anonym gullviva

Sun 5 Nov 2023 09:47

475 svar

Vår situation är så udda! Eller?

Känns som min o sambons situation är otroligt udda, men det kanske den inte är?

Vi har varit ett par i 20+ år, upp och ner där mina känslor är utanpå och hans inombords, men vi har aldrig pausat, gnisslat eller ens funderat på en separation. Vår kärlek har alltid varit grundad i betong och vi är verkligen allra bästa vänner.

Sen hände ngt i våras. Sambon bytte jobb, från ett osocialt mansdominerad yrke till ett helt annat med mkt nytt folk och han som är rätt osocial blommade upp och fick nya fina arbetskamrater. Han mådde superbra! Och då mådde vi alla bra! (tung tid med dottern med ångest och lite allmänt vardagsstress)

Han blev mkt god vän med en tjej på jobbet, han pratade mkt om henne, hon anförtodde sig för honom då hon inte hade så mkt vänner. Jag tyckte det var fint men ngt kändes inte rätt.. De började träffas efter jobbet o promenera och prata.

Och en kväll hade de sett på film och han kom hem med världens ångest då de hånglat.

Han berättade alltså direkt och mådde superdåligt av det.

Jag blev såklart chockad o vädligt ledsen men inte arg! Besviken sviken... Men genuint inte arg. Vi pratade mkt om det efter och de fortsatte träffas som vänner då han mådde bra av det, kanske dumt men alternativet var att kasta ut honom men det ville jag inte. Inte kasta bort 20 år kärlek o vänskap.

Det gick rätt så bra från och till, absolut svartsjuk och mkt ångest från bådas håll när han började känna att han han tyckte om henne mer och mer. Men vi var hela tiden öppna o pratade mkt.

Han visste inte vad han kände och jag vara beredd för familjens skull att bara låta tiden gå ett tag, andas...

Vi umgicks hemma, och han sov alltid hemma och vi hade mkt sex som var fantastisk! Han sa ofta att han aldrig vill mista mig, hur allt än blir. Att skulle vi separera skulle det vara som allra bästa vänner. Och jag kände exakt likadant!

Men hoppet att han inte skulle lämna fanns alltid...

Tyvärr blev min ångest för jobbig så vi bestämde att vi ska pausa "oss", bo i hop som vi gör och reda ut allt i lugn o ro med barn hus ekonomi. Men att jag skulle kunna släppa på svartsjukan o ångesten.

Inte lätt men faktiskt blev jag lugnare!

Jag släppte alla mina misstankar mot deras sms, vad de gjorde när de sågs. Nu var det inte min sak på ngt sätt? Och han var mkt öppen med det mesta.

De inledde en relation o i går sa han att han vill vara med henne, exklusivt.

Men att vi ska separera som vänner och inte skynda med ngt. Som vi redan bestämt. Vi grät kramades, ja vi hade även sex... Som ett avslut?

Otroligt smärtsamt. Men vi är så fruktansvärt tighta! Vi kan gå från gråt till skratt på en minut.

Vi har haft fantastisk sex och pratat mer än någonsin! Till och med haft sex fast vi sagt att det är över. Vi känner så mkt för varann! Är det galet om vi båda mår bra av det??

Nu ska det vara de 2 så då gissar jag att sexbiten försvinner men vi vill fortsätta göra saker ihop, umgås.

Och han säger att man aldrig vet vad framtiden bär med sig, men att han aldrig vill mista mig eller familjen helt. Att vi är en del av varandra för evigt. Han tänker på oss varje dag och undrar om han gör rätt, men han mår så bra med henne.

Jag känner honom utan o innan o tror genuint på hans ord. Jag är fortfarande inte ett dugg arg. Sorgsen mest.

Det går upp o ner men när vi träffas mår jag så bra!

Tanken är bo kvar ihop över årsskiftet sen börja se över försäljning av hus etc. I lugn o ro.

Kommer vi kunna fortsätt vara bästa vänner som vi vill?

Skulle han komma i morgon o säga ta mig tillbaka skulle jag inte ens tveka. Vi har så.mkt historia, så sammanväxta. Men känner att vara hans vän skulle betyda så mkt...

Har vi en chans att fixa detta på ett bra sätt?

anonym gullviva

Mon 6 Nov 2023 22:37

#111

Anonym (Brbf) skrev 2023-11-06 21:33:02 följande:

Så när drar han då?

