Anonym (levt i bonusfamilj) skrev 2023-11-06 10:32:24 följande:
Det är klart att det är jobbigt att bo med andras barn men samtidigt tänkte jag hela tiden att barnen är ju i samma situation. Jobbigt för bonusförälder eller vad man nu vill kalla sig men även för bonusbarnen, dom har ju inte valt situationen men självklart ska man inte godta att någon varken barn eller vuxen är otrevlig men är det barn som är som barn är mest, tonåringar som är som tonåringar är mest så är det ju så familjelivet är.
Jag har alltid försökt vara som jag vill att min partner ska vara mot mina barn.
Jag har också själv halvsyskon så jag är van vid bonusfamilj.
Är det lätt att få tag i bostad för ungdomar där ni bor?
Vi bor utanför Stockholm så nästan ingen flyttar ut direkt efter gymnasiet.
Hur många barn har ni var? är dom jämngamla på ett ungefär?
Kommer ni att säga till alla barnen att flytta ut ganska så snart efter gymnasiet och är det lätt för dom att hitta bostad?
Eller är tanken att dom pluggar på en gång och söker studentbostad?
Jag har 3 barn och han 2. de överlappar o ålder men hans är några år äldre.
vi bor också i en av Sveriges storstäder men ärligt talat handlar det också om vilken standard man kräver. när jag flyttade hemifrån var det också extremt svårt men jag fick bo inneboende samt tillsammans med andra studenter i ett rum i en större lägenhet och till slut i korridor. Jag fixk jobba för att få ihop till det jag ville göra utöver studiebidrag. Detta var nyttigt. man förstod pengars värde och värdet av att utbilda sig så man kunde få ett nöttte betalt jobb. Man fattade att man behövde spara till det man ville ha. Man slängde inte mat och man var sparsam med det man handlade på Ica.
Detta är EXTREMT nyttig erfarenhet som man inte får om man bor hemma hos Mamsen och papsen.
Här är min sambo och jag helt eniga och har samma erfarenhet. Vi har båda slitit hårt för att nå där vi är idag.
