Anonym (Bonus)

Sun 5 Nov 2023 12:14

162 svar

Hur ska jag kunna acceptera hans barn?

Jag skulle vilja veta hur en "normal" vuxen tycker och tänker kring andras vuxna barn, samt fd tonårsbarn. Jag har nog alltid haft svårt för "andras ungar" och därför inte gått in i relationerna med rätt inställning från start. Jag tycker oftast att andras barn är bortskämda, ouppfostrade och bara ivägen, medan mina egna är perfekta. Jag har ganska stäng uppfostran men med mycket kärlek och därför klarar jag inte lata ouppfostrade barn.

Ni därute som lever med andras barn som är vuxna eller sena tonårsbarn. När ni tycker att de är jobbiga, stökiga, alltid sitter hemma utan att hjälpa till, saknar mål i livet och är allmänt otrevliga, hur hanterar ni det? Visar ni er partner och barnen att ni tycker de borde skärpa sig, eller kniper ni igen och tar bort tankarna på nåt sätt.

Jag irriterar mig bara på om de kommer till oss på mammans vecka och börjar stöka ner och äta ur kylen, eller om han på mammans vecka ska övningsköra med dem, eller om han säger att han ska betala för körkortet, eller köper något dyrt som en mobiltelefon etc. Är jag helt onormal eller är ni fler därute som helst hade sett att barnen helst inte var där. Eller att de åtminstone var mer hos sin mamma eller var flitiga, trevliga och duktiga och klarade sig själva, utan pappans hjälp hela tiden när de är vuxna.

Kom med konkreta råd och förslag på hur jag ska göra istället för att skriva att jag är egoist och omogen är ni snälla.

Agda90

Mon 6 Nov 2023 11:21

#51

Anonym (M) skrev 2023-11-06 10:28:05 följande:

Alltså - vad vet du om att TS är otrevlig?
Ärligt talat, många tonåringar curlas något helt förfärligt idag. Senast idag på nyheterna att vuxna barn upp i 30-årsåldern får ekonomisk stöttning av sina föräldrar.

Man blir självständig, lär sig ta hand om sina prylar och att vara sparsam om pengar man tjänat när man måste sörja för sig själv. Man lär sig bete sig när man MÅSTE sköta ett jobb eller sina studier eftersom man behöver en inkomst. Det är inte förrän då de många människor förstår att sköta sig riktigt väl. Vissa förstår aldrig, men det är en annan diskussion. Egoistiska vuxna barn och tonåringar som bor hemma och är ouppfostrade och utan förståelse för pengar och att vara hövliga mot andra är väldigt vanligt. Att alltid ta detta i försvar leder till en herrans massa problem med vår välfärd och det är en björntjänst för barnen som curlas till inkompetens.

Visst finns det ouppfostrade barn. Men vad vet du om att dessa barn faktiskt är ouppfostrade? TS skriver ju direkt att hon inte gillar sin sambos barn. Hon är väldigt färgad av det när hon skriver om hur barnen är.

Vad gäller pengar. Jag och min man kommer att betala barnens körkort. Sen om de vill ta sitt körkort när de är 18 eller 25 spelar ingen roll. De pengarna finns och är öronmärkta för det. Det är VÅRT val, precis som TS sambo har valt att han ska betala för barnens körkort och det har sambon INGET med att göra!

Jag utgår i från den sida som TS har visat här och den är inte så positiv direkt.

Anonym (bonusmamma)

Mon 6 Nov 2023 11:22

#52

Hej!
Känner igen mig så väl! Jag har en "hårdare" syn på uppfostran och mina barn hjälper till hemma, och kräver inte betalt för att hjälpa till med disk eller gräsklippning för de vet att i ett hushåll så hjälps man åt. Min sambos barn tycker att det är fullt rimligt att om man ska hjälpa till med diskmaskinen så ska det swishas först och sen är det inte alls säkert att maskinen är urplockad i alla fall. De ringer varje dag när de är hos mamman för att få pengar och skjuts. Även där är vi helt olika. Jag och min exman har alltid varit vänner men vi sköter oss på varsitt håll, min vecka så sköter jag barnen, hans vecka så sköter han, och barnen har som alltid vetat att det är så. Detta kan reta gallfeber på mig men jag håller det inombords för jag visste när vi flyttade ihop att vi är helt olika på detta plan även om vi är väldigt mycket lika på annat, och mina barn och hans barn går ändå bra ihop, och jag har förklarat för mina barn att jag inte kommer att swisha dem för att de gör normala saker hemma, men om min sambo väljer att swisha sina barn så får det stå för honom.
Ibland när jag känner att det har varit för mycket samma vecka så kan jag säga till min sambo att jag just håller på att spricka att jag tycker att hans sätt att uppfostra är väldigt slött, vi kan bli lite ovänner en kort stund men jag säger att jag liksom bara måste få ösa ur mig lite. För i slutändan så älskar jag min familj och ungarna är väldigt glada och ger en massa kärlek även om det kostar mycket energi ibland. Ett mellanting mellan vår uppfostran kanske hade varit det bästa men man är ju som man är, han som han är och jag som jag är. Och älskar man varandra så går det bra ändå, och jag har då väldigt bra kontakt med hans barn ändå, finns ju många andra egenskaper än just hur mycket man hjälper till hemma.
Lycka till!

