• anonym gullviva

    Vår situation är så udda! Eller?

    Känns som min o sambons situation är otroligt udda, men det kanske den inte är? 
     
    Vi har varit ett par i 20+ år, upp och ner där mina känslor är utanpå och hans inombords, men vi har aldrig pausat, gnisslat eller ens funderat på en separation. Vår kärlek har alltid varit grundad i betong och vi är verkligen allra bästa vänner. 
     
    Sen hände ngt i våras. Sambon bytte jobb, från ett osocialt mansdominerad yrke till ett helt annat med mkt nytt folk och han som är rätt osocial blommade upp och fick nya fina arbetskamrater. Han mådde superbra! Och då mådde vi alla bra! (tung tid med dottern med ångest och lite allmänt vardagsstress) 
     
    Han blev mkt god vän med en tjej på jobbet, han pratade mkt om henne, hon anförtodde sig för honom då hon inte hade så mkt vänner. Jag tyckte det var fint men ngt kändes inte rätt.. De började träffas efter jobbet o promenera och prata. 
    Och en kväll hade de sett på film och han kom hem med världens ångest då de hånglat. 
     
    Han berättade alltså direkt och mådde superdåligt av det. 
    Jag blev såklart chockad o vädligt ledsen men inte arg! Besviken sviken... Men genuint inte arg. Vi pratade mkt om det efter och de fortsatte träffas som vänner då han mådde bra av det, kanske dumt men alternativet var att kasta ut honom men det ville jag inte. Inte kasta bort 20 år kärlek o vänskap. 
    Det gick rätt så bra från och till, absolut svartsjuk och mkt ångest från bådas håll när han började känna att han han tyckte om henne mer och mer. Men vi var hela tiden öppna o pratade mkt. 
    Han visste inte vad han kände och jag vara beredd för familjens skull att bara låta tiden gå ett tag, andas... 
    Vi umgicks hemma, och han sov alltid hemma och vi hade mkt sex som var fantastisk! Han sa ofta att han aldrig vill mista mig, hur allt än blir. Att skulle vi separera skulle det vara som allra bästa vänner. Och jag kände exakt likadant!
    Men hoppet att han inte skulle lämna fanns alltid...
    Tyvärr blev min ångest för jobbig så vi bestämde att vi ska pausa "oss", bo i hop som vi gör och reda ut allt i lugn o ro med barn hus ekonomi. Men att jag skulle kunna släppa på svartsjukan o ångesten.
     
    Inte lätt men faktiskt blev jag lugnare!
    Jag släppte alla mina misstankar mot deras sms, vad de gjorde när de sågs. Nu var det inte min sak på ngt sätt? Och han var mkt öppen med det mesta. 
    De inledde en relation o i går sa han att han vill vara med henne, exklusivt.
    Men att vi ska separera som vänner och inte skynda med ngt. Som vi redan bestämt. Vi grät kramades, ja vi hade även sex... Som ett avslut? 
     
    Otroligt smärtsamt.  Men vi är så fruktansvärt tighta! Vi kan gå från gråt till skratt på en minut.
    Vi har haft fantastisk sex och pratat mer än någonsin! Till och med haft sex fast vi sagt att det är över. Vi känner så mkt för varann! Är det galet om vi båda mår bra av det?? 
    Nu ska det vara de 2 så då gissar jag att sexbiten försvinner men vi vill fortsätta göra saker ihop, umgås. 
     
    Och han säger att man aldrig vet vad framtiden bär med sig, men att han aldrig vill mista mig eller familjen helt. Att vi är en del av varandra för evigt. Han tänker på oss varje dag och undrar om han gör rätt, men han mår så bra med henne.
     
    Jag känner honom utan o innan o tror genuint på hans ord. Jag är fortfarande inte ett dugg arg. Sorgsen mest.
    Det går upp o ner men när vi träffas mår jag så bra!
     
    Tanken är bo kvar  ihop över årsskiftet sen börja se över försäljning av hus etc. I lugn o ro.
     
