Vår situation är så udda! Eller?

Men herregud, du har i princip låtit honom påbörja en kärleksrelation vid sidan av er. Så totalt respektlöst av honom, både äta kakan och ha den kvar. Hur kan du acceptera detta?

Ja, så här hade nog många otrogna velat ha det. Testa en ny men ändå samma fin relation hemma. På så sätt är ni ovanliga, du för att du låter honom bete sig som han gör och han för att han helt öppet kör dubbelspel. 

Och nej, er kärlek är inte längre grundad i betong och ni är inte längre bästa vänner. Skulle du behandla en vän och kärlekspartner så som han behandlat dig?

Nja. Något låter iallafall udda med din reaktion. Antingen är du i shock eller så har du blivit manipulerad.

Det 3:e alternativet är att du faktiskt vill skiljas innerst inne, men det känns läskigt men ändå skönt att det är han som tagit steget först och du sluppit? 

Det är ju nog den nya kvinnan som vill vara exklusiv, så det är nog tveksamt om ni kommer att umgås så mycket sen. 

När ensamheten rullar in, tror jag du kommer att bli rätt arg på dig själv för att du låtit dig utnyttjas.

Jag vill gärna känna mig arg, hata honom, känna mig manipulerad.. Men jag känner verkligen inte så och det är det som gör mig så förundrad! 
Därav tråden, för det känns inte som ngn normal reaktion? 

Just nu är vi separerade men bor under samma tak. Igår sa han att de två ska försöka som ett par.  Men att han kommer umgås med familjen speciellt dottern då. 
Vad som händer idag vet jag inte men att jag inte är arg eller liknande just idag är för att detta var ändå väntat? Det har varit öppna kort hela tiden och han har sagt att han inte fattar varför jag inte kastat ut honom. 
Men jag vill inte kasta ut ngn jag växt upp med, levt över halva livet med. Ngn jag fortfarande bryr mig om. 
Och nej han har inte gjort detta lättvindigt, han har haft grov ångest. Men vi har hela tiden kunnat prata om det. 
Och vi vill båda få ett bra avslut för vår skull men även för dottern. 

Glömde säga tidsspannet men de blev närmare vänner efter sommaren, hånglet var för kanske 2 mån sen?  Så det är relativt färskt ändå. 

Sen säger väl normen = otrogen kasta ut. 
Men finns det inte flera nyanser av detta? Måste man alltid följa normen? 

Snälla ts acceptera vad han säger! Han vill skapa en relation med HENNE! Så det är inte du som ska fundera på om du ska kasta ut honom eller inte, ni är inte ens ett par längre som jag ser det. Ni ska så klart flytta isär så snart ni kan, så han kan jobba på sin nya relation. Förstår du inte det...?

Ursäkta men vilken fruktansvärt manipulerande man.
Du skulle släppa din svartsjuka samtidigt som han medvetet gled in i en ny relation.
Fy fan rent ut sagt
Din ångest var ju ett tydligt tecken på att detta var helt fel.

Gå och prata med någon professionell och red ut DINA känslor. Det är ok att känna att du inte fixar att vara en vän och se på medan han går vidare med en annan.
Känns som att du försöker vara en person som du tänker att han vill att du ska vara...
Din ångest är dock ett tydligt tecken på att du nog lurar dig själv...

Jag gjorde så en gång i tiden...
Försökte vara vän fast jag fortfarande var kär.
Slutade med att jag satt och tröstade fanskapet när det knarrade med kvinnan han var otrogen med och lämnade mig för...
Skäms fortfarande lite över att jag tillät honom trampa på mig och utnyttja mig.

Man måste såklart inte följa normen, men det här är i mina ögon inte ett normbrott, snarare ett brott mot din lojalitet, integritet och självkänsla.

Ett riktigt normbrott vore snarare att ni flyttade ihop alla tre + barn och levde i ett öppet och lyckligt förhållande. Men önskan om exklusivitet talar ju emot en sådan lösning. 

Vi ska flytta i sär men det är inte lätt att sälja ett hus som dessutom behöver renoveras en del innan ingen av oss har råd att bo kvar själv. 
Därav vill vi ta det lugnt på den biten. 
Vill inte kasta ut honom på gatan o jag har ingenstans att ta vägen. 
Och för dotterns skull vill vi vänta lite med. 

Så länge vi fungerar under samma tak så tar vi det lugnt i löser allt ordentligt. 

Allt är mkt nytt för dom två med det är i princip i dating fasen, så de kan eller vill inte flytta ihop. 

Ja jag förstår klart att det är henne han valt, men han har inte valt bort vår relation heller även fast det inte är kärleksmässigt. 

Älskar varandra fortfarande men inte på samma nivå det fattar jag. 
Men så länge vi kan bo under samma tak medans vi löser allt och det känns ok så gör vi det. 
Hittills har det fungerat och han visar stor respekt. 
Sex blir det nog inte mer, men kan säga att det har varit mkt på mitt initiativ bänär vi haft det. Jag har mått bra av det, konstigt ja men det har jag.

Nej jag fattar att försäljning osv inte är lätt men ni behöver inte bo ihop för det. Klart han ska flytta ut. Kul för dig att han knullar någon annan, sin nya flickvän, men ändå ska dela rum med dig....? Seriöst ts, ha lite självkänsla här.

Vad menar du med att han inte har valt bort er relation? Definitionen av att välja bort någon är att skaffa en ny tjej. Han har sagt rakt ut till dig att han vill satsa på relationen med henne. Vad är det du inte fattar??

Du lurar dig själv ts. En vacker dag när du vaknar till, om några år kanske, då kommer du att inse detta också. Hata inte dig själv då, vi är många som blivit manipulerade av idioter och lurats av våra egna känslor.

Nej jag tänker inte kasta ut honom, den relation vi har är för stark för att göra ngt liknande. 
Vi har pratat mkt mkt om detta, efter 25 år i hop så är det som att vi är en del av varandra vad som än händer. 
Han är ingen elak person han vill inte såra han vill inte förstöra.
Fattar att han låter som en skit stövel vad jag än säger...