När vi sålt huset efter årsskiftet är tanken att vi skaffar varsitt boende.

Jag ville att han skulle bo kvar hemma, han erbjöd sig att bo på hotell.
Jag ville slippa lida mer än nödvändigt.
Så mitt val.

Rivjärnet92

Mon 6 Nov 2023 22:39

#112

anonym gullviva skrev 2023-11-06 22:37:41 följande:

När vi sålt huset efter årsskiftet är tanken att vi skaffar varsitt boende.

Jag ville att han skulle bo kvar hemma, han erbjöd sig att bo på hotell.
Jag ville slippa lida mer än nödvändigt.
Så mitt val.

Slippa lida..? Låter snarare som ett recept för att fortsätta lida. Men om det är ditt val så be my guest.

Anonym (Lugnet)

Mon 6 Nov 2023 22:46

#113

anonym gullviva skrev 2023-11-06 22:37:41 följande:

När vi sålt huset efter årsskiftet är tanken att vi skaffar varsitt boende.

Jag ville att han skulle bo kvar hemma, han erbjöd sig att bo på hotell.
Jag ville slippa lida mer än nödvändigt.
Så mitt val.

Du får mycket skit här, strunta i dem. Ditt liv och ditt val. Så länge du gör dem för din skull och inte för att vara snäll.

En snygg separation är alltid det bästa när barn är inblandade.

Har du någon väninna som du kan prata med? Du behöver definitivt lite mer balanserade åsikter än från människor som inte känner dig och som tolkar allt från sina egna upplevelser.

Anonym (Brbf)

Mon 6 Nov 2023 22:57

#114

Anonym (Lugnet) skrev 2023-11-06 22:46:06 följande:

Du får mycket skit här, strunta i dem. Ditt liv och ditt val. Så länge du gör dem för din skull och inte för att vara snäll.

En snygg separation är alltid det bästa när barn är inblandade.

Har du någon väninna som du kan prata med? Du behöver definitivt lite mer balanserade åsikter än från människor som inte känner dig och som tolkar allt från sina egna upplevelser.

Hon lär barnet att otrohet är okej. Likaså att bli behandlad som en matta.

Anonym (Brbf)

Mon 6 Nov 2023 22:57

#115

Anonym (Men jösses) skrev 2023-11-06 22:10:01 följande:

Som jag ser det så lämnade du walkover till den andra kvinnan. Direkt. La dig platt.

Signalerade med stora versaler på plakat. Här, ta min man! Och till honom. Ja gå du och ta den där nya kvinnan!

Själv står du ensam kvar. Du har inte kämpat för att behålla din man, och din familj intakt. Vist, det kanske hade slutat såhär ändå. Men du har så gott som uppmuntrat detta, sporrat på dom. Och det? Riskerar att bli ett av dina livs största ånger. Att du ej försökte kämpa. Antingen vill du ha en separation inners inte, och därför lät detta ske. Eller så vart du så chockad att du dissocierat och kommer ångra detta, när du vaknar till.

Mannen borde givetvis ha haft vett och respekt nog att så fort han märkte att han fått attraktion/intresse för den andra kvinnan. Direkt backat och avslutat den kontakten. Men nu sveptes han med och tänkte egoistiskt. Tänkte inte alls. En fru som sätter ner foten och stakar ut VAD som är respekt, kan vara det som katapultar mannen ur den fantasi han går runt med i huvudet som orsakar små fjärilar i magen.

Jag har typ varit i en liknande situation som dig. Med undantag att dom inte hunnit göra något fysiskt. Jag satte då fasen ner foten, och det redigt rejält. Detta är 5 år sedan. JAG är den med mannen kvar. Den andre snärtan fick vackert finna sig i att bli bortvald. Nej jag tvingade inte min man till något, men jag gjorde det jävligt klart för honom att jag under inga jäkla omständigheter kommer ge honom TID att försöka komma på vad det är han vill. Samtidigt som han umgås med hon den andre. Nej för helskotta. Glöm det. Jag förtjänar mer respekt än så, alla dom åren vi haft tillsammans förtjänar mer respekt än så. Han fick 2 dagar på sig över en helg. Utan kontakt med henne.

