Hur ska jag kunna acceptera hans barn?

Enda sättet att utstråla en annan attityd är att ändra sin attityd. De kommer att känna av om du försöker fejka.

Kanske jobba på acceptans kring hur andra människor är och lever..? Acceptera att de är som de är, du behöver tekniskt sett bara vara normalt trevlig som mot vilken annan person som helst. Ni måste inte bli "vänner" för att kunna vara i samma rum, eller hur?

Du kan inte förvänta dig att alla barn är uppfostrade lika

Men är dom ouppfostrade är det ju din sambo som uppfostrat dom, har du sagt till honom att han gjort ett dåligt jobb?
Du har och hade ett val att flytta ihop med honom det hade inte barnen, troligtvis gillar ni inte varandra för dom känner nog din inställning.

Nej det är inte lätt med bonusfamiljer men du visste väl ändå lite hur dom var innan ni flyttade ihop?

Sen är det alltid jobbigare med andras barn än sina egna men det får man ta när man flyttar i hop.
Att han vill betala deras körkort eller andra saker är vad en förälder ofta gör så det ser jag inget konstigt med, inte heller att han övningskör med dom på mammans vecka. De flesta tonåringar eller så länge man bor hemma brukar inte hålla benhårt på veckor utan träffas när det passar, dock meddela innan om dom ska äta mat osv.
Däremot ska dom självklart vara trevliga men dom är i sitt hem och inte borta.

Jag skulle aldrig kräva perfekta barn eller tonåringar, men skulle nog ha låg tolerans för ungar som var lata, stökiga och otrevliga. Skulle aldrig orka med sådana bonusbarn. 

Blev jag singel skulle jag alltså inte flytta ihop med någon med barn. Hur tänkte du där TS? Kände du inte barnen innan ni flyttade ihop? Det är ju ett ganska stort steg att bli sambo. Det är inget som bör göras lättvindigt. 

Ja, alltså, jag gillar inte heller andras barn och skulle aldrig få för mig att flytta ihop med nån som har barn, men det du beskriver låter helt normalt. Bara för att barnen bor vv betyder ju inte att dom slutar vara pappans barn på mamma-veckorna.

Eller förväntar du dig att han ska förbjuda barnen att komma hem till honom varannan vecka, förbjuda dem att äta mat..? Varför skulle han INTE umgås med dem, övningsköra med dem, bara för att det inte är hans vecka? 

Vad har du själv bidragit med för att skapa en god relation med de här barnen?

Jag är ?bonusförälder? och hatar det. Ja starka ord men sant

hans barn kommer hit och han curlar 
han har dåligt samvete för de inte bor i hop och de får göra som de vill
den äldsta 17åringen kommer hit äter sover drar.
skulle aldrig hjälpa till.

när vi träffades så var han helt annorlunda mot barnen men sen vi flyttade ihop kom en annan sida fram. 

jag sa ifrån - men nu orkar jag inte. Vi har inga barn ihop som tur är.

Skönt att höra att någon bonusförälder kan svara, för jag vet att nästan alla jag har pratat med hade känt ungefär som jag!

Vi har heller inga gemensamma barn ihop som tur är.

Har du flyttat ut eller har du planerat att flytta ut? Vet han om detta och gör ingenting åt det? Jag lovar, att när du väl flyttar ut så kommer han att tänka till och ångra sig när han sitter där ensam med sina jobbiga tonåringar. Hade gärna velat bolla lite tankar med dig om du vill skriva privat?

Jag har försökt att alltid tilltala dem när de kommer och fråga om de vill äta med oss eller hitta på något, men de bara svara nej och drar sig undan. Så jag känner att jag försökt, men det kanske lyser igenom att jag innerst inne inte gillar dem.

Det är nog mest för att när det äntligen blir den barnfria veckan där man slipper stöket överallt, att all mat blir uppäten i kylen och den dåliga stämningen i hemmet som infinner sig på barnveckan, så känns det som att även hela den lediga veckan förstörs av dem.