jag få känna så här utan att ni säger emot mig?
Det är så här jag känner - jag saknar honom. Jag saknar honom som en vän.

In our darkest moments, we don?t need solutions or advice. What we yearn for is simply human connection?a quiet presence, a gentle touch. These small gestures are the anchors that hold us steady when life feels like too much.

Please don?t try to fix me. Don?t take on my pain or push away my shadows. Just sit beside me as I work through my own inner storms. Be the steady hand I can reach for as I find my way.

My pain is mine to carry, my battles mine to face. But your presence reminds me I?m not alone in this vast, sometimes frightening world. It?s a quiet reminder that I am worthy of love, even when I feel broken.

So, in those dark hours when I lose my way, will you just be here? Not as a rescuer, but as a companion. Hold my hand until the dawn arrives, helping me remember my strength.

Your silent support is the most precious gift you can give. It?s a love that helps me remember who I am, even when I forget.~

Men snälla du,
Du måste få känna vad du känner, men du måste förstå att många som skriver här inte engagerar sig på ett empatiskt plan utan enbart ger uttryck för generella tyckanden om din situation.

Du ska nog inte ta till dig allt som skrivs här.

Anonym (Kimchi)

Mon 16 Dec 2024 12:17

#1435

Du lägger hela tiden ansvaret för ditt mående utanför dig själv. Det är alltid någon annans (hans) fel att du mår som du gör. Du saknar något som aldrig ha varit eller har kunnat bli. Skärp dig och ta ansvar för ditt mående. Bara du Jan göra det. Sätt inte det där otrogna rövhålet på piedestal. Sök professionell hjälp. Du har sekundär vinst i att hålla på att jama som du gör. Självskadande. Troligen. Du vet inte bättre. Du vill vara i det svarta hålet och vältra dig. Det ger dig något. Oklart vad. Jag har mina aningar. Se så! Julen står för dörren. Välj glädjen i det. Firar du inte jul så är det god mat och bra på tv. En vanlig kävla röd dag i almanackan.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Mon 16 Dec 2024 12:45

#1436

Nej, det är inte meningen att lägga ansvaret för mitt mående på någon annan.
Jag träffade honom när jag var i en fas i livet att bygga nytt, att lära mig om mig själv. Och han gav mig en fast punkt och fick mig att känna något jag aldrig känt förut. Det var helt fantastiskt.
Jag var inte beredd att känna så här, jag visste inte hur det var att vara kär. Jag blev så att säga "tagen på sängen". Och sen när det försvann så hade jag plötsligt inget, det jag lärt mig om mig själv och brutit upp från mitt gamla jag blev för mycket för mig.

Jag mår verkligen mycket bättre nu, jag är inte alls lika förkrossad som jag har varit. Men visst saknar jag honom, det är ingen hemlighet. Jag ville verkligen att det skulle bli vi. Att jag skulle få känna så för alltid. Jag var så otroligt STOLT över honom, jag ville skrika ut det för hela världen.
Jag vet att många lever själv, det är inte det. Jag har ett aktivt liv, fina vänner - om än inte här. Jag träffar nya människor efter vägen som jag tycker om. Jag har min hund och mina intressen.
Men jag saknar så att ha någon vid min sida, som jag kan höra av mig till, som hör av sig till mig. Att sova nära, äta middag tillsammans med, prata om sin dag. Någon som håller om en, som man kan gråta ut mot axeln på. Jag saknar det verkligen, det kändes så självklart att vara en del av någons liv.
Det känns som att tiden rinner ifrån mig, jag är inte så ung längre. Alla runt mig har något fast. Jag har inte det. Jag har en galen familj som har visat sig att de inte finns där när man behöver dem. De hugger kniven i ryggen på en när man som mest behöver någon att luta sig mot.

Anonym (LOB)

Mon 16 Dec 2024 12:52

#1437

Anonym (Deppig) skrev 2024-12-16 12:45:39 följande:

Nej, det är inte meningen att lägga ansvaret för mitt mående på någon annan.
Jag träffade honom när jag var i en fas i livet att bygga nytt, att lära mig om mig själv. Och han gav mig en fast punkt och fick mig att känna något jag aldrig känt förut. Det var helt fantastiskt.
Jag var inte beredd att känna så här, jag visste inte hur det var att vara kär. Jag blev så att säga "tagen på sängen". Och sen när det försvann så hade jag plötsligt inget, det jag lärt mig om mig själv och brutit upp från mitt gamla jag blev för mycket för mig.

