Vår situation är så udda! Eller?

Hat? Vem har skrivit något om att hon ska visa hat mot tölpen till man?
Nej det ska hon nog inte göra, snarare borde hon visa sig nonchalant mot vad han pysslar med..

Jag tyckte hon skulle säga till honom att "ja men vad bra att du hittat en ny, för då gör det ju inget om jag också träffar och ligger med en ny man"

Nej vi har skrivit att hon borde sätta ner foten, ha lite självrespekt och det är inte detsamma som hat.

Du tycker inte hon beter sig som en dörrmatta? och vad står hon för--jo allt mannen vill..Men det är inte att stå upp för sig själv!
Eh hur lågt ska man behöva sjunka i din värld för att bete sig som en dörrmatta då?

Slicka mannens skor, böna och be om att stanna med mig, och du får ligga med andra bara du stannar med mig" typ..

Hon gör ju sig själv illa...inför hennes man som vet att han kan "leka" med en annan kvinna så länge han finner det roligt..för efter det så vet han att han ALLTID kan komma tillbaka till sin fru..

Fast dörrmatta? 
Jag har själv valt att inte kasta ut honom han har inte bett om att bo kvar. 
Jag ville det och han stannade. 
Och det är inget vi kan ändra på nu? 

Jag mår bäst av att ha honom här så vi kan träffas varje dag, göra en check in hur vi mår.
Vi gör små små planer, som hur pass mkt vi ska renovera innan försäljning... Men vi ser ändå inte allt för långt in i framtiden det är mkt dag för dag. 
Vissa dagar ses vi knappt då han jobbar långa dagar, andra dagar är vi lediga samtidigt och gymmar, promenerar, äter ihop... Bara andas en stund utan att prata och älta. 
Andra dagar mår ngn av oss sämre o behöver prata av sig då gör vi det. 

Jag försöker att göra saker när han ej är hemma så jag inte bara tänker på allt dåligt. Ger dottern mkt tid, har tackar ja till en aw som jag annars brukar tacka nej till, gymmar själv fast vi alltid annars gjort det tillsammans (stort gemensamt intresse)... Så jag Förösker verkligen!
Kanske jag tillslut känner att jag inte behöver honom så mkt som jag tror? 
Men jag måste få ta det långsamt, jag kan inte bara tack o hej. 
Jag har aldrig varit med om ett uppbrott, vet inte hur man bör göra? 
Jag går efter hur jag kan klara detta på bästa sätt, just nu. 
Kanske kraschar allt sedan? Ja då gör det det, jag vill inte krascha just nu bara. 

Vart sjrev jag det?
Det är klart man kan älska någon och samtidigt ha självrespekt.
Men man behöver för den sakens skull inte acceptera vad som helat.
TS accepterade ju att han fortsatte vara vän med en kvinna han hade hånglat med.
Och hon accepterade att han fortsatte umgås med henne för att bestämma sig för vem han ville ha.
Hon gör så klart som hon vill. Det hon tycker passar henne bäst.
Men jag hade hellre avslutat direkt,på ett snyggt sätt,och försökt fortsätta vara vänner.
Om TS fortsätter att bo tillsammans med honom så är risken att hon kommer att må dåligt i slutänden när hon kommer till insikt om vad som verkligen har hänt.
Och då är ju också risken att hon inte klarar av att vara vän med honom.
Så det är inte alltid det är bra att sätta andras känslor framför sina egna.

Du har inte haft så många förhållande va?

Eller har du alltid låtit karlar trampa på dig..

Man kan faktiskt se till att bli respekterad utan att börja bråka - givetvis!

Herregud..att man ens ska behöva förklara att stå upp för sig själv inte är detsamma som att bråka..

Fantasi och fantasi--varför försvarar ni hans vidriga beteende då, om ni tycker att han gjort fel? Nej för att ni inte tycker det, eller för att ni själva är singlar eller dörmattor.

Jag må låt coolugn men jag har gråtit mig andfådd, jag har slagit i väggen, jag har visat alla mina sidor inför honom, han vet hur jag blir när jag är ledsen... Han har fått höra exakt hur jag känner. 
Vi har ältat pratat gråtit, men det blir mer sällan ju längre tiden går. Jag har inte samma behov till det längre.
Jag behövde få landa och det börjar jag göra. 

Jag hatar det han Gjort! Men hatar inte honom! 
Hade de ej hånglat hade de ju ändå fattat tycke för varandra, ja ddet borde ej hänt öht.
Det var Aldrig hans tanke att falla för henne när de började vänskapen. Han är mt mån om alla och hon behövde ngn att prata med, så de började gå på promenader o prata om jobbiga saker på jobbet. Och det hade jag ju inget emot? Promenader med en kollega som behövde prata med ngn? 
Tyvärr blev det som det blev, men det var aldrig grundtanken. 
Har aldrig hänt mig men gissar ju att känslor är svåra att styra... Och är det så att han ser en framtid med henne, att han hittat ngt i henne han saknat...  Då är det väl så. 
Tyvärr borde det inte skett på detta sätt! 
Men han hade aldrig onda avsikter! 

Ja jag känner honom jag lovar. Vissa tror att det bara är buffel o båg med alla som varit otrogna... Men tänk ett steg till. 
Han berättade direkt!! 
Han mådde skit!! 
Han önskar att de aldrig träffats!! 
Men han kan inte hjälpa att han fallit så för henne!! 
Jag kunde ha kastat ut men  valde att inte, han bad inte! 
Jag gav honom lite tid att landa, för att se om det fixk att rädda oss eller inte. Jag var inte beredd att slänga bort våra 25 år! 
Han kunde ha dragit direkt men var heller inte beredd att kasta bort oss. 
Otrohet är inte inte ok! 
Jag har valt att leva så här ett tag, när vi sålt huset kanske allt är annoröunda, då får jag isf leva annorlunda och då så klart göra det som krävs. Det är nästa milstolpe, göra huset redo och sälja. Sen kan vi på riktigt se om vi kommer fortsätta ses. Kanske har jag fel och han bara försvinner ur vårt liv? Då gör han det... 
Då tar jag tag i det, då! 

Du har alltså inget konkret svar på min fråga om vad du menar att TS ska göra.

Jag försvarar inte hans beteende, jag har mest diskuterat TS beteende, inte hans.

Det är ändå rätt klassiskt att när någon hittar en ny så kallad kompis börjar de gå promenader / dejter och hoppsan så har de börjat ligga med varann sen. 

Han kunde valt att inte träffa henne mer. Tycker ju bara synd om sig själv och försöker intala dig om hur synd det är om honom och hur mkt han inte ville det och bara råååååkade stoppa in den i henne också. Trams.

Vi kommer alltid ha skilda åsikter i vad det innebär att ha självrespekt. För mig inbär det att kämpa för sina värderingar och övertygelser vad som än händer. 

För TS handlar det inte om lek utan blodigt allvar. När man skriver att hon skulle ha satt ned foten, hur menar ni då? Hur sätter man ner foten utan att visa aggressivitet ? 
Tror ni på allvar att hon inte har pratat med sin partner om det här? Självklart har hon berättat om hur chockad hon blev och att hon är lessen. Partnern har säkert väldigt dåligt samvete, än om ni bestämt er för att han inte har det.

Om hon vill ha honom tillbaka så är det hennes sak,  det är inte vår sak att avgöra eller tycka om. 

Han försöker bara låtsas som att det inte var meningen. Nej, han visste självklart gott och väl vad han höll på med men försöker bara ha dig vid sidan av också. Så inte du blir arg på honom och slänger ut honom.