• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (M)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-08-12 17:59:59 följande:

    Tack för era fina ord, visst har ni rätt. 
    Jag tycker egentligen inte att jag i grunden har dålig självförtroende, jag tycker att jag har många fina egenskaper men när jag kör mig själv i botten så här så frågar jag mig om det kanske är så att jag har fel, jag kanske inte är så jävla bra för då borde det gå bättre för mig. Finns ju massor av tomtar därute som lyckas här i livet med familjer som älskar dem, så om jag inte har det betyder det att jag är en ännu större tomte än de?

    Det har gått i perioder med självkänslan i botten och knackigt med en familj med psykisk ohälsa.  Och så bröt jag mig loss och allt gick så bra till jag träffade den här mannen som fick mig att känna mig älskad och att jag duger för första gången. Och så blev jag så jävla sänkt av att inse att jag inte alls gör det.

    Den här helgen har varit jobbig. Inte så mycket för att han inte dök upp, jag blev faktiskt arg för första gången, utanför all skit som jag säger till mig själv- jag duger verkligen inte och jag skäms för att jag försökte göra det. 


    Äh. Det är okej. Alla känslor är okej.
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-08-12 17:59:59 följande:

    Tack för era fina ord, visst har ni rätt. 
    Jag tycker egentligen inte att jag i grunden har dålig självförtroende, jag tycker att jag har många fina egenskaper men när jag kör mig själv i botten så här så frågar jag mig om det kanske är så att jag har fel, jag kanske inte är så jävla bra för då borde det gå bättre för mig. Finns ju massor av tomtar därute som lyckas här i livet med familjer som älskar dem, så om jag inte har det betyder det att jag är en ännu större tomte än de?

    Det har gått i perioder med självkänslan i botten och knackigt med en familj med psykisk ohälsa.  Och så bröt jag mig loss och allt gick så bra till jag träffade den här mannen som fick mig att känna mig älskad och att jag duger för första gången. Och så blev jag så jävla sänkt av att inse att jag inte alls gör det.

    Den här helgen har varit jobbig. Inte så mycket för att han inte dök upp, jag blev faktiskt arg för första gången, utanför all skit som jag säger till mig själv- jag duger verkligen inte och jag skäms för att jag försökte göra det. 


    Det är helt ok att känna så ibland.
    Alla har vi våra upp- och nedgångar.
    Men du måste sluta känna att du inte duger. Du ska inte skämmas.
    Den enda som ska skämmas är han som har fått dig att känna så här.
  • Anonym (Deppig)

    Hej,
    Tänkte bara att jag skulle meddela er att han hörde av sig från ett nytt nummer och berättade att vi inte kommer ha kontakt mer och han önskade mig lycka till i livet.

    Jag förstår inte varför han gång på gång  måste göra så här, varför går han i radioskugga och sen hör av sig lite då och då. Är det för att göra mig ledsen? Är det det aktiva målet? Jag förstår inte varför han gör så här, vad har jag gjort honom?
    Jag är så otroligt ledsen så ni anar inte, jag tyckte verkligen om honom och jag saknar honom så enormt. Jag vet att han har många brister men samtidigt så är det den första personen som fått mig att känna mig uppskattad, som lärt mig att våga visa känslor och våga tro på något. Jag kände mig så otroligt omtyckt och jag vill inget hellre än att han skulle hålla om mig igen och att jag fått hålla om honom.  
    Jag vet ju att det måste bli så här, men jag öskar så att det hade slutat på ett annat sätt. Att jag hade kunnat vara tillräcklig, att jag inte behövt känna att jag inte duger. 

    Önskar att vi skiljts som vänner. 

  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-08-27 07:39:22 följande:

    Hej,
    Tänkte bara att jag skulle meddela er att han hörde av sig från ett nytt nummer och berättade att vi inte kommer ha kontakt mer och han önskade mig lycka till i livet.

