Han vågar inte

Suck, jo vettiga människor sårar inte någon oavsett om det är okänd person. Hemskt att du tycker det är okej!

Det är så klart inte okej och jag står verkligen inte bakom otrohet. Men sluta ge älskarinnan skulden! Hade han inte satt på mig,  så hade det varit någon annan.
Ja, jag resonerade så att jag ville inget seriöst med honom så det SPELADE INGEN ROLL. Hade jag förstått att det skulle bli känslor inblandade hade jag absolut inte inlett något från första början. 
Ja jag vet att det är fel att alls träffa någon som är gift, men nä, jag tycker verkligen inte att det var mitt fel. 

Det är ok för man måste inte alltid anpassa sitt liv efter andras känslor, val och agendor med sina liv.

TS kanske blir sårad av dina kommenterar här i tråden, så du kanske ska lägga av med dem då, med din egen logik om att vara en vettig människa.

Kära TS, vad kan man säga? 

Håller helt med dig om att man inte kan lägga skulden på dig. Har själv varit i din situation och känner mycket väl igen det där med att man från början inte alls hade någon tanke på att känslorna skulle ta överhanden. 

I mitt fall drabbades vi båda två och jag har än idag dåligt samvete, inte gentemot hans fru utan gentemot honom. När jag såg hur dåligt han mådde och när jag förstod att han helst ville ha en framtid med mig fastän, han inte skulle kunna förmå sig att lämna frun, så avslutade jag relationen. Vi blev jätte lessna båda två och när jag tänker tillbaka på det så gör det fortfarande ont.

I ditt fall borde du göra detsamma, lika mycket för hans som för din egen skull. 

Du är inte ansvarig för hans frus mående det är hans ansvar. 

Framförallt är måendet ens eget ansvar. Och vi vet ingenting om henne eller hur det är mellan de där två. Tråden är dessutom för att hjälpa TS, frun kan starta en egen tråd om hon vill så kan de som bryr sig om henne mer än om TS, skriva där istället.

Ja,det är såklart fel. Och det vet redan TS om så det behöver jag inte påpeka för henne igen.
Dessutom så är det väl han,som ärg gift,som bär det största ansvaret.
Men det fel hon gör nu är att hon låter honom få fortsätta leka med hennes känslor och röra upp hennes liv och känslor.
Att hon inte blockerar honom och kickar ut honom ur sitt liv för gott.
Hon måste göra det för att kunna släppa taget på riktigt och gå vidare.
Så länge han fortsätter kontakta henne så kommer han ju att fortsätta riva upp hennes känslor.
Därför måste hon hindra honom från att göra det.

Ber om ursäkt på riktigt ts. Jag förstår att du mår dåligt och du behöver pepp inte skit. Jag har blivit utsatt för otrohet så jag VET hur fruktansvärt ont det gör.

Det är ju det jag skriver

Tack, ni är ett gäng som envist håller fast i den här tråden. Jag VET ju att ni har rätt, och jag håller verkligen med er i det ni skriver. Men trots att jag vet allt det här så är jag ÄNDÅ ledsen, det måste det väl vara okej att vara? 
Det är inte så att jag inte sett alla röda flaggor eller inte förstår att jag beter mig som en idiot, men det har varit en så fruktansvärd resa känslomässigt och det har på riktigt gjort fysiskt ont. Det känns på riktigt som att hjärtat brustit och varje gång han hör av sig och sen drar sig undan igen som att jag får ett slag i magen och tappar luften. 
Jag förstår att det händer alla någon gång men jag har alltid varit så rädd att öppna mig eftersom jag vet hur jävla sårad man kan bli av de som står en nära och så råkade jag lita på fel person och jag gick verkligen sönder. 
Och jag är så jävla rädd att aldrig få uppleva det igen, att jag återigen inte ska vara tillräcklig och jag vet inte hur jag ska våga prova igen. Och jag är också livrädd för att vara ensam resten av livet, då finns jag hellre inte. 

Jag är bara en vanlig människa, som är lite trasig och nu mest är fruktansvärt ledsen.