Hur ska jag kunna acceptera hans barn?

Fast man börjar ju inte relationen med att flytta ihop. Märker man sånt som du beskriver, lata ouppfostrade skitungar, ja då väntar man så klart tills de har flyttat hemifrån. Under tiden kan man bara rycka på axlarna åt hur de beter sig, inte ditt problem då.

Ja drt är onormalt. När man blir ihop med någon som har barn så fattar man väl att de är föräldrar på heltid även om barnen inte alltid bor hos dom. att barn vill komma och hälsa på och ha kontakt även på den andra förälderns veckor är väl ett tecken på att de trivs med sin förälder och på sunt föräldraskap (att man kan böja reglerna).
saker som mobil och övningskörning är normala grejer för föräldrar att ställa upp med om de har råd.

Du låter extremt ego och borde inte bo ihop med någon som har barn sedan innan om du inte kan anpassa dig och ät av attityden att dina barn är bättre på alla sätt och vis.

Ni som svarar här, är ni också bonusföräldrar?

Ni som inte har erfarenhet av att vara bonusföräldrar och har bott eller bor ihop med andras barn har ju knappast någon erfarenhet och därför är det ingen ide att ni svarar, för ni tänker såklart bara på det ur er synvinkel. 

Om du vet att du inte gillar andras ungar, varför i hela friden flyttade du ihop med någon med barn? 

Jag gillar ungar som är väluppfostrade och icke bortskämda. Men tyvärr så insåg jag när jag bor med honom att dessa barn är både bortskämda, saknar social kompetens, är ouppfostrade och väldigt efter i utvecklingen. Jag har ingen chans att komma dem nära eftersom de aldrig svarar på frågor eller tilltalar mig. Min sambo säger att det kommer, men det har inte kommit på flera år. De är antingen autister eller så har de problem med vuxna människor.

Sur för att svaren inte passar dina förutfattade meningar? :) Om du skulle släppa perfektionismen skulle du nog ha lättare för att acceptera "andras ungar".

Jag tror snarare att de har problem med dig, tyvärr.... De känner din attityd på mils avstånd.

Man får inte säga så men jag hade nog känt som dig. 

man känner ju för sina barn på ett sätt man inte känner för andra. Så är det bara.

när du skriver om körkort osv och han ska betala det, så kan jag reagera när det gäller hans släkt. Men därtill också att dom har mer pengar än oss. Din sambo är säkert lika snäll som min sambo, som ställer upp på alla man inte tycker förtjänar det jämt. 

dock är det hans barn, men just ekonomiskt, att mamman får punga ut med pengar hon med. 

nä andras barn är oftast jobbiga och dryga. 

Ja det kan vara så! Hur gör man för att inte utstråla denna negativa syn på dem? Jag vet att många härinne skriver att de också har problem med andras barn, så jag är långt ifrån ensam. Men jag skulle vilja veta hur man beter sig för att inte "se" deras defekter? Hur gör andra bonusmammor för att det ska funka bättre, även om barnen är som mina bonusbarn, dvs saknar helt social kompetens och vägrar prata? De pratar inte med andra vuxna heller när vi sitter med släktingar eller vänner vid matbordet.

Man flyttar inte ihop förrän man sett att man kan fungera ihop som en bonusfamilj. Eller pratade dom med dig innan och slutade sen? Varför inte vara vara särbo i några år.

tycker också det låter som du utstrålar elaka styvmamman.