Vår situation är så udda! Eller?

Klart det aldrig finns en perfekt tid att berätta... Men är fruktansvärt rädd för hennes reaktion, och då hon knappt orkar ta sig till skolan sol det är nu, och har en prao som väntar som hon ser fram emot.. 
Sen kommer julen... 
Ja jag vet att jag bara skjuter på det och att ingen tid är perfekt.... 

Ang flytta isär direkt, det ha jag skrivit om förut. Ingen av oss vill sätt den andra i skiten med att lämna ett stort hus med malt det innebär, och rodda med renovering, försäljning mm. 
Rent krasst skulle vi väl klara det, han kunde väl bo på hotell eller likande men jag ser inte det som ngt akut tyvärr.... 
Vi kommer flytta isär vi tar det vara lite lugnt. 

Men vadå visa hur det är ok att bli behandlad? 

Hon ser inte att jag blir dåligt behandlad? 

Hon kommer få veta att vi valt att separera, kankse för att vi inte älskar varandra på samma sätt som förr? Mer som vänner? Hur vi än lägger fram det. Men kommer ju inte berätta om otroheten eller hur  dåligt vi mått i det hela? 

Såklart berätta att vi är ledsna, att det inte varit lätt. Men absolut inte berätta att det kom in en ny person och det är orsaken.
Sen att berätta att ja pappa dejtar en my, det får ju komma sen efter. 

Vill inte att hon ska hata sin pappa så otroheten kommer inte berättas om. 

Hon har sett två föräldrar som iaf senaste tiden mått bra när de umgåtts hemma. Gjort saker tillsammans... Inte bråkat. 

Han beter sig som en fjortis och du som en medberoende. Ni får skärpa er båda 2 för dotterns skull.

Du skriver att ingen vill sätta den andra i skiten, men det har ju din man redan gjort sig skyldig till..

När han valde att vara otrogen, när han valde att fortsätta träffa den andra kvinnan, när han valde att han ville skiljas och när han valde att ligga med er båda 2..

Du måste verkligen ha älska honom en gång i tiden....För du verkar oförmögen att se honom som han är nu och som den som förstörde eran familj från början...

Det brukar väl kallas försvarsmekanism...Människor som råkar ut för något hemskt som dom först inte KAN ta till sig..
Så dom sätter upp murar o hittar på olika sorters ursäkter för sin partner och deras eget beteende..

Men tillslut så hinner sanningen ikapp dom och då krashar många totalt och undrar hur sjutton dom kunde agera som dom gjort..

Ett ex är ju om man blivit misshandlad, så hittar man på ursäkter för den som misshandlar, (din man misshandlar ju dig och din dotter psykiskt) 
Jag blev misshandlad både fysiskt o psykiskt i flera år när jag var runt 20 år och vet att man förskönar situationen, man hittar på alla möjliga ursäkter för misshandlaren OCH sig själv...när man blir misshandlad..Tills man en dag får nog..Och vaknar upp ur mardrömmen...och drar därifrån..

Psykisk misshandel är inte ett dugg bättre än fysisk misshandel..Utan tvärtom, så är psykisk misshandel t.o.m mycket värre än att bli slagen..

Jag förstår att du inte ser honom som en som misshandlar er psykiskt än, men det kan komma som ett brev på posten..

Ja han har betett sig illa, men tycker du att TS ska göra situationen värre då eller sätta honom i skiten också bara för det, hämnas eller vad är ni ute efter egentligen? 

Tycker nog att man börjar gå väldigt hårt åt TS. 

Som Maria undrar jag över vad man är ute efter egentligen. Inte mycket till stöd, mera en vilja att kritisera och skapa dåligt samvete hos TS.

Det är meningslöst att diskutera med TS. Hon har nog Stockholmsyndrom och kan inte se situationen klart.

Hon kan väl inte göra situationen värre än vad den redan är?
Det är ju han som satt sig själv i skiten, men enligt dig så är det bättre att belöna hans dåliga beteende.
Nej det bästa sättet att träna män är så som man tränar hundar, man ignorerar dåligt beteende och belönar bra beteende....Då lär dom sig snabbast..

Jag tycker bara synd om deras dotter som dom luger för dagligen.

Och det konstiga är att hennes man ville berätta för dottern om vad som hade hänt,  att dom skulle skiljas, för länge sen,  men neeeej det ville inte TS..
Så den som vill fortsätta spela ett spel inför dottern är ju TS...

Hennes man är nog inte svårövertalad på något sätt, eftersom han inte kan säga nej åt varken den nya eller sin fru..Så det är ganska uppenbart att det är TS som bestämmer, men hon verkar inte förstå vilken makt hon faktiskt har över sin man.

Hon vill vara tillsammans med honom vad han än skulle göra för dumheter..men hon verkar ha svårt att förstå att bästa sättet för att få män att komma krypandes tillbaka är att total ignorera dom eller slänga ut dom så att dom får bo själva ett tag..

Hur? Ja hon kan ju tex börja kriga med gubben, svartmåla honom inför dottern och alla som de känner, skada honom ekonomiskt, försöka förstöra mellan honom och den nya, göra deras liv surt, göra honom så illa hon kan, med olika medel, alltså starta krig och eventuellt skaffa sig fiende för live, det skulle ju vara sätt att effektivt göra situationen sämre.

OK, manipulation is da shit alltså

Men kan vi se klarare?  Vi har ju bara vad hon skrivit, vi lever ju inte livet hon lever. 
Som Maria skriver så verkar räden som ges inte vara särskilt väl underbyggda och mest gå ut på att TS borde hämnas.

Att hämnas har väl aldrig varit någon bra strategi när det gäller relationer.