• Anonym (Bonus)

    Hur ska jag kunna acceptera hans barn?

    Jag skulle vilja veta hur en "normal" vuxen tycker och tänker kring andras vuxna barn, samt fd tonårsbarn. Jag har nog alltid haft svårt för "andras ungar" och därför inte gått in i relationerna med rätt inställning från start. Jag tycker oftast att andras barn är bortskämda, ouppfostrade och bara ivägen, medan mina egna är perfekta. Jag har ganska stäng uppfostran men med mycket kärlek och därför klarar jag inte lata ouppfostrade barn.

    Ni därute som lever med andras barn som är vuxna eller sena tonårsbarn. När ni tycker att de är jobbiga, stökiga, alltid sitter hemma utan att hjälpa till, saknar mål i livet och är allmänt otrevliga, hur hanterar ni det? Visar ni er partner och barnen att ni tycker de borde skärpa sig, eller kniper ni igen och tar bort tankarna på nåt sätt.

    Jag irriterar mig bara på om de kommer till oss på mammans vecka och börjar stöka ner och äta ur kylen, eller om han på mammans vecka ska övningsköra med dem, eller om han säger att han ska betala för körkortet, eller köper något dyrt som en mobiltelefon etc. Är jag helt onormal eller är ni fler därute som helst hade sett att barnen helst inte var där. Eller att de åtminstone var mer hos sin mamma eller var flitiga, trevliga och duktiga och klarade sig själva, utan pappans hjälp hela tiden när de är vuxna.

    Kom med konkreta råd och förslag på hur jag ska göra istället för att skriva att jag är egoist och omogen är ni snälla.

  • Svar på tråden Hur ska jag kunna acceptera hans barn?
  • Anonym (Bonus)
    Anonym (levt i bonusfamilj) skrev 2024-01-25 13:31:59 följande:
    Men vad svarar din sambo då när du tar upp just detta? 
    vad har han för ursäkt för att detta får fortgå? 
    har du sagt till din sambo att du känner som du skriver här i inlägget? 
    han tillåter ju att det fortsätter!
    Han har talat med ungen om detta flera gånger, men så fort han tar upp ämnet om att hen eventuellt ska flytta, resa eller göra någonting av sitt liv, så får ungen panik och låser in sig på toaletten och gråter. Och därefter följer en lång process med att ungen är sjuk, har ont i magen, är mentalt instabil och mår dåligt bla bla bla. Det är konstigt att ungen mår hur bra som helst så länge inte ämnet eller frågan om att flytta tas upp? 

    Som sagt, ungen kan flytta in till sin partner som jättegärna vill att hen flyttar in. Men det kommer inte på frågan. Samtidigt så vill ungen ändå inte heller ha något eget boende, eftersom hen tycker att man ska bo hemma tills man iallafall är 23 år gammal.

    Det känns som sagt inte rättvist mot min partner och mig, som aldrig kan unna oss någonting extra pga hans stora hus som han har kvar pga ungen som vägrar flytta ifrån barndomshemmet. Ungen spenderar massa pengar på lyx, resor och fina middagar, då ingenting behöver betalas i hemmet, medan vi måste snåla, eftersom vi inte kan bo ihop. Han har boendekostnad på 20.000 och jag har 10.000, medan ungen har 0 kr och tjänar mer än vad vi gör. Detta har jag sagt till ungen, men det går inte in. Pappan är rädd och vill inte hamn i konflikt, av rädsla för att ungen då flyttar helt till mamman. Jag hade hoppats på detta. Men de kör veckovis som man gjorde när de var små. Herregud. Dessutom vägrar ungen sova ensam i huset, utan varannan vecka måste pappan sova hemma i huset så att inte ungen är rädd.
  • Anonym (Idiot)

    Ja du är onormal. Jag är verkligen inte en barnkär person. Tycker till och med mina egna kan vara för mycket. Men nog fan är jag normal nog att fatta att en pappa såklart ska hjälpa sina barn övningköra eller bidra till stora kostnader. Skönt! Det finns få bra pappir. Självklart är dom välkomna till er på mammans veckor också när man är tonåring. Det är deras hem!

    Obegripligt varför du väljer någon med barn. 

  • Anonym (turo)
    Anonym (Bonus) skrev 2024-01-29 14:47:45 följande:
    Han har talat med ungen om detta flera gånger, men så fort han tar upp ämnet om att hen eventuellt ska flytta, resa eller göra någonting av sitt liv, så får ungen panik och låser in sig på toaletten och gråter. Och därefter följer en lång process med att ungen är sjuk, har ont i magen, är mentalt instabil och mår dåligt bla bla bla. Det är konstigt att ungen mår hur bra som helst så länge inte ämnet eller frågan om att flytta tas upp? 