    Kommer vi kunna fortsätt vara bästa vänner som vi vill?
    Skulle han komma i morgon o säga ta mig tillbaka skulle jag inte ens tveka. Vi har så.mkt historia, så sammanväxta. Men känner att vara hans vän skulle betyda så mkt... 
     
    Har vi en chans att fixa detta på ett bra sätt? 
  • Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Maria) skrev 2023-11-07 19:32:02 följande:
    Du har alltså inget konkret svar på min fråga om vad du menar att TS ska göra.

    Jag försvarar inte hans beteende, jag har mest diskuterat TS beteende, inte hans.
    Jo jag har ett konkret svar på hur TS skulle kunna göra..Det jag skrev i mitt första inlägg..

    Om hon tycker att det är helt ok att han håller på med någon annan ett tag (för det är inte så vanligt att ett förhållande som började med otrohet ens kommer hålla)

    I vilket fall så borde han om han verkligen brydde sig om TS, säga åt henne att "du borde också träffa någon ny man och ligga med" eller tycka att det var helt ok om TS föreslog det..

    Jag har frågat TS om han har sagt något om att han är helt ok med det, men inte fått något svar..Så jag tolkar det som att han är en egoist som är nöjd bara han får lite nytt ligg under en period..

    För han är väl inte så jäkla dum att han tror att det kommer hålla med den nya..just därför han vill ha sin gamla fru på lut..Och smörar, snackar och ljuger så han tror sig själv..
  • Anonym (Betty)
    anonym gullviva skrev 2023-11-07 19:50:08 följande:
    Lite hividet på spiken här. 

    Han VET att jag inte är ok med det han gjorde! 
    Han är inte ok med det han gjorde! Han sover knappt på nätterna fortfarande trots att han i princip är fri nu, då vi ändå sagt att vi inte är ett kärlekspar längre. 
    Hans samvete är ENORMT! jag om ngn bord veta hur han fungerar, han har inte ljugit för mig i 25 år, iof inte ljugit alls om vi ska vara krassa. 
    Han har inte bedragit mig i 25 år, han har inte svikit mig i 25 år... 
    Han bedrog mig en gång, och berättade direkt. Och erkände att han har fått stark känslorn för en annan fast han inte ville!  Han har varit öppen hela hela tiden!
    Han är ingen som ljuger, det borde jag om ngn veta.  Mer än några främlingar på nätet iaf.
    Varför är det så att för att ngn är otrogen så blir hela deras personlighet en skit stövel?? 

    Han må ha sårat bedragit osv men han har INTE utvecklat en ny personlighet, det ser jag det hör jag. 
    Han har förälskat sig i en annan som även förälskat sig i honom. Sjuuukt jobbigt men detta är sättet jag hanterar det på just nu. För att JAG ska kunna gå vidare tillslut.
    Visste inte att det fanns en mall= så här gör du om din partner är otrogen eller träffar en ny. 
    Alla situationer är väl unika??
    Har man ett samvete fortsätter man ju inte träffa någon man just hånglat med. Det beteendet är ju inte ok bara för att han varit öppen med det och erkänt det. Du verkar vilja hänvisa till det hela tiden. Att han minsann är ärlig och berättar allt och då är det nästan som att det blir lite ok då. 

    Det är inte ok att han fortsatte träffa henne efter hånglet bara för att han var ärlig och sa det.

    Det är inte ok att han började utforska henne samtidigt som ni var tillsammans för att se vad han kände bara för att han var ärlig och sa det.

    Det är inte ok att han fortsätter träffa henne medan ni fortfarande bor ihop bara för att han är ärlig och säger det.