Han nyktra till jäkligt snabbt utav det kan jag säga.

Detta, ts. Läs det några ggr.

molly50

Mon 6 Nov 2023 22:57

#116

Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-06 20:53:47 följande:

Du får ursäkta men jag förstår inte vad självrespekt har med saken att göra? Att respektera varandra och inte vilja göra varandra mer ont än nödvändigt hör väl mer hemma i den här situationen.

Jag tror inte att hon sitter och väntar på att han ska bestämma sig för det ena eller andra. Hon låter det ta sin tid och är helt inne på att det blir en separation oavsett vad han väljer.

Hon kommer ut ur det här med bearbetade känslor, utan ilska och med fortsatt vänskap med människan hon levt halva livet tillsammans med.

Det jag syftar på är att hon lät honom fortsätta vara vän med honom fast hon visste att de hade hånglat.
Och hon lät honom få ta en paus för att utforska den andra kvinnan för att bestämma sig för vem han vile ha.
Samtidigt som hon själv hade sex med honom.
Det är inte vad jag kallar självrespekt.
Självrespekt för mig är att inte acceptera vad som helst och sätta sina egna känslor framför andras.
TS verkar fundera mest på vad som är viktigast för honom.

Anonym (Betty)

Mon 6 Nov 2023 23:12

#117

Anonym (Lugnet) skrev 2023-11-06 22:46:06 följande:

Du får mycket skit här, strunta i dem. Ditt liv och ditt val. Så länge du gör dem för din skull och inte för att vara snäll.

En snygg separation är alltid det bästa när barn är inblandade.

Har du någon väninna som du kan prata med? Du behöver definitivt lite mer balanserade åsikter än från människor som inte känner dig och som tolkar allt från sina egna upplevelser.

En snygg separation innebär ju inte att låta sig trampas på. Varför skulle det vara likhetstecken mellan det menar du?

Ni som försvarar och stryker medhårs och dunkar ts i ryggen och säger att detta är en snygg separation. Jag tycker att det är precis tvärtom. En osnygg separation. Vid en snygg separation springer man inte till den nya och umgås innan man har hunnit avsluta sitt äktenskap. Man låter separationen få ta den tid den behöver utan att inför öppen ridå springa på gym och gå promenader med den nya. Vid ett snyggt avslut säger man inte "jag kan inte bestämma mig så jag måste få umgås med er båda så att jag kan komma på vad jag vill".

Jag tycker den här separationen är definitionen av en respektlös separation.

Man kan ha en snygg och respektfull separsri9n och kunna fortsätta som vänner utan att bli tampad på. Man kan sätta ner foten och ändå skiljas på ett bra sätt.

Att ts inte har någon självrespekt är inte en snygg separation.

Anonym (Snowihite)

Mon 6 Nov 2023 23:13

#118

molly50 skrev 2023-11-06 22:57:46 följande:

Det jag syftar på är att hon lät honom fortsätta vara vän med honom fast hon visste att de hade hånglat.
Och hon lät honom få ta en paus för att utforska den andra kvinnan för att bestämma sig för vem han vile ha.
Samtidigt som hon själv hade sex med honom.
Det är inte vad jag kallar självrespekt.
Självrespekt för mig är att inte acceptera vad som helst och sätta sina egna känslor framför andras.
TS verkar fundera mest på vad som är viktigast för honom.

Ditt resonemang skulle då betyda att om man älskar någon så har man ingen självrespekt. När man älskar någon så sätter man denne före sig själv.

Jag ser inte att TS accepterar vad som helst. Allt sker ju på hennes villkor så npg tycker jag att hon har självrespekt alltid

Anonym (Betty)

Mon 6 Nov 2023 23:27

#119

anonym gullviva skrev 2023-11-06 21:27:27 följande:

Ja ksnske bord jag agerat annorlunda jag vet inte... Var väl rädd att säger jag stopp där så lämnar han på stört o jag var i chock o desperat få oss att fortsätta tillsammans.
Det är liksom 25 års förhållande på spel inte en tonårsförälskelse. Och inte bara det, utan 25 års vänskap! Jag var sjukt rädd att mista allt!
Och i början var det verkligen ett snedsteg från deras sida, båda tyckte det var helt oväntat och inte planerat. Och han kände i början att deras vänskap var viktigare än att inleda ngt djupare.
Tyvärr så så blev det ju djupare men då blev det så...
Jag hade kunnat förlåta hånglet och fortsatt som ett par faktiskt, men då behövde jag ju veta att det verkligen inte betydde ngt.
Jag gav det lite tid och en chans att bli så.
Nu blev det inte så men det var ett val JAG gjorde i stunden son kändes bäst just då.