Anonym (Lågt)

Mon 6 Nov 2023 11:27

#53

Anonym (M) skrev 2023-11-06 08:25:18 följande:

Jag har inte forcerat fram något samboskap. Och att omfamna alla barnen oavsett hur det fungerar när de blir tonåringar låter som någon utan erfarenhet av att bo med någon annans barn. Har du egen erfarenhet av detta?

Ja faktiskt, både som vuxen med barn och bonusbarn och när jag var barn och hade två bonusfamiljer.

men kanske det är lättare och se barnen och välja sin attityd, när man själv också varit en bonus?

Anonym (Bonus) Trådstartaren

Mon 6 Nov 2023 11:40

#54

Anonym (M) skrev 2023-11-06 00:00:52 följande:

Hej,
Jag känner precis som du så du är inte ensam. Känner också som du att många totalt utan erfarenhet kommer med rejäla moralkakor. Jag har vänner som känner precis likadant också så det är nog inte ovanligt.

jag har tyvärr inga tips att ge utan vi har valt att dela upp och så mycket som möjligt när hans barn är där -
båda sena tonåren och ena egentligen vuxen. Vi är också överens om att när de gått ut gymnasiet så får de inte bo kvar här utan då får de i så fall bo hos sin mamma som bor mer centralt och inte heller delar hus med någon ny partner. Om det inte blir så kommer jag kräva ut min halva av huset och köpa eget boende. Kommer inte dela boende och finansiera vuxna människor. Där går min absoluta gräns och utan mina pengar kan de inte behålla huset.

Det är exakt så jag också känner, men så känner inte min sambo. Hans ex är singel och vill att de bor kvar hemma så länge som möjligt, men min partner är ju dock sambo och har en ny kvinna i sitt liv. Så om de vill curlas och bo hemma som arbetande vuxna människor som inte vill betala för varken mat eller hyra, så tycker jag att de ska göra det hos sin mamma isåfall.

Anonym (M)

Mon 6 Nov 2023 11:40

#55

Anonym (Lågt) skrev 2023-11-06 11:27:57 följande:

Ja faktiskt, både som vuxen med barn och bonusbarn och när jag var barn och hade två bonusfamiljer.

men kanske det är lättare och se barnen och välja sin attityd, när man själv också varit en bonus?

Mina föräldrar skilde sig också och träffade nya. Det vill säga, jag har erfarenhet som både barn och vuxen i detta.

Jag tror många tonårsbarn känner av att de just kan bete sig över gränsen för att det är svårt för den nya att sätta hårt mot hårt och bestämma regler. Det finns ofta också en till förälder som har åsikter om hur det är ?hemma hos exet och den nya? och många barn fattar nog att detta kan man spela på.
Bor man i en kärnfamilj är det lättare att hålla enad vuxen front och sätta rimliga gränser för beteende samt hur mycket man ska bidra i en familj.

Anonym (Carinata)

Mon 6 Nov 2023 11:41

#56

Men skärp dig lilla fröken perfekt! Vilken tur att just dina ungar är lika perfekta som du. Hans barn känner definitivt att du starkt ogillar dem. Du har försökt säger du. Bah säger jag. Du vill inte. Stå för det. Som bonusförälder har du ett vuxenansvar. Se till att ta det eller flytta därifrån. Då kan du ha din perfekta ordning, rätt och mycket mat i kylen och delad ekonomi då du slipper irritera dig på att han spenderar pengar på sina barn. Fy för den lede att ha dig som bonusmorsa till barnen. Men jag tror inte mitt ex skulle falla för en sådan fal kvinna som sitter på årets högsta häst.

Anonym (turo)

Mon 6 Nov 2023 11:46

#57

Anonym (Bonus) skrev 2023-11-06 11:40:19 följande:

Det är exakt så jag också känner, men så känner inte min sambo. Hans ex är singel och vill att de bor kvar hemma så länge som möjligt, men min partner är ju dock sambo och har en ny kvinna i sitt liv. Så om de vill curlas och bo hemma som arbetande vuxna människor som inte vill betala för varken mat eller hyra, så tycker jag att de ska göra det hos sin mamma isåfall.

Om du har riktigt tur så kanske du slipper se barnen mer överhuvudtaget. De känner säkert att de är ovälkomna, och om deras pappa inte står upp för dem så försvinner de ur era liv.

De verkar ju inte ens vara människor från din synvinkel, så lika bra att de inte finns alls i ert perfekta liv med dina perfekta barn.

Vore jag din sambo skulle jag dumpa dig, men troligen gör inte din sambo det, utan det kommer bli så att barnen dumpar er båda istället.

