Anonym (Bonus) skrev 2024-01-29 14:47:45 följande:
Han har talat med ungen om detta flera gånger, men så fort han tar upp ämnet om att hen eventuellt ska flytta, resa eller göra någonting av sitt liv, så får ungen panik och låser in sig på toaletten och gråter. Och därefter följer en lång process med att ungen är sjuk, har ont i magen, är mentalt instabil och mår dåligt bla bla bla. Det är konstigt att ungen mår hur bra som helst så länge inte ämnet eller frågan om att flytta tas upp?
Som sagt, ungen kan flytta in till sin partner som jättegärna vill att hen flyttar in. Men det kommer inte på frågan. Samtidigt så vill ungen ändå inte heller ha något eget boende, eftersom hen tycker att man ska bo hemma tills man iallafall är 23 år gammal.
Det känns som sagt inte rättvist mot min partner och mig, som aldrig kan unna oss någonting extra pga hans stora hus som han har kvar pga ungen som vägrar flytta ifrån barndomshemmet. Ungen spenderar massa pengar på lyx, resor och fina middagar, då ingenting behöver betalas i hemmet, medan vi måste snåla, eftersom vi inte kan bo ihop. Han har boendekostnad på 20.000 och jag har 10.000, medan ungen har 0 kr och tjänar mer än vad vi gör. Detta har jag sagt till ungen, men det går inte in. Pappan är rädd och vill inte hamn i konflikt, av rädsla för att ungen då flyttar helt till mamman. Jag hade hoppats på detta. Men de kör veckovis som man gjorde när de var små. Herregud. Dessutom vägrar ungen sova ensam i huset, utan varannan vecka måste pappan sova hemma i huset så att inte ungen är rädd.
Hur vet du att det är så det går till? Är du med och ser det, eller är det vad pappan säger? Han kanske bara skyller på barnet för att slippa undan dina krav? Men kan samtidigt behålla dig i väntan eftersom det ju kan ordna sig nån gång i framtiden.
Bortsett från det så skulle jag personligen aldrig ha en relation med någon som uttrycker sig om mitt barn såsom du gör om hans barn. Det är obehagligt att läsa, och man kan ju förstå varför hans barn inte gillar dig.