    Det spelar ingen roll hur ärlig han är, eller hur dåligt samvete han har, eller att han inte kan sova,  eller om han har utvecklat en ny personlighet eller inte, det spelar ingen roll hur länge du har känt honom och minsann vet hur han funkar. Inget av detta spelar någon roll. Punkterna jag nämner ovan är ändå exempel på skitstövelbeteende. 
  • anonym gullviva
    Anonym (Betty) skrev 2023-11-07 20:37:23 följande:
    Har man ett samvete fortsätter man ju inte träffa någon man just hånglat med. Det beteendet är ju inte ok bara för att han varit öppen med det och erkänt det. Du verkar vilja hänvisa till det hela tiden. Att han minsann är ärlig och berättar allt och då är det nästan som att det blir lite ok då. 

    Det är inte ok att han fortsatte träffa henne efter hånglet bara för att han var ärlig och sa det.

    Det är inte ok att han började utforska henne samtidigt som ni var tillsammans för att se vad han kände bara för att han var ärlig och sa det.

    Det är inte ok att han fortsätter träffa henne medan ni fortfarande bor ihop bara för att han är ärlig och säger det.

    Det spelar ingen roll hur ärlig han är, eller hur dåligt samvete han har, eller att han inte kan sova,  eller om han har utvecklat en ny personlighet eller inte, det spelar ingen roll hur länge du har känt honom och minsann vet hur han funkar. Inget av detta spelar någon roll. Punkterna jag nämner ovan är ändå exempel på skitstövelbeteende. 
    Fast det var i princip jag som sa satt jag inte ville kasta ut honom. Och i början var det bara vänskap även efter hånglet då de båda tyckte det var jättekonstigt och inget se planerat eller ens velat (alkohol men ingen ursäkt). 
    Jag kunde ha kastat ut direkt o aldrig fått veta om vi kunnat reparera oss men valde att hålla honom nära för att fortsätta kommunicera hela tiden.
    Kan nog säga att det var över mellan oss nästan direlt men att vi inte uttalade det. 
    Men direkt när han insåg att nej det är nog mer än vänskap så pratade vi ju och sa uttalat att nej då är vi över. Så jag kan försöka gå vidare och slippa undra snoka fråga... 
    Han valde att se vart deras relation var på väg. Och vi valde att avsluta oss. 

    Så där var väl allt rätt? Tills.. 
    Att jag valt att låta honom bo kvar i vårt gemensamma hus, försöka ta det lugnt och  få en fungerande vardag. Där vi pratar massor, ältat och diskuterat. Både för att få förståelse, tröst, stöttning.. Då ingen av oss trott att detta kunde ske! Jag har valt detta, för att jag just nu känner att det är det jag behöver just nu. 

    Jag har valt att ha sex med honom efter otroheten (men ej efter det uttalade uppbrottet förutom samma dag). Jag ville! Jag behövde! Jag mådde jävligt bra av det! 
    Det kanske biter mig i arslet senare men hellre senare än just nu när jag är så skör!
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Betty) skrev 2023-11-07 20:37:23 följande:
    Har man ett samvete fortsätter man ju inte träffa någon man just hånglat med. Det beteendet är ju inte ok bara för att han varit öppen med det och erkänt det. Du verkar vilja hänvisa till det hela tiden. Att han minsann är ärlig och berättar allt och då är det nästan som att det blir lite ok då. 

    Det är inte ok att han fortsatte träffa henne efter hånglet bara för att han var ärlig och sa det.

    Det är inte ok att han började utforska henne samtidigt som ni var tillsammans för att se vad han kände bara för att han var ärlig och sa det.

    Det är inte ok att han fortsätter träffa henne medan ni fortfarande bor ihop bara för att han är ärlig och säger det.

    Det spelar ingen roll hur ärlig han är, eller hur dåligt samvete han har, eller att han inte kan sova,  eller om han har utvecklat en ny personlighet eller inte, det spelar ingen roll hur länge du har känt honom och minsann vet hur han funkar. Inget av detta spelar någon roll. Punkterna jag nämner ovan är ändå exempel på skitstövelbeteende. 
    Jag håller helt med dig!

    Hans beteende är inte ok..någonstans! Men TS verkar inte kunna se det just nu, men det kommer senare som ett brev på posten, när hon kommer inse att han bara var en egoistisk tölp.

    TS låter som om hon tycker synd om honom dessutom...

