• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • molly50
    Anonym (Varit där) skrev 2024-12-16 17:22:50 följande:
    Det är ju tydligt att TS tar till sig allt, även det negativa som riktas mot henne, För mig var det omöjligt att inte kommentera detta.  

    Jag känner inte TS men efter vad jag kan utläsa av vad hon skriver så är hon inne i någon sorts känslostorm och då är det nog svårt att ta till sig råd hur välmenade de än är.  
    Gör hon verkligen det?
    Hon verkar t ex inte ta till sig rådet att blockera honom t ex.

    Och hon skulle kunna ta sug ur den känslostormen om hon blockerade honom så att han en gång för alla är ute ur hennes liv.
    Förstå då lär hon kunna gå vidare.
    Men så länge hon låter honom vara en del av hennes liv så lär det bli svårt.
    Jag hoppas bara att hon kommer till den insikten snart. För sin egen skull.
  • Anonym (Deppig)

    Jag hör och läser allt som ni säger och skriver. Och jag håller ju med er! Jag hade gett samma råd till vem som helst i samma situation som jag. Faktum är att jag hade sett personen som en riktig idiot som jagar efter någon som inte vill ha hen. Jag har själv alltid i alla andra situationer då jag blivit avvisad eller vad jag ska kalla det gett kalla handen, aldrig att jag skulle förnedrat mig själv. 
    Jag har alltid hållit mig så inom min komfortzon och aldrig öppet visat känslor, det här är första gången jag har gjort det. För att jag kände mig trygg, för att jag trodde det var säkert. 
    Och det är så svårt att släppa greppet för jag var så otroligt lycklig under den här korta perioden. 
    Jag släppte på alla spärrar och det blev helt fel.

    Jag har, redan innan jag träffade honom, försökt att ta mig ur mitt skal, utforska, säga ja, uppleva. Jag intalade mig att vad har jag att förlora? Spelar man inte så vinner man inte. Och så satsade jag allt jag hade på fel häst och blev bankrutt. 

  • Anonym (M)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-12-16 20:16:47 följande:

    Jag hör och läser allt som ni säger och skriver. Och jag håller ju med er! Jag hade gett samma råd till vem som helst i samma situation som jag. Faktum är att jag hade sett personen som en riktig idiot som jagar efter någon som inte vill ha hen. Jag har själv alltid i alla andra situationer då jag blivit avvisad eller vad jag ska kalla det gett kalla handen, aldrig att jag skulle förnedrat mig själv. 
    Jag har alltid hållit mig så inom min komfortzon och aldrig öppet visat känslor, det här är första gången jag har gjort det. För att jag kände mig trygg, för att jag trodde det var säkert. 
    Och det är så svårt att släppa greppet för jag var så otroligt lycklig under den här korta perioden. 
    Jag släppte på alla spärrar och det blev helt fel.

    Jag har, redan innan jag träffade honom, försökt att ta mig ur mitt skal, utforska, säga ja, uppleva. Jag intalade mig att vad har jag att förlora? Spelar man inte så vinner man inte. Och så satsade jag allt jag hade på fel häst och blev bankrutt. 


    Det är okej att satsa på fel häst. Vi har alla gjort det. Men när du nu upptäckt att valet var fel blir det inte mer rätt med en större insats på samma häst. Eller hur?
  • Lynx123
    Anonym (Deppig) skrev 2024-12-16 20:16:47 följande:

    Jag hör och läser allt som ni säger och skriver. Och jag håller ju med er! Jag hade gett samma råd till vem som helst i samma situation som jag. Faktum är att jag hade sett personen som en riktig idiot som jagar efter någon som inte vill ha hen. Jag har själv alltid i alla andra situationer då jag blivit avvisad eller vad jag ska kalla det gett kalla handen, aldrig att jag skulle förnedrat mig själv. 
    Jag har alltid hållit mig så inom min komfortzon och aldrig öppet visat känslor, det här är första gången jag har gjort det. För att jag kände mig trygg, för att jag trodde det var säkert. 
    Och det är så svårt att släppa greppet för jag var så otroligt lycklig under den här korta perioden. 
    Jag släppte på alla spärrar och det blev helt fel.

    Jag har, redan innan jag träffade honom, försökt att ta mig ur mitt skal, utforska, säga ja, uppleva. Jag intalade mig att vad har jag att förlora? Spelar man inte så vinner man inte. Och så satsade jag allt jag hade på fel häst och blev bankrutt. 


