• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2024-06-10 19:01:21 följande:
    Men om han beter sig som en skitstövel,varför ska då du vara trevlig mot honom?
    Tycker du att han har gett dig anledning att vara trevlig mot honom?
    Du har gjort allt och lite till och tacken du får för det är att han beter sig som ett rövhål mot dig.
    Du måste inse att du förtjänar bättre än så.
    För att jag inte vill komma ihåg att jag gjorde fel. 
    Jag vill ha gjort alla rätt. Men alla rätt vore att inte ha påbörjat det eller i alla fall att ha avslutat det innan det gick åt skogen. 
  • Anonym (M)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-06-10 21:03:18 följande:
    För att jag inte vill komma ihåg att jag gjorde fel. 
    Jag vill ha gjort alla rätt. Men alla rätt vore att inte ha påbörjat det eller i alla fall att ha avslutat det innan det gick åt skogen. 
    Det gick åt skogen när du påbörjade det här. Nu är det dags att avsluta det. Alla, ja varenda en av oss, gör fel ibland. Det stora felet du kan göra är att inte lära dej av dina misstag. Jag håller med Molly om att du är värd så mycket bättre. Men det spelar ingen roll egentligen vad vi tycker. Du bestämmer! Är du värd bättre? 
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-06-10 21:03:18 följande:
    För att jag inte vill komma ihåg att jag gjorde fel. 
    Jag vill ha gjort alla rätt. Men alla rätt vore att inte ha påbörjat det eller i alla fall att ha avslutat det innan det gick åt skogen. 
    Som du själv skriver så borde du inte ha inlett något med honom från första början.
    Men det där vet du själv.
    Men till syvende och sist så är det han som har gjort alla fel man kan tänkas göra i regelboken. (Om en sådan hade funnits gällande relationer)
    Han bedrar sin fru och han lurar dig och sen beter han sig som en skitstövel efter allt du har gjort för honom.
    Han förtjänar inte din kärlek. Eller sin frus.
    Han måste ta tag i sina egna problem. Det kan inte du hjälpa honom med.
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-06-10 18:13:40 följande:
    Jag begriper det inte heller.
    Men han fick mig att må så bra om det än var för en sån kort tid. 
    Det är bara att jag känner mig så otillräcklig, fattar ni hur trasig jag är? Och hur oälskad jag känner mig? Och nu var det en människa som fick mig att inte känna så och jag blev helt knäpp. 
    Tror knappt vad jag läser nu, ursäkta men klart att han ville göra allt för att få dig att må bra, man raggar inga älskarinnor om man får dem att må dåligt i början, och det förstår han också! Vakna!
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-06-10 21:03:18 följande:
    För att jag inte vill komma ihåg att jag gjorde fel. 
    Jag vill ha gjort alla rätt. Men alla rätt vore att inte ha påbörjat det eller i alla fall att ha avslutat det innan det gick åt skogen. 
    Du har gjort rätt. Det var bra att visade dina känslor när ni skildes åt, att du på det sättet var ärlig och öppen med det.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-06-10 22:13:54 följande:
    Du har gjort rätt. Det var bra att visade dina känslor när ni skildes åt, att du på det sättet var ärlig och öppen med det.
    Jag är rädd att han uppfattade mig som sur när jag egentligen bara var ledsen.
    Tänk så mycket lättare allting varit om jag hade blivit förbannad och sagt fan ta dig. Fan ta dig för hur du får mig att må. 

