Hur ska jag kunna acceptera hans barn?

Hej!
Känner igen mig så väl! Jag har en "hårdare" syn på uppfostran och mina barn hjälper till hemma, och kräver inte betalt för att hjälpa till med disk eller gräsklippning för de vet att i ett hushåll så hjälps man åt. Min sambos barn tycker att det är fullt rimligt att om man ska hjälpa till med diskmaskinen så ska det swishas först och sen är det inte alls säkert att maskinen är urplockad i alla fall. De ringer varje dag när de är hos mamman för att få pengar och skjuts. Även där är vi helt olika. Jag och min exman har alltid varit vänner men vi sköter oss på varsitt håll, min vecka så sköter jag barnen, hans vecka så sköter han, och barnen har som alltid vetat att det är så. Detta kan reta gallfeber på mig men jag håller det inombords för jag visste när vi flyttade ihop att vi är helt olika på detta plan även om vi är väldigt mycket lika på annat, och mina barn och hans barn går ändå bra ihop, och jag har förklarat för mina barn att jag inte kommer att swisha dem för att de gör normala saker hemma, men om min sambo väljer att swisha sina barn så får det stå för honom. 
Ibland när jag känner att det har varit för mycket samma vecka så kan jag säga till min sambo att jag just håller på att spricka att jag tycker att hans sätt  att uppfostra är väldigt slött, vi kan bli lite ovänner en kort stund men jag säger att jag liksom bara måste få ösa ur mig lite. För i slutändan så älskar jag min familj och ungarna är väldigt glada och ger en massa kärlek även om det kostar mycket energi ibland. Ett mellanting mellan vår uppfostran kanske hade varit det bästa men man är ju som man är, han som han är och jag som jag är. Och älskar man varandra så går det bra ändå, och jag har då väldigt bra kontakt med hans barn ändå, finns ju många andra egenskaper än just hur mycket man hjälper till hemma.
Lycka till!

Hej!
Jag känner precis likadant. Pratar med min sambo om det när situationer uppstår, typ att hans barn varit hemma hela dagen och det är disk överallt. Då tar han upp det med sina barn vid tillfälle. Vi visste båda om innan vi flyttade ihop att våra barn är extremt olika uppfostrade, de är i samma ålder alla fyra (två var) och det märks tydlig skillnad med att mina hjälper till med det mesta i hushållet och hans barn skulle tex aldrig klippa gräsmattan utan att få flera hundra i betalning. Han tycker ju själv också att han barn är extremt ouppfostrade och erkänner mer än gärna att det beror på att han aldrig har orkat säga emot när de ber om pengar eller skriker när han bett dem hjälpa till.
För mig hjälper det massor av att jag vet att han känner lite lika när de beter sig illa. Då kan jag lättare hantera det. Såklart är det inte ständig kaos bara för att de inte hjälper till, de är ju oftast glada och trevliga så vi har roligt ihop, och de vet om att jag ställer samma krav på dem som på mina egna pojkar även om jag inte tillrättavisar dem utan det får min sambo sköta.
Men jag förstår dig till fullo! Man får känna så bara man beter sig snällt mot barnen för de rår ju inte för sin uppfostran.