    Jamen precis. Och det är vi många som varit med om på ett sätt eller ett annat - om inte de flesta rentav. Men från det lär man sig livslektioner och går vidare. Det självdestruktiva ligger i att du väljer att stå och trampa på samma plats och därmed skapar en allt djupare grop åt dig själv - och med det snuvar dig själv på att få ett bra liv och en positiv framtid. Du kommer sjunka allt djupare i gropen och fortfarande stå kvar på samma plats om ett år, två, tre tills du inte längre lever, samtidigt som resten av världen går framåt. Om det är så du vill ha det så fine, det är ditt val, men om inte så är det också ditt val att göra något åt det.
  • Anonym (Hon på andra sidan skärmen)

    Ta dig tid och res nu inåt. Ge dig tid för helande och reflektioner. Tillåt alla känslor och var nyfikna på dem. När du sen gjort den resan kommer du bli så mycket mer klok på livet, dig själv och du kommer göra goda sunda livsval framöver. Men ett tips, ha inte bråttom för detta ska ta tid om man gör det på riktigt. Ge dig den chansen för vi lever bara en gång 😉

    Lycka till👊

  • Anonym (Miam)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-12-16 12:45:39 följande:

    Nej, det är inte meningen att lägga ansvaret för mitt mående på någon annan. 
    Jag träffade honom när jag var i en fas i livet att bygga nytt, att lära mig om mig själv. Och han gav mig en fast punkt och fick mig att känna något jag aldrig känt förut. Det var helt fantastiskt. 
    Jag var inte beredd att känna så här, jag visste inte hur det var att vara kär. Jag blev så att säga "tagen på sängen". Och sen när det försvann så hade jag plötsligt inget, det jag lärt mig om mig själv och brutit upp från mitt gamla jag blev för mycket för mig.

    Jag mår  verkligen mycket bättre nu, jag är inte alls lika förkrossad som jag har varit. Men visst saknar jag honom, det är ingen hemlighet. Jag ville verkligen att det skulle bli vi. Att jag skulle få känna så för alltid. Jag var så otroligt STOLT över honom, jag ville skrika ut det för hela världen.
    Jag vet att många lever själv, det är inte det. Jag har ett aktivt liv, fina vänner - om än inte här. Jag träffar nya människor efter vägen som jag tycker om. Jag har min hund och mina intressen. 
    Men jag saknar så att ha någon vid min sida, som jag kan höra av mig till, som hör av sig till mig. Att sova nära, äta middag tillsammans med, prata om sin dag. Någon som håller om en, som man kan gråta ut mot axeln på. Jag saknar det verkligen, det kändes så självklart att vara en del av någons liv.
    Det känns som att tiden rinner ifrån mig, jag är inte så ung längre. Alla runt mig har något fast. Jag har inte det. Jag har en galen familj som har visat sig att de inte finns där när man behöver dem. De hugger kniven i ryggen på en när man som mest behöver någon att luta sig mot. 


    Känner så igen mig i dig och dina resonemang. Så jobbig sits. Jag hoppas att både du och jag antingen får vår kärlek eller går vidare till en ny lika stark kärlek. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Miam) skrev 2024-12-19 22:19:49 följande:
    Känner så igen mig i dig och dina resonemang. Så jobbig sits. Jag hoppas att både du och jag antingen får vår kärlek eller går vidare till en ny lika stark kärlek. 
    Kram till dig! Jag tänk så skönt det varit att bara släppa alla känslor och gå vidare. Det går bättre och bättre, men visst hade jag velat att det skulle bli vi. 
  • Anonym (Deppig)

    God Jul, gänget 🎄
    Tack för att ni har lyssnat på allt mitt ältande det här året. 

  • Anonym (Ribba)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-12-24 08:42:50 följande:

    God Jul, gänget 🎄
    Tack för att ni har lyssnat på allt mitt ältande det här året. 


     


    God jul <3
    Nya krafter och nya tager i nästa år!

  • Anonym (Wake up call)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-12-20 12:37:55 följande:
    Kram till dig! Jag tänk så skönt det varit att bara släppa alla känslor och gå vidare. Det går bättre och bättre, men visst hade jag velat att det skulle bli vi. 