Anonym (M)

Mon 6 Nov 2023 11:46

#58

Anonym (levt i bonusfamilj) skrev 2023-11-06 10:32:24 följande:

Det är klart att det är jobbigt att bo med andras barn men samtidigt tänkte jag hela tiden att barnen är ju i samma situation. Jobbigt för bonusförälder eller vad man nu vill kalla sig men även för bonusbarnen, dom har ju inte valt situationen men självklart ska man inte godta att någon varken barn eller vuxen är otrevlig men är det barn som är som barn är mest, tonåringar som är som tonåringar är mest så är det ju så familjelivet är.
Jag har alltid försökt vara som jag vill att min partner ska vara mot mina barn.
Jag har också själv halvsyskon så jag är van vid bonusfamilj.

Är det lätt att få tag i bostad för ungdomar där ni bor?
Vi bor utanför Stockholm så nästan ingen flyttar ut direkt efter gymnasiet.
Hur många barn har ni var? är dom jämngamla på ett ungefär?
Kommer ni att säga till alla barnen att flytta ut ganska så snart efter gymnasiet och är det lätt för dom att hitta bostad?
Eller är tanken att dom pluggar på en gång och söker studentbostad?

Jag har 3 barn och han 2. de överlappar o ålder men hans är några år äldre.

vi bor också i en av Sveriges storstäder men ärligt talat handlar det också om vilken standard man kräver. när jag flyttade hemifrån var det också extremt svårt men jag fick bo inneboende samt tillsammans med andra studenter i ett rum i en större lägenhet och till slut i korridor. Jag fixk jobba för att få ihop till det jag ville göra utöver studiebidrag. Detta var nyttigt. man förstod pengars värde och värdet av att utbilda sig så man kunde få ett nöttte betalt jobb. Man fattade att man behövde spara till det man ville ha. Man slängde inte mat och man var sparsam med det man handlade på Ica.
Detta är EXTREMT nyttig erfarenhet som man inte får om man bor hemma hos Mamsen och papsen.

Här är min sambo och jag helt eniga och har samma erfarenhet. Vi har båda slitit hårt för att nå där vi är idag.

Anonym (Bonus) Trådstartaren

Mon 6 Nov 2023 11:49

#59

wildean skrev 2023-11-05 17:27:21 följande:

Jag vill bara flika in att alla i tråden borde börja med att acceptera att det finns ouppfostrade, otrevliga tonåringar/unga vuxna och så finns det uppfostrade, trevliga. Har man inte mött bägge sorterna har man inte träffat många människor i sina dar.

Blir alltid lite löjligt när en del (biomammor?) kommer in i såna här trådar och förklarar allt dåligt beteende med att barnen reagerar negativt på onda styvmodern-vibbar och aldrig skulle kunna vara ouppfostrade och otrevliga i sig själva. Jag har jobbat som lärare och tro mig, alla i mitt lärarlag var överens om vilka ungdomar som var ouppfostrade och otrevliga - de reagerade lika illa på alla vuxna. Så lägg inte automatiskt skulden på bonusmammorna utan acceptera att vissa unga är ouppfostrade, precis som alla vi lärare har gott om erfarenhet av.

Förstår att det är jobbigt att öppna för möjligheten att ens egna barn är ouppfostrade, men det är bara ett faktum och en vanlig erfarenhet hos oss andra att vissa unga är det.

Bra skrivet :) Biomammor är alltid så hatiska mot alla bonusmammor och antar att det är vårt fel och att deras barn är perfekta. Om barnen vore så perfekta så hade de redan haft både utbildning, jobb, varit självständiga vid 21, samt varit trevliga och kunnat föra sig i sociala sammanhang. Dessa barn kan inte det. De ska ha betalt för om de tömmer diskmaskinen eller städar sina rum. Helt galet i min värld.

Anonym (Bonus) Trådstartaren

Mon 6 Nov 2023 11:51

#60

Anonym (M) skrev 2023-11-06 11:46:26 följande:

Jag har 3 barn och han 2. de överlappar o ålder men hans är några år äldre.

vi bor också i en av Sveriges storstäder men ärligt talat handlar det också om vilken standard man kräver. när jag flyttade hemifrån var det också extremt svårt men jag fick bo inneboende samt tillsammans med andra studenter i ett rum i en större lägenhet och till slut i korridor. Jag fixk jobba för att få ihop till det jag ville göra utöver studiebidrag. Detta var nyttigt. man förstod pengars värde och värdet av att utbilda sig så man kunde få ett nöttte betalt jobb. Man fattade att man behövde spara till det man ville ha. Man slängde inte mat och man var sparsam med det man handlade på Ica.
Detta är EXTREMT nyttig erfarenhet som man inte får om man bor hemma hos Mamsen och papsen.

Här är min sambo och jag helt eniga och har samma erfarenhet. Vi har båda slitit hårt för att nå där vi är idag.

Jag håller med. Det är ju för de vuxna barnens bästa. Dessa barn, varav en jobbar, betalar ingenting hemma utan slösar upp sin lön och lever i överflöd. Hade jag varit förälder så hade jag åtminstone sagt att de måste stå för en del av kostnaderna i hemmet. I annat fall kommer de ju aldrig vilja flytta. Bättre att testa samboskap med personer i sin egen ålder för att testa vingarna, eller sin partner, då båda har varsin partner som har eget boende.

Hur ska jag kunna acceptera hans barn?

INNEHÅLL