    Som sagt, ungen kan flytta in till sin partner som jättegärna vill att hen flyttar in. Men det kommer inte på frågan. Samtidigt så vill ungen ändå inte heller ha något eget boende, eftersom hen tycker att man ska bo hemma tills man iallafall är 23 år gammal.

    Det känns som sagt inte rättvist mot min partner och mig, som aldrig kan unna oss någonting extra pga hans stora hus som han har kvar pga ungen som vägrar flytta ifrån barndomshemmet. Ungen spenderar massa pengar på lyx, resor och fina middagar, då ingenting behöver betalas i hemmet, medan vi måste snåla, eftersom vi inte kan bo ihop. Han har boendekostnad på 20.000 och jag har 10.000, medan ungen har 0 kr och tjänar mer än vad vi gör. Detta har jag sagt till ungen, men det går inte in. Pappan är rädd och vill inte hamn i konflikt, av rädsla för att ungen då flyttar helt till mamman. Jag hade hoppats på detta. Men de kör veckovis som man gjorde när de var små. Herregud. Dessutom vägrar ungen sova ensam i huset, utan varannan vecka måste pappan sova hemma i huset så att inte ungen är rädd.
    Hur vet du att det är så det går till? Är du med och ser det, eller är det vad pappan säger? Han kanske bara skyller på barnet för att slippa undan dina krav? Men kan samtidigt behålla dig i väntan eftersom det ju kan ordna sig nån gång i framtiden. 

    Bortsett från det så skulle jag personligen aldrig ha en relation med någon som uttrycker sig om mitt barn såsom du gör om hans barn. Det är obehagligt att läsa, och man kan ju förstå varför hans barn inte gillar dig. 
  • Anonym (Enkelt)
    Anonym (Bonus) skrev 2024-01-29 14:47:45 följande:
    Han har talat med ungen om detta flera gånger, men så fort han tar upp ämnet om att hen eventuellt ska flytta, resa eller göra någonting av sitt liv, så får ungen panik och låser in sig på toaletten och gråter. Och därefter följer en lång process med att ungen är sjuk, har ont i magen, är mentalt instabil och mår dåligt bla bla bla. Det är konstigt att ungen mår hur bra som helst så länge inte ämnet eller frågan om att flytta tas upp? 

    Som sagt, ungen kan flytta in till sin partner som jättegärna vill att hen flyttar in. Men det kommer inte på frågan. Samtidigt så vill ungen ändå inte heller ha något eget boende, eftersom hen tycker att man ska bo hemma tills man iallafall är 23 år gammal.

    Det känns som sagt inte rättvist mot min partner och mig, som aldrig kan unna oss någonting extra pga hans stora hus som han har kvar pga ungen som vägrar flytta ifrån barndomshemmet. Ungen spenderar massa pengar på lyx, resor och fina middagar, då ingenting behöver betalas i hemmet, medan vi måste snåla, eftersom vi inte kan bo ihop. Han har boendekostnad på 20.000 och jag har 10.000, medan ungen har 0 kr och tjänar mer än vad vi gör. Detta har jag sagt till ungen, men det går inte in. Pappan är rädd och vill inte hamn i konflikt, av rädsla för att ungen då flyttar helt till mamman. Jag hade hoppats på detta. Men de kör veckovis som man gjorde när de var små. Herregud. Dessutom vägrar ungen sova ensam i huset, utan varannan vecka måste pappan sova hemma i huset så att inte ungen är rädd.
    Men om "ungen" är vuxen & tjänar egna pengar är det väl inget att fundera på?
    Skicka ut parasiten!
  • olof 45
    Anonym (Bonus) skrev 2024-01-29 14:47:45 följande:
    Han har talat med ungen om detta flera gånger, men så fort han tar upp ämnet om att hen eventuellt ska flytta, resa eller göra någonting av sitt liv, så får ungen panik och låser in sig på toaletten och gråter. Och därefter följer en lång process med att ungen är sjuk, har ont i magen, är mentalt instabil och mår dåligt bla bla bla. Det är konstigt att ungen mår hur bra som helst så länge inte ämnet eller frågan om att flytta tas upp? 

    Som sagt, ungen kan flytta in till sin partner som jättegärna vill att hen flyttar in. Men det kommer inte på frågan. Samtidigt så vill ungen ändå inte heller ha något eget boende, eftersom hen tycker att man ska bo hemma tills man iallafall är 23 år gammal.