    Jag förstår inte varför han gång på gång  måste göra så här, varför går han i radioskugga och sen hör av sig lite då och då. Är det för att göra mig ledsen? Är det det aktiva målet? Jag förstår inte varför han gör så här, vad har jag gjort honom?
    Jag är så otroligt ledsen så ni anar inte, jag tyckte verkligen om honom och jag saknar honom så enormt. Jag vet att han har många brister men samtidigt så är det den första personen som fått mig att känna mig uppskattad, som lärt mig att våga visa känslor och våga tro på något. Jag kände mig så otroligt omtyckt och jag vill inget hellre än att han skulle hålla om mig igen och att jag fått hålla om honom.  
    Jag vet ju att det måste bli så här, men jag öskar så att det hade slutat på ett annat sätt. Att jag hade kunnat vara tillräcklig, att jag inte behövt känna att jag inte duger. 

    Önskar att vi skiljts som vänner. 


    Han gör det för att det passar honom bra i sitt liv och för att du tillåter det.

    Och han uppskattar dig ju inte alls. Men han gillar nog att du gör som han vill när det passar honom.


    Och det gör du nog även nästa gång han hör av sig.

    Men ja när ni den här gången skiljts åt verkar ni ju inte vara ovänner så det behöver du inte oroa dig för.

  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-08-27 09:39:38 följande:

    Han gör det för att det passar honom bra i sitt liv och för att du tillåter det.

    Och han uppskattar dig ju inte alls. Men han gillar nog att du gör som han vill när det passar honom.


    Och det gör du nog även nästa gång han hör av sig.

    Men ja när ni den här gången skiljts åt verkar ni ju inte vara ovänner så det behöver du inte oroa dig för.


    Vi har vad jag vet aldrig varit arga på varandra. Jag hade velat ha ett kärt minne bara, inte den här avgrundskänslan av hopplöshet.
    Och nu kommer han inte höra av sig mer, han bor inte längre kvar i "min närhet" och möjligheten att ses är helt borta. 
    Och det är inte det, det är lika bra. Men varför var han tvungen att höra av sig? Det han hade att säga visste jag ju redan och tillförde inget annat än att han återigen fick mig att kippa efter andan. Vad ville han med det? 
    Och nej, jag bekräftade honom inte. Sa bara att jag förstår och sen hördes vi inte mer. 

    Det var det. Nu är det slut. Kanske kan jag snart få luft igen. 
  • Anonym (Ursäkter)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-08-27 10:05:02 följande:
    Det var det. Nu är det slut. Kanske kan jag snart få luft igen. 
    Men SNÄLLA!? Så var det dags igen. Really? Hur många gånger har du sagt detta nu? För jag har tappat räkningen totalt.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Ursäkter) skrev 2024-08-27 11:52:26 följande:
    Men SNÄLLA!? Så var det dags igen. Really? Hur många gånger har du sagt detta nu? För jag har tappat räkningen totalt.
    Massor. Och varje gång har jag trott det. 
    Men nu är det nog så, sista hoppet är släckt. 
  • Anonym (Ursäkter)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-08-27 12:07:12 följande:
    Massor. Och varje gång har jag trott det. 
    Men nu är det nog så, sista hoppet är släckt. 
    Jaa. Det sa du förra gången också. Det var slut. Och gången innan det. Och... ja, du fattar.
  • Anonym (Wake up call)

    Men var det inte det du ville? Att han skulle fatta beslutet så du slapp?

  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Wake up call) skrev 2024-08-27 12:22:30 följande:

    Men var det inte det du ville? Att han skulle fatta beslutet så du slapp?


    Jag förstår inte varför han var tvungen att höra av sig.  Det fyllde ingen funktion, jag var "färdig". Ledsen så klart. 
    Har varit färdig varje gång, även om jag så klart har hoppats. Förstår ju att det kommer gå över med tiden. Men så har han kontaktat mig, helt utan anledning egentligen och det tar lite längre tid för hjärtat ska sluta värka. 
     
Svar på tråden Han vågar inte