Anonym (Deppig)

Fri 2 Feb 18:58

1445 svar

Han vågar inte

Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt.

Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
Han är inte lycklig där han är nu, det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom.
Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 9 Jun 07:53

#741

Lynx123 skrev 2024-06-09 06:53:18 följande:

Jag är så rädd för att bryta med honom för att jag är rädd att aldrig få känna så som jag gjorde igen även om det är osannolikt att jag kommer få göra det ens med honom

Så du är rädd för att bryta trots att du nu mår dåligt när du är med honom, upplever att han inte är intresserad av dina problem och gnäller om sin stress i tid och otid?

Vad mer ska han behöva göra för att du ska inse att det här inte är något att ägna tid åt?

Du kommer aldrig mer känna som du gjorde med honom för det var en lögn från hans sida redan från början.

Tycker att du redan har tagit steg i rätt riktning...unna dig att börja må bra på egen hand nu.

Ja, jag är rädd att aldrig få känna så igen och ett litet litet hopp finns kvar att känna det med honom igen, för mig betyder han något bra även om jag inser att jag inte mår bra av honom. Jag gjorde det en gång i tiden och klamrar mig fast vid tanken att göra det igen.
Men kär är jag inte längre, bara ledsen. Och jag känner mig smutsig och äcklig som låter någon leka med mig så här.
Men att vara ensam och ledsen. Jag vet att jag sagt det förr. Det är så jävla svårt.

Anonym (LOB)

Sun 9 Jun 07:56

#742

Anonym (Deppig) skrev 2024-06-09 07:46:45 följande:

Han har absolut inte trakasserat mig, jag tror inte han förstår hur mycket han sårar mig. Från början försökte jag tala om det för honom, att jag var ledsen för att det blivit som det blev, men han uttryckte bara att jag var svår.
Och jag hade varit okej med att bara ha kontakt, för mig behöver vi inte ses. Men han tar det vidare varje gång och jag klarar inte att sätta en gräns. Jag har sagt till honom att det är okej, känslor får ändras men man måste vara ärlig med dem. Jag har all förståelse i världen för att förälskelsen eller kärleken dör ut, men lek inte med mina känslor för att bli bekräftad. Det tar sönder mig.

Han bry sig inte om dina känslor. Så länge du fortsätter kommer ha utnyttjad sig för egoboost och sex.

Anonym (,öknlblä)

Sun 9 Jun 07:58

#743

Anonym (Deppig) skrev 2024-06-09 07:46:45 följande:

Han har absolut inte trakasserat mig, jag tror inte han förstår hur mycket han sårar mig. Från början försökte jag tala om det för honom, att jag var ledsen för att det blivit som det blev, men han uttryckte bara att jag var svår.
Och jag hade varit okej med att bara ha kontakt, för mig behöver vi inte ses. Men han tar det vidare varje gång och jag klarar inte att sätta en gräns. Jag har sagt till honom att det är okej, känslor får ändras men man måste vara ärlig med dem. Jag har all förståelse i världen för att förälskelsen eller kärleken dör ut, men lek inte med mina känslor för att bli bekräftad. Det tar sönder mig.

Nej, mitt råd om trakasserier var OM det skulle bli så att han ständigt kontaktar dig efter att du har sagt att du inte vill ha någon som helst mer kontakt med honom.

Han lägger alltså över sitt skitbeteende på dig och kallar dig svår när du far illa av hans beteende mot dig?

Han har tydligt visat att du och dina känslor är av noll betydelse för honom, du är hans bekvämlighetsinrättning helt enkelt, någon som får HONOM att må bra. Dina känslor vill han inte veta av så länge de inte är till gagn för honom, dvs så länge du är rar och gullig så han kan ladda batterierna är han nöjd, även om det betyder att du sen är totalt dränerad.

Vad han än säger så älskar han inte dig, han drar nytta av det du gör för honom och hans mående. Älskar man någon så respekterar man den personen och vill denne väl.

Jag hoppas innerligt att du snart klarar av att sätta en gräns och bryta helt och totalt med den här mannen som, faktiskt, misshandlar dig psykiskt genom att ständigt trampa ner dina gränser och inte bry sig om vad du säger.

Något som har hjälpt mig även om jag kände mig löjlig var att varje dag prata med mig själv och tala om för mig att jag kommer att klara det. Ibland listade jag för- och nackdelar med att ha, resp inte ha kontakt.

Det absolut bästa för mig har varit att bryta helt, blockera personen jag vill bryta med på alla sociala medier, blocka personens telefonnummer och sen radera det ur min tfn,

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 9 Jun 08:25

#744

Anonym (,öknlblä) skrev 2024-06-09 07:58:44 följande:

Nej, mitt råd om trakasserier var OM det skulle bli så att han ständigt kontaktar dig efter att du har sagt att du inte vill ha någon som helst mer kontakt med honom.

Han lägger alltså över sitt skitbeteende på dig och kallar dig svår när du far illa av hans beteende mot dig?

Han har tydligt visat att du och dina känslor är av noll betydelse för honom, du är hans bekvämlighetsinrättning helt enkelt, någon som får HONOM att må bra. Dina känslor vill han inte veta av så länge de inte är till gagn för honom, dvs så länge du är rar och gullig så han kan ladda batterierna är han nöjd, även om det betyder att du sen är totalt dränerad.