    Men om du tänker efter så innerst inne hade du nog inte velat att det skulle bli ni. Du hade inte mått bättre i ett förhållande med en man som söker en ny älskarinna när kommunikationen inte fungerar hemma. En man som velar och aldrig vet vad han vill, och vars humör ständigt växlar. Nej, ett sånt förhållande är nog inte alls vad du skulle må bra av. 


    Med tanke på att du söker en som kan ge dig den bekräftelse och kärlek du behöver är han absolut fel person för dig, Den dagen du inser att du inte alls behöver eller vill ha en sån person i ditt liv. Då först har du släppt honom.

    Jag hoppas innerligt att nästa år blir bättre för dig. Att du lyckas släppa fantasin om honom på riktigt. God jul.

  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Wake up call) skrev 2024-12-24 09:18:04 följande:

    Men om du tänker efter så innerst inne hade du nog inte velat att det skulle bli ni. Du hade inte mått bättre i ett förhållande med en man som söker en ny älskarinna när kommunikationen inte fungerar hemma. En man som velar och aldrig vet vad han vill, och vars humör ständigt växlar. Nej, ett sånt förhållande är nog inte alls vad du skulle må bra av. 


    Med tanke på att du söker en som kan ge dig den bekräftelse och kärlek du behöver är han absolut fel person för dig, Den dagen du inser att du inte alls behöver eller vill ha en sån person i ditt liv. Då först har du släppt honom.

    Jag hoppas innerligt att nästa år blir bättre för dig. Att du lyckas släppa fantasin om honom på riktigt. God jul.


    Tack! 
    Jo, jag vet. Jag hade aldrig kunnat slappna av. 
    Men nu är det vad det är - det blev inte så, och är förmodligen lika bra. Men sårad blev jag, det kändes som att jag aldrig skulle läka. Men det gör jag ju så klart, fast det tar tid. 
  • Anonym (Hmmm ...., ,)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-12-24 13:31:41 följande:
    Tack! 
    Jo, jag vet. Jag hade aldrig kunnat slappna av. 
    Men nu är det vad det är - det blev inte så, och är förmodligen lika bra. Men sårad blev jag, det kändes som att jag aldrig skulle läka. Men det gör jag ju så klart, fast det tar tid. 
    Jag är inte i din situation men lite i alla fall, nu sitter jag ensam här på en sunken kvarterskrog på julafton och vill helst bara somna in.
    Träffade mannen på julafton för 6 år sen, nu 6 år senare blir jag dumpad på julafton (eller om jag dumpade?).
    Idag känner jag som du skrivit hela tiden, har aldrig känt såhär, aldrig känt mig så älskad trots en del långa förhållanden. 

    Vem firar du jul med ts? Har han hört av sig?
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-12-24 14:28:46 följande:
    Jag är inte i din situation men lite i alla fall, nu sitter jag ensam här på en sunken kvarterskrog på julafton och vill helst bara somna in.
    Träffade mannen på julafton för 6 år sen, nu 6 år senare blir jag dumpad på julafton (eller om jag dumpade?).
    Idag känner jag som du skrivit hela tiden, har aldrig känt såhär, aldrig känt mig så älskad trots en del långa förhållanden. 

    Vem firar du jul med ts? Har han hört av sig?
    Åh! Kram kram kram till dig! Att känna som att hjärtat brister önskar man inte ens sin värsta fiende, känns som att ingenting gör det värt att känna så 💔

    Nej, han har inte hört av sig och jag kommer heller inte göra det. Säger han att han inte vill fortsätta så ska jag så klart respektera det. Det har jag gjort hela tiden men jag blev sårad över hur han hanterade det, ville ha ett annat slut. Som vuxen kan man "göra slut på riktigt", ghosta hör tonåren till.

    I år firar jag inte jul, eller jag firar själv om man säger så. Men jag har hunden som sällskap :) 
  • Lynx123

    Önskar dig en god jul - du har VÄRLDENS bästa sällskap med ovillkorlig, ren kärlek. Nu gäller det att du börjar älska dig själv på riktigt och slutar ägna dig åt sådana där jeppar. Allt gott!

  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-12-24 08:42:50 följande:

    God Jul, gänget 🎄
    Tack för att ni har lyssnat på allt mitt ältande det här året. 


    Detsamma till dig! Hoppas du kan hitta nya krafter och komma vidare. Glad
Svar på tråden Han vågar inte