• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Herakles) skrev 2024-07-11 05:30:59 följande:
    I det närmaste? Har ni bott ihop eller inte? Att bo ihop är att ha sina grejer och möbler i samma bostad, att dela hyra och räkningar osv.

    Allr det du beskriver låter som en klassisk otrohetsaffär där han sagt saker för att få till det med sina bruttor vid sidan av. Men om ni bott ihop så är det en annan sak - det hade jag tolkat som att ni levt öppet som ett par.
    Äh, missförstå mig inte med flit. Vi har så klart inte bott ihop på det sättet att han flyttat in med sina saker. Men istället för att bo med jobbet har han kommit till mig,  stannat över helgerna. Vi har handlat och lagat mat ihop. Osv. Jag menar så klart inte att han har adressändrat till mig, men vi har spenderat mycket tid tillsammans. Inte bara för att ligga. 
  • Anonym (Herakles)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-11 05:55:42 följande:
    Äh, missförstå mig inte med flit. Vi har så klart inte bott ihop på det sättet att han flyttat in med sina saker. Men istället för att bo med jobbet har han kommit till mig,  stannat över helgerna. Vi har handlat och lagat mat ihop. Osv. Jag menar så klart inte att han har adressändrat till mig, men vi har spenderat mycket tid tillsammans. Inte bara för att ligga. 
    Inte med flit alls. Vad jag menade var att det är rätt stor skillnad. Det du beskriver är ju klassiskt för otrohetsaffärer - man slinker över till älskaren/älskarinnan när man har en anledning som t.ex. jobbet och kanske till och med sover över. 

    Hade han däremot flytttat in hos dig hade jag tolkat det som att hans intention varit att bli tillsammans med dig.

    Det är synd att du låter en annan människa trampa på dig så här. Men det är ju så klart ditt val. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Herakles) skrev 2024-07-11 07:19:32 följande:
    Inte med flit alls. Vad jag menade var att det är rätt stor skillnad. Det du beskriver är ju klassiskt för otrohetsaffärer - man slinker över till älskaren/älskarinnan när man har en anledning som t.ex. jobbet och kanske till och med sover över. 

    Hade han däremot flytttat in hos dig hade jag tolkat det som att hans intention varit att bli tillsammans med dig.

    Det är synd att du låter en annan människa trampa på dig så här. Men det är ju så klart ditt val. 
    Alltså jag förstår vad du menar. Och jag menar så klart inte att vi har bott ihop i det avseendet att även hans namn stått på min dörr. Men han har tillbringat veckor i sträck hos mig, i alla upp- och nedgångar. Hemma hos frun en knapp vecka, och sen tre veckor i sträck hos mig igen. Så visst har vi handlat och lagat mat tillsammans städat, han har varit med när jag haft mycket på jobbet eller pms eller vad som nu helst ingår i det vanliga livet och inte bara sånt man delar med sin kk. Och jag vet att han bland sina kollegor kallade mig för sin flickvän. 
  • Anonym (Deppig)

    Så jag tycker inte att det är så konstigt att jag trodde på det. 

  • Anonym (LOB)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-11 08:11:39 följande:

    Så jag tycker inte att det är så konstigt att jag trodde på det. 


    Nej men nu vet du läget.  Hur tänker du gå vidare? Genom att då och då pytsa mer bränsle på elden?
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2024-07-11 08:13:27 följande:
    Nej men nu vet du läget.  Hur tänker du gå vidare? Genom att då och då pytsa mer bränsle på elden?
    Jag måste ju avsluta det så klart. Men jag har ju fortfarande känslor, så mycket kan jag erkänna. Men jag är inte ledsen eller sårad på samma sätt. Lite har det börjat läka. 
  • Anonym (LOB)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-11 08:20:59 följande:
    Jag måste ju avsluta det så klart. Men jag har ju fortfarande känslor, så mycket kan jag erkänna. Men jag är inte ledsen eller sårad på samma sätt. Lite har det börjat läka. 
    Du är inte den första i världen som bryter en dålig relation med känslor kvar.  I ditt fall måste du bryta helt.  Sluta bjuda hem honom, sluta ses, sluta svara, blockera.

    Du sörjer ett tag och sen går det över
  • Anonym (Miam)

    Jag känner så med dig TS. Jag har också varit med en gift man nu precis över ett år. Jag äts upp av dåligt samvete, kärlek och löftet att det ska bli vi sen. Jag har försökt avsluta. T.o.m. börjat träffa en annan ledig man. Men faller tillbaka. Vill finnas där dagen han är redo att lämna sin fru. Om två - tre år säger mannen jag träffar. Vi får aldrig till övernattning eller vardag. Men kan ses o åka o handla ex eller umgås med min son. Som tror vi är kompisar då. 

  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Miam) skrev 2024-07-11 08:52:04 följande:

    Jag känner så med dig TS. Jag har också varit med en gift man nu precis över ett år. Jag äts upp av dåligt samvete, kärlek och löftet att det ska bli vi sen. Jag har försökt avsluta. T.o.m. börjat träffa en annan ledig man. Men faller tillbaka. Vill finnas där dagen han är redo att lämna sin fru. Om två - tre år säger mannen jag träffar. Vi får aldrig till övernattning eller vardag. Men kan ses o åka o handla ex eller umgås med min son. Som tror vi är kompisar då. 


    Men åh, det låter ju som att du absolut har det värre än jag! Om två-tre år? Vad ska hända då? Varför har han den deadlinen? 

    Jag har också träffat andra, dock varit helt ärlig med att jag blivit sårad och inte vet hur länge jag kommer behöva. 
    En man, säkert helt fantastisk, blev alldeles förälskad i mig men det gick ju inte. Mitt hjärta var ju helt stängt för någon annan. 
    Min sa att han skulle berätta för sin fru vid "rätt tillfälle" vilket jag tolkade som ganska snart. Men rätt tillfälle kom ju så klart aldrig, och nu är den möjligheten sedan länge förbi.

    Önskar dig all lycka och att du är nog stark att ta dig ur det. 
  • Anonym (Jasmine)
    Anonym (Miam) skrev 2024-07-11 08:52:04 följande:

    Jag känner så med dig TS. Jag har också varit med en gift man nu precis över ett år. Jag äts upp av dåligt samvete, kärlek och löftet att det ska bli vi sen. Jag har försökt avsluta. T.o.m. börjat träffa en annan ledig man. Men faller tillbaka. Vill finnas där dagen han är redo att lämna sin fru. Om två - tre år säger mannen jag träffar. Vi får aldrig till övernattning eller vardag. Men kan ses o åka o handla ex eller umgås med min son. Som tror vi är kompisar då. 


    Ta tag i ditt liv och lös din situation!   Han kommer inte att lämna sin fru, och varför skulle han göra det?  Han kan ju både äta kakan och ha den kvar..  
    Du ställer ju inga krav, utan accepterar bara att han säger att han inte kommer lämna sin fru förrän om "två-tre år".    Och du vill finnas där dagen han lämnar sin fru.
    Problemet är att den dagen kommer aldrig att komma.
    Ni som ligger med gifta män och naivt tror på allt de säger, accepterar att de är gifta och otrogna, ni respekteras inte av männen heller.    Och OM ni nu blir ett par,  kommer de garanterat vara otrogna mot er också,  ni har ju dessutom visat att ni tycker det är ok med otrohet.
Svar på tråden Han vågar inte