Hur ska jag kunna acceptera hans barn?

Hittade en bra artikel om mini wife syndrome. Det ska tydligen gå att rätta till OM mannen är villig att göra det; So here?s the big question, can you fix this disaster of a condition, or are you destined to be the odd-one-out in the family? The answer is YES, it is able to be corrected.

But first and foremost, before you start fixing the problem, you have to make sure that your partner WANTS to remedy the situation for you and your stepdaughter.

Everything You Need to Know about Mini Wife Syndrome - Stepmomming

Precis så ska man göra som du gjorde!! Inga "jag kommer inte kasta ut ungen pga dig!" och inga "det "går" ju inte att sälja huset!" eller "om du hade älskat mig tillräckligt så hade du haft förståelse för min situation!" No more waiting!!! 

Träffade du andra under den månaden eller väntade du på honom  hela tiden?

MITT I PRICK!!
Har aldrig ens läst om detta tidigare så det var det bästa du skickat!

Mina nära och även min partners nära har alltid sagt att om jag ska bo där (när jag bodde där) så måste jag "ta plats" i huset, för annars styr och ställer ungen över huset. Jag ville inte vara vägen så jag lät hen hållas, men mådde skit hela tiden. Ungen sa jämt och ständigt "Detta är MITT hus!" och min sambo sa till hen, men det hjälpte inte!

Efter skilsmässan från frun så var min partner extremt nerstämd och då agerade ungen som en partner till honom under alla år. Detta har ungen själv erkänt och sagt att hen aldrig har haft en riktig barndom, då hen alltid fick agera vuxen och partner åt min särbo när han var ledsen och ensam. Jag tror att problemen ligger precis där. De har båda själva erkänt detta när de gråter, men sen när man tar upp det och säger att det inte är normalt nu när jag finns där i min partners liv, så förnekar de båda detta. De vill inte se!! Ingen av dem vill förstå att de båda förstört varandra liv. Ingen av dem kan ha en seriös partner där de ger sig hän och visar att partnern betyder allt för dem, utan de är istället varandras partners. Sjukt alltihop men så sant.

För ett år sedan så erkände min partner allting som beskriver mini wife syndrome, men sen tappar han det igen när han inte behöver ta tag i sitt eget liv och problem igen. Istället skyller han på mina diagnoser och att jag har psykiska problem som är så avundsjuk på hans unge. Därför kommer vi ingenvart.

Jag träffade givetvis andra redan när mannen gick tillbaka för familjerådgivningen. Inte med en gång, utan efter ett par månader. Jag visste ju inte om de skulle lösa saker och ting, utan bara att han verkligen verkligen ville få det att fungera med exet pga barnen.

Så "den där månaden" var ju inte bara en månad... Men det var inte så att jag slutade dejta precis genast när han kom tillbaka och berättade att han ville försöka på nytt. Jag sa som det var - att jag inte tänker utsätta mig för något liknande igen och bara när han är skild och bor separat från sin exfru har vi något att diskutera. Innan dess behövde han inte ens sms:a! Och jag berättade att jag dejtade, och ansåg att det var helt ok! Vadå, som att han itne legat med ex-frun när de "försökte" få äktenskapet att fungera?

Han skrev vissa meddelanden under den tiden, om vilka steg han tagit (mindre konkreta steg, som att berätta för sina föräldrar att han ville skiljas), men jag svarade inte ens. Kanske någon gång där jag påminde "Hör av dig när du är skickat in papprena och bor i egen lägenhet. Föst då har vi något att prata om". Han fattade snabbt. 

Skicka lite länkar om 'mini wife syndrome' till honom? Säg att detta faktiskt verkar vara ganska vanligt, och att styvmammor som hamnar i en sådan situation där en dotter försöker agera mini wife oftast mår väldigt dåligt, eftersom en sådan situation på riktigt är bizarr. Så säg att du inte alls är avundsjuk på hans barn, utan bara helt ifrågasätter varför ett vuxet barn tar den roll som hon tar sig an! Säg att du gjort efterforskningar, och från vad du kan se så är din reaktion 100% rationell, så han behöver inte göra personangrepp på dig, utan borde lära sig titta på situationen på objektivt sätt - helst prata med en psykolog!