Vad han än säger så älskar han inte dig, han drar nytta av det du gör för honom och hans mående. Älskar man någon så respekterar man den personen och vill denne väl.

Jag hoppas innerligt att du snart klarar av att sätta en gräns och bryta helt och totalt med den här mannen som, faktiskt, misshandlar dig psykiskt genom att ständigt trampa ner dina gränser och inte bry sig om vad du säger.

Något som har hjälpt mig även om jag kände mig löjlig var att varje dag prata med mig själv och tala om för mig att jag kommer att klara det. Ibland listade jag för- och nackdelar med att ha, resp inte ha kontakt.

Det absolut bästa för mig har varit att bryta helt, blockera personen jag vill bryta med på alla sociala medier, blocka personens telefonnummer och sen radera det ur min tfn,

Jag har sagt att man får ändra sina känslor så länge man är ärlig och vad jag vill. I mina öron gjorde jag slut och vi hördes inte på två månader till han tog upp kontakten igen. Undrade varför jag var så tyst?
Och jag vet att det låter trashigt men jag förstår verkligen varför han inte mår bra nu. Det är okej att ha en svacka i livet (jag tror han är utbränd/deprimerad kanske bipolär) men han förstår det inte själv. Och jag tycker det är rent taskigt att använda mig som flytdyna för han gör att jag inte kommer över ytan själv utan får ständigt kippa efter luft.
Och jag har inget problem med att hjälpa någon att hålla sig flytande men det här är för stort för mig, jag går under och jag tar mig inte här ifrån.
Det är verkligen en soppa och jag mår skit rent ut sagt.

Anonym (LOB)

Sun 9 Jun 08:29

#745

Anonym (Deppig) skrev 2024-06-09 08:25:09 följande:

Jag har sagt att man får ändra sina känslor så länge man är ärlig och vad jag vill. I mina öron gjorde jag slut och vi hördes inte på två månader till han tog upp kontakten igen. Undrade varför jag var så tyst?
Och jag vet att det låter trashigt men jag förstår verkligen varför han inte mår bra nu. Det är okej att ha en svacka i livet (jag tror han är utbränd/deprimerad kanske bipolär) men han förstår det inte själv. Och jag tycker det är rent taskigt att använda mig som flytdyna för han gör att jag inte kommer över ytan själv utan får ständigt kippa efter luft.
Och jag har inget problem med att hjälpa någon att hålla sig flytande men det här är för stort för mig, jag går under och jag tar mig inte här ifrån.
Det är verkligen en soppa och jag mår skit rent ut sagt.

Men han är inte ärlig mot dig. Han utnyttjar dig för sina behov och du låter dig bli utnyttjad

Han skiter i dig och det funkar eftersom du prioriterar honom före dig själv. Du är som en alkoholist, super för det känns bra nu även om du vet att det bli skit i morgon

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 9 Jun 08:32

#746

Jag vet ju att han kommer bryta med mig igen och jag vill så gärna säga att nu räcker det, vi kan inte ses mer. Jag förtjänar inte det en gång till men jag kommer bara vara tyst och hoppas hoppas att det rinner ut i sanden.

När han är glad är han världens bästa, men det här mörkret - det äter upp mig.

Tänk så skönt om jag kunnat ha en axel att gråta mot efter jag gjort det, men jag har verkligen ingen.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 9 Jun 08:33

#747

Anonym (LOB) skrev 2024-06-09 08:29:44 följande:

Han skiter i dig och det funkar eftersom du prioriterar honom före dig själv. Du är som en alkoholist, super för det känns bra nu även om du vet att det bli skit i morgon

Ja, exakt så. Det känns bra i stunden.

Anonym (LOB)

Sun 9 Jun 08:34

#748

Anonym (Deppig) skrev 2024-06-09 08:32:32 följande:

Jag vet ju att han kommer bryta med mig igen och jag vill så gärna säga att nu räcker det, vi kan inte ses mer. Jag förtjänar inte det en gång till men jag kommer bara vara tyst och hoppas hoppas att det rinner ut i sanden.

När han är glad är han världens bästa, men det här mörkret - det äter upp mig.

Tänk så skönt om jag kunnat ha en axel att gråta mot efter jag gjort det, men jag har verkligen ingen.

Han kommer hör av sig när det kliar

Men du väljer, hans axel många år till lite då och då eller ingen axel i sex månader och sen kan du gå vidare

Anonym (LOB)

Sun 9 Jun 08:35

#749

Anonym (Deppig) skrev 2024-06-09 08:33:35 följande:

Ja, exakt så. Det känns bra i stunden.

Du måste välja och inte låta andra, framförallt inte egoistiska idioter, ta ansvar för ditt liv

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 9 Jun 08:39

#750

Anonym (LOB) skrev 2024-06-09 08:34:41 följande:

Han kommer hör av sig när det kliar

Men du väljer, hans axel många år till lite då och då eller ingen axel i sex månader och sen kan du gå vidare

Nu menade jag inte specifikt en manlig axel utan bara en axel från en vän eller vad som helst. Och jag får ju inte gråta mot hans axel, det är ju det som är en del av problemet.

Han vågar inte

INNEHÅLL