Inget jag kan ändra på idag och ja jag kanske ångrar ser senare, men känner ju att hade jag förbjudit klamrar mig fast o kvävt honom hade det ändå säkerligen förstört vår relation.

Ja jag är nog för snäll, men älskar man ngn, gjort så länge, haft ett samliv i 25 år så är det inte enkelt att bara kasta bort.
Det kände vi båda två!

Nej det är klart att du inte hade kunnat tvinga honom att inte träffa henne. Men du hade kunnat markera din ståndpunkt. "Utforska henne bäst du vill men jag väntar inte på dig medan du gör det".

Självklart kanske han hade valt henne där direkt då ändå.

Men då hade du förlorat honom med självrespekten kvar. Nu vet han att han har dig lindad runt fingret och han kan ha dig som kort nummer två om det skiter sig med den nya.

Om du är rädd att du riskerar att "förstöra" din relation (som du skriver) om du sätter ner foten och ställer ultimatum om fortsatt umgänge... Alltså hör du inte själv hur det låter? HAN är otrogen men du är rädd att DU ska förstöra förhållandet om du inte vill att se fortsätter träffas.

Och vidare skriver du att NI känner att det är jobbigt att kasta bort 25 år. Låter inte som att han tycker det är så jobbigt. Han har ju just gjort just det.

Och om ni är så väldigt bra vänner. Menar du att den vänskapen inte skulle stå pall mot en rejäl utskällning från din sida angående hans beteende? Eller att den inte skulle stå pall mot om du hade sagt att du lämnar honom ifall han forstättet träffa henne? Hade den inte stått pall mot om du sa "du får fortsätta träffa henne efter att våran separation gått igenom"?

Är ända sättet att eran vänskap består att du lägger sig platt för allt han vill? Låter ju inte som nån jättefin vänskap.

Anonym (Lugnet)

Tue 7 Nov 2023 07:43

#120

Anonym (Betty) skrev 2023-11-06 23:12:03 följande:

En snygg separation innebär ju inte att låta sig trampas på. Varför skulle det vara likhetstecken mellan det menar du?

Ni som försvarar och stryker medhårs och dunkar ts i ryggen och säger att detta är en snygg separation. Jag tycker att det är precis tvärtom. En osnygg separation. Vid en snygg separation springer man inte till den nya och umgås innan man har hunnit avsluta sitt äktenskap. Man låter separationen få ta den tid den behöver utan att inför öppen ridå springa på gym och gå promenader med den nya. Vid ett snyggt avslut säger man inte "jag kan inte bestämma mig så jag måste få umgås med er båda så att jag kan komma på vad jag vill".

Jag tycker den här separationen är definitionen av en respektlös separation.

Man kan ha en snygg och respektfull separsri9n och kunna fortsätta som vänner utan att bli tampad på. Man kan sätta ner foten och ändå skiljas på ett bra sätt.

Att ts inte har någon självrespekt är inte en snygg separation.

Min huvudpoäng är att hon behöver prata med en vän som hon känner väl.
Vännen är mycket bättre på att avgöra om TS låter sig bli överkörd än en bunt anonyma personer som alltid tolkar texten utifrån egna upplevelser.
Bland dem så finns även jag.

Moralkakor och hämndbegär är inget som hon behöver, inte heller råd typ lägg dig på mattan. Men hon behöver råd så att hon kan ta beslut som hon känner sig nöjd med, det är hon som skall leva med dem sedan.
Det är en jävla skillnad på en separation där man konstaterar sorgset att vi har växt ifrån varandra än ett som sker i affekt.

Ja hennes man har inte skött detta särskilt snyggt och ingen had klandrat TS om hon hade slängt ut honom med buller och bång men...
Nu vill hon inte det, hon har en förståelse då hon levt med mannen i 20 år. Den erfarenheten har inte vi.

Vår situation är så udda! Eller?

INNEHÅLL