    Men jag vågar inte det. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (M) skrev 2024-06-10 21:26:45 följande:
    Det gick åt skogen när du påbörjade det här. Nu är det dags att avsluta det. Alla, ja varenda en av oss, gör fel ibland. Det stora felet du kan göra är att inte lära dej av dina misstag. Jag håller med Molly om att du är värd så mycket bättre. Men det spelar ingen roll egentligen vad vi tycker. Du bestämmer! Är du värd bättre? 
    Problemet nu är ju att jag inte tycker att jag är värd nånting. Om man kan förnedra sig så inför någon annan, vad finns då av värde kvar? 
    molly50 skrev 2024-06-10 21:28:32 följande:
    Som du själv skriver så borde du inte ha inlett något med honom från första början.
    Men det där vet du själv.
    Men till syvende och sist så är det han som har gjort alla fel man kan tänkas göra i regelboken. (Om en sådan hade funnits gällande relationer)
    Han bedrar sin fru och han lurar dig och sen beter han sig som en skitstövel efter allt du har gjort för honom.
    Han förtjänar inte din kärlek. Eller sin frus.
    Han måste ta tag i sina egna problem. Det kan inte du hjälpa honom med.
    Jag undrar hur relationen mellan dem är. Vad pratar de om, hur mycket pratar de? Misstänker hon något? 

    Han skulle behöva professor hjälp med sitt mående, och det kan jag inte ge honom.
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-06-10 22:56:32 följande:
    Jag undrar hur relationen mellan dem är. Vad pratar de om, hur mycket pratar de? Misstänker hon något? 

    Han skulle behöva professor hjälp med sitt mående, och det kan jag inte ge honom.
    Hur deras relation är och vad de pratar om vet bara de. 
    Samma sak om hon misstänker något.
    Men även om hon skulle göra det så är det fortfarande han som har gjort mest fel här som den som är gift.

    Ja,precis. Det är inget du kan hjälpa honom med.
    Och kanske behöver han bli varse det och sluta lägga sina problem på dig.
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-06-10 22:53:02 följande:
    Jag är rädd att han uppfattade mig som sur när jag egentligen bara var ledsen.
    Tänk så mycket lättare allting varit om jag hade blivit förbannad och sagt fan ta dig. Fan ta dig för hur du får mig att må. 

    Men jag vågar inte det. 

    Tror du att han bryr sig om du är sur eller ledsen? Och vad spelar det för roll om han trodde att du var sur?


    Men jag tänker att med den personlighet du visat upp här i tråden så är jag rätt övertygad om att man, enbart med mycket illvilja, skulle kunna tolka det du beskrev som surhet.

  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2024-06-10 23:41:18 följande:
    Ja,precis. Det är inget du kan hjälpa honom med.
    Och kanske behöver han bli varse det och sluta lägga sina problem på dig.
    Jag är inte ens säker på att han är medveten om att han tynger ner mig, för honom är det så självklart att vara missnöjd. Jag tror att det han gillade med mig från början var att jag var så framåt och positiv, jobbade stenhårt och var nyfiken och äventyrslysten. Det är ju först sen, när han blev deprimerad som jag blev orolig och också nedstämd. Nu har jag psykisk ohälsa i bagaget så steget var inte alls långt, kanske hade jag hamnat i den här onda spiralen ändå så småningom, så jag skyller verkligen inte allt på honom. Det blev bara det som blev för mycket, gjorde att jag kraschlandade.
    Anonym (o) skrev 2024-06-11 00:08:11 följande:

    Tror du att han bryr sig om du är sur eller ledsen? Och vad spelar det för roll om han trodde att du var sur?


    Men jag tänker att med den personlighet du visat upp här i tråden så är jag rätt övertygad om att man, enbart med mycket illvilja, skulle kunna tolka det du beskrev som surhet.


    Det spelar roll för jag vill inte att han kommer ihåg mig som sur och jag får ofta höra det (från min familj främst) och även han har sagt det; fan vad sur du är, ryck upp dig nu. Jag har ett surt ansikte när jag slappnar av i det och är inte ögonen glada så skiner liksom allt igenom. Har inget pokerface. Men jag är väldigt sällan sur och har aldrig varit det på honom, däremot är jag ledsen ibland (och nu rätt ofta).

    Men jag tar det som en komplimang att du inte tycker jag verkar vara en surputte :)
Svar på tråden Han vågar inte