Därför kan du absolut inte ha en relation med honom, innan han säkerställt att han vet skillnaden på en sund pappa-dotter-relation samt en osund. Och vet vilken roll han tycker att en kvinna ska ha i hans liv. Det blir svårt för honom att hitta en fru så länge han redan har en mini-wife
... 

Starkt av dig, verkligen!!
jag trodde ni bara hade uppehåll i 1 mån, men förstår att du dejtade andra!

ham har sagt att om om Det visar sig att jag ännen gång träffar en annan man så vill han aldrig mer ha tillbaks mig. Men jag kan ju inte stå och vänta i månader/år på att han ev ska ta sitt förnuft tillfånga och våga göra en förändring!

får väl säga samma sak som du!

du anar nog inte hur mycket du hjälper mig nu! Jag har skrivit på denna sida i flera år och bara blivit påhoppad av biomammor om att jag är en barnhatare och häxa som vill förstöra barn o pappa relationen! Så är inte fallet. När vi bodde ihop så ville jag ge dem egentid hela veckan för att ubgen inte skulle känna sig åsidosatt. Jag höll mig borta hela veckan så mycket det gick på barnveckan så att hen Fick sin del av pappan. Men det hjälpte inte. Först när jag flyttade var ungen nöjd. Men när det ändå inte tog slut så fick ungen tänka ut en ny plan av rädsla för att jag skulle flytta in igen som pappan önskade så mycket. Så då ändrade ungen planer på att resa efter skolan och hittade på en massa sjukdoms diagnoser för att slippa bli vuxen och ta tag i ditt liv. Detta fortgår än idag ! Jag är chanslös då pappan går i fällan o j tycker synd om ungen!

tro mig; har skickat alla möjliga  texter till honom angående osunt barn fader relation och även visat texter på vad jag skriver här.  men han fortsätter beskylla mig för att vara avundsjuk, missunnsam och oförstående hemsk människa mot hans stackars stackars lilla sjuka  barn på 21 år!!

drt går inte fram!! Jag måste bryta helt, som jag gjorde förra året och gå vidare för att han eventuellt ska fatta?som han gjorde sist!

Uppenbarligen fattade han ju inte förra gången eftersom det händer igen....
Hur kan du vilja fortsätta? Ingenting kommer att ändras verkar det som.

Varför gick du tillbaka förra gången?

Gick tillbaka förra året för att han hade insett att jag har rätt. Huset måste säljas så att han och jag kan skapa något gemensamt, samt att han insåg att barnet nu är så pass vuxet och att han och jag måste planera för varandra och inte med hans barn. Han förstod nu att barnet inte kan komma och gå hur hen vill i hemmet när jag är där och när det är mammans vecka och att han och jag behöver egentid utan barnen. Han ville satsa allt denna gång och lade ut sitt hus till försäljning direkt och visade klart och tydligt att det var jag som gällde nu och att han nu var beredd att satsa allt. Vi gjorde allt tillsammans under ca 10 mån tid, men huset blev inte sålt till det priset han ville så han pausade det. Samtidigt så var ungen än mer arg och hatisk mot mig eftersom jag var tillbaka och pappan ändrat sig så mycket. Vad gör ungen då? Ignorerar mig helt och vägrar hälsa och säger rakt ut att hen avskyr mig. Sedan kom all påhitt om att hen är sjuk och mår dåligt för att få uppmärksamhet och bli prioriterad. Jag läser ungen att det är ren påhitt, men pappan går såklart i fällen IGEN och skyddar ungen och tror på allt. Detta eskalerade i höstas och jag misstänker att ungen ligger bakom icke försäljningen av huset, då hen inte vill flytta ifrån barndomshuset. Så sedan i vintras när jag insåg att huset inte kommer säljas på ett bra tag och att ungen vunnit över mig igen, så har det bara gått utför och han har börjat försvara ungen mot mig igen och är helt förblindad. Jag vet att min partner mår fruktansvärt dåligt av krigandet och vems sida han ska stå på, men jag kan inte komma som nr 2 längre. Därför har detta hänt nu. Jag blir irriterad och bitter och avundsjuk, eftersom jag inte känner att detta förhållande går framåt, utan snarare bakåt.