    Det känns som sagt inte rättvist mot min partner och mig, som aldrig kan unna oss någonting extra pga hans stora hus som han har kvar pga ungen som vägrar flytta ifrån barndomshemmet. Ungen spenderar massa pengar på lyx, resor och fina middagar, då ingenting behöver betalas i hemmet, medan vi måste snåla, eftersom vi inte kan bo ihop. Han har boendekostnad på 20.000 och jag har 10.000, medan ungen har 0 kr och tjänar mer än vad vi gör. Detta har jag sagt till ungen, men det går inte in. Pappan är rädd och vill inte hamn i konflikt, av rädsla för att ungen då flyttar helt till mamman. Jag hade hoppats på detta. Men de kör veckovis som man gjorde när de var små. Herregud. Dessutom vägrar ungen sova ensam i huset, utan varannan vecka måste pappan sova hemma i huset så att inte ungen är rädd.
    Om barnet tjänar egna pengar och har fyllt 18 är det väl bara att pappan (och mamman) stiulerar att det är dags att betala marknadsmässig hyra hemma? 
  • Anonym

    Ja hen ska betala hemma
    På konsumentverkets hemsida finns rekommendationer vad som är lämpligt att betala
    Men glöm inte att det är din sambo som klantat sig, inte hans vuxna barn

  • Anonym (Bonus)

    Både ungen och pappan har sagt att inget skall betalas i det hemmet, så jag får väl lita på vad de säger. 

    Men precis som ni andra vettiga skriver, så är det normalt att om man jobbar sedan 1,5 år tillbaka, att man borde bidra med något i hemmet, tex mat eller för el och vatten. Men så är inte fallet. 

  • Ess
    Anonym (Bonus) skrev 2024-01-29 14:47:45 följande:
    Han har talat med ungen om detta flera gånger, men så fort han tar upp ämnet om att hen eventuellt ska flytta, resa eller göra någonting av sitt liv, så får ungen panik och låser in sig på toaletten och gråter. Och därefter följer en lång process med att ungen är sjuk, har ont i magen, är mentalt instabil och mår dåligt bla bla bla. Det är konstigt att ungen mår hur bra som helst så länge inte ämnet eller frågan om att flytta tas upp? 

    Som sagt, ungen kan flytta in till sin partner som jättegärna vill att hen flyttar in. Men det kommer inte på frågan. Samtidigt så vill ungen ändå inte heller ha något eget boende, eftersom hen tycker att man ska bo hemma tills man iallafall är 23 år gammal.

    Det känns som sagt inte rättvist mot min partner och mig, som aldrig kan unna oss någonting extra pga hans stora hus som han har kvar pga ungen som vägrar flytta ifrån barndomshemmet. Ungen spenderar massa pengar på lyx, resor och fina middagar, då ingenting behöver betalas i hemmet, medan vi måste snåla, eftersom vi inte kan bo ihop. Han har boendekostnad på 20.000 och jag har 10.000, medan ungen har 0 kr och tjänar mer än vad vi gör. Detta har jag sagt till ungen, men det går inte in. Pappan är rädd och vill inte hamn i konflikt, av rädsla för att ungen då flyttar helt till mamman. Jag hade hoppats på detta. Men de kör veckovis som man gjorde när de var små. Herregud. Dessutom vägrar ungen sova ensam i huset, utan varannan vecka måste pappan sova hemma i huset så att inte ungen är rädd.
    Det mest effektiva hade varit att lägga ut huset till försäljning. Men vill han hellre dalta en vuxen människa, så hade jag funderat allvarligt på att gå vidare utan honom.
  • Anonym
    Anonym (Bonus) skrev 2024-01-29 16:22:57 följande:

    Både ungen och pappan har sagt att inget skall betalas i det hemmet, så jag får väl lita på vad de säger. 

    Men precis som ni andra vettiga skriver, så är det normalt att om man jobbar sedan 1,5 år tillbaka, att man borde bidra med något i hemmet, tex mat eller för el och vatten. Men så är inte fallet. 


    Fråga om du kan få samma deal.
  • Anonym (turo)
    Ess skrev 2024-01-29 16:30:36 följande:
    Det mest effektiva hade varit att lägga ut huset till försäljning. Men vill han hellre dalta en vuxen människa, så hade jag funderat allvarligt på att gå vidare utan honom.
    Ska hon lägga ut hans hus till försäljning? Kan man ens lägga ut någon annans egendom till försäljning? Låter som egenmäktigt förfarande. 

    Gå vidare utan honom låter som en bättre idé. För både henne och honom. 
Svar på tråden Hur ska jag kunna acceptera hans barn?