Jag mår verkligen mycket bättre nu, jag är inte alls lika förkrossad som jag har varit. Men visst saknar jag honom, det är ingen hemlighet. Jag ville verkligen att det skulle bli vi. Att jag skulle få känna så för alltid. Jag var så otroligt STOLT över honom, jag ville skrika ut det för hela världen.
Jag vet att många lever själv, det är inte det. Jag har ett aktivt liv, fina vänner - om än inte här. Jag träffar nya människor efter vägen som jag tycker om. Jag har min hund och mina intressen.
Men jag saknar så att ha någon vid min sida, som jag kan höra av mig till, som hör av sig till mig. Att sova nära, äta middag tillsammans med, prata om sin dag. Någon som håller om en, som man kan gråta ut mot axeln på. Jag saknar det verkligen, det kändes så självklart att vara en del av någons liv.
Det känns som att tiden rinner ifrån mig, jag är inte så ung längre. Alla runt mig har något fast. Jag har inte det. Jag har en galen familj som har visat sig att de inte finns där när man behöver dem. De hugger kniven i ryggen på en när man som mest behöver någon att luta sig mot.

Ta då själv ansvar för ditt liv och blocka honom! Så länge du är stand-by för honom kommer du aldrig hitta det du saknar. För varje dag du inte blockar honom och forstsätter vänta rinner ännu en dag bort från ditt liv

Kan du fatta - HAN KOMMER ALDRIG LÖSA DIN SAKNAD EFTER ATT HA NÅGON VID DIN SIDA!

Jaja- jättefin det ni hade och sjävklart är du ledsen - stackars dig.

TA NU ANSVAR FÖR DITT LIV SJÄLV!

molly50

Mon 16 Dec 2024 14:15

#1438

Anonym (Deppig) skrev 2024-12-16 08:25:53 följande:

Jag kan inte min Hemingway, citatet kom upp av en slump i mitt flöde och jag kände igen mig i texten. Lägg inte för mycket vikt vid den.

Jo, jag vet att jag kommer våga igen men när man har blivit sårad tillräckligt många gånger, av de som ska stå en nära. Det blir svårare och svårare. Jag vill inte stänga in mig, men jag var trött, ledsen och emotionell igår. Det kommer nya dagar. Men jag tyckte verkligen om honom, och jag tyckte om hur han fick mig att må när vi började ses.
Och jag vet att ni säger att han alltid kontaktar mig igen men det känns annorlunda den här gången. Jag tror att det var sista gången nu och det gör mig ledsen att det skulle sluta så här.
Jag hoppas att det var sista gången, för annars tar jag mig aldrig vidare.

Du kan ju öka chansen att det blir den sista gången genom att blockera honom.
Så som han behandlar dig behandlar man inte ens sin värsta fiende.

molly50

Mon 16 Dec 2024 14:36

#1439

Anonym (Varit där) skrev 2024-12-16 10:02:28 följande:

Men snälla du,
Du måste få känna vad du känner, men du måste förstå att många som skriver här inte engagerar sig på ett empatiskt plan utan enbart ger uttryck för generella tyckanden om din situation.

Du ska nog inte ta till dig allt som skrivs här.

Eller så vill vi försöka hjälpa TS.
Hjälpa henne att ta sig ur de här destruktiva tankarna.
Hon har självklart rätt till sina känslor. Och vi är nog flera här som har gått igenom hjärtesorg och vet att det är svårt att ta sig ur.
Och därför vill vi,eller i alla fall jag,försöka hjälpa TS att inse att hon har det i sina egna händer.
Hon kan t ex blockera honom och sen kan hon börja fokusera på att gå vidare med sitt liv.
Så länge hon låter honom fortsätta vara en del i hans liv så lär hon inte kunna gå vidare.

Anonym (Varit där)

Mon 16 Dec 2024 17:22

#1440

molly50 skrev 2024-12-16 14:36:16 följande:

Eller så vill vi försöka hjälpa TS.
Hjälpa henne att ta sig ur de här destruktiva tankarna.
Hon har självklart rätt till sina känslor. Och vi är nog flera här som har gått igenom hjärtesorg och vet att det är svårt att ta sig ur.
Och därför vill vi,eller i alla fall jag,försöka hjälpa TS att inse att hon har det i sina egna händer.
Hon kan t ex blockera honom och sen kan hon börja fokusera på att gå vidare med sitt liv.
Så länge hon låter honom fortsätta vara en del i hans liv så lär hon inte kunna gå vidare.

Det är ju tydligt att TS tar till sig allt, även det negativa som riktas mot henne, För mig var det omöjligt att inte kommentera detta.

Jag känner inte TS men efter vad jag kan utläsa av vad hon skriver så är hon inne i någon sorts känslostorm och då är det nog svårt att ta till sig råd hur välmenade de än är.

Han vågar inte

INNEHÅLL