    För Han kunde ju inte rå för att han fortsatte träffa någon som han låg med, Han mådde så dåååligt av otroheten-Jo pyttsan att han gjorde..

    Zip zero 0 dåligt samvete verkar han ha för det han gjort, men det är inte bara att han inte har något som helst dåligt samvete..

    Han ska dessutom manipulera sin fru...bara för att ha henne som en sorts reserv när det tar slut med den nya..Om inte förr så händer det senare när hon träffat en ny man..
  • Anonym (Betty)
    anonym gullviva skrev 2023-11-07 20:48:00 följande:
    Fast det var i princip jag som sa satt jag inte ville kasta ut honom. Och i början var det bara vänskap även efter hånglet då de båda tyckte det var jättekonstigt och inget se planerat eller ens velat (alkohol men ingen ursäkt). 
    Jag kunde ha kastat ut direkt o aldrig fått veta om vi kunnat reparera oss men valde att hålla honom nära för att fortsätta kommunicera hela tiden.
    Kan nog säga att det var över mellan oss nästan direlt men att vi inte uttalade det. 
    Men direkt när han insåg att nej det är nog mer än vänskap så pratade vi ju och sa uttalat att nej då är vi över. Så jag kan försöka gå vidare och slippa undra snoka fråga... 
    Han valde att se vart deras relation var på väg. Och vi valde att avsluta oss. 

    Så där var väl allt rätt? Tills.. 
    Att jag valt att låta honom bo kvar i vårt gemensamma hus, försöka ta det lugnt och  få en fungerande vardag. Där vi pratar massor, ältat och diskuterat. Både för att få förståelse, tröst, stöttning.. Då ingen av oss trott att detta kunde ske! Jag har valt detta, för att jag just nu känner att det är det jag behöver just nu. 

    Jag har valt att ha sex med honom efter otroheten (men ej efter det uttalade uppbrottet förutom samma dag). Jag ville! Jag behövde! Jag mådde jävligt bra av det! 
    Det kanske biter mig i arslet senare men hellre senare än just nu när jag är så skör!
    Men av respekt för sin partner så fortsätter man inte att umgås med någon man hånglat med även om man tror att man ska kunna hålla det till vänskap. Man är helt enkelt inte vän med någon man varit otrogen med. 

    Nej du slängde inte ut honom efter otroheten men det betyder väl inte att han ska umgås med henne mitt under näsan på dig? Det kan väl fortfarande vänta tills ni helt separerat? Även om ni hade bestämt att det var slut så kan han ju respektera erat 25 år och väntat tills ni flyttat isär och ordnat upp allt. 

    Ett problem verkar vara att eftserom ni är så bra vänner och pratar om allt med varandra, så är det även honom du vill prata med nu och få förståelse, stöttning och tröst av. Jag förstår att ni måste orata ut. Men vi som läser detta tycker det är lite skevt att det är den som har gjort dig illa är den som ska trösta och stötta dig. Det hade varit bättre om du hittade det på annat håll hos en väninna eller kurator. 
  • Anonym (Hmm)
    anonym gullviva skrev 2023-11-07 17:30:02 följande:

    Hon är enl kille då väldigt mån om att vår familj ska ta så lite skada som möjligt då hon själv varit i en mkt hemsk skilsmässa förut.
    Rädd för mig för att hon ju vet hur sårad jag blev och att vi varit ihop så länge så jag har svårt att släppa honom. 
    Så räds i den bemärkelsen att träffa mig pga det de gjort mot mig. 
    Tyvärr verkar hon ha ett mkt stort hjärta av vad jag hört. 

    Vi hade ett bra snack idag på en lång promenad. 
    Han frågade hela tiden hur jag vill göra hur jag mår... Och lyssnade när jag berättade. 
    Och vi är kvar på samma punkt som innan...
    Jah mårr dåligt av att gå o grubbla på framtiden, därav lever jag bara här och nu så gott jag kan. 
    Och han känner likadant. 
    Det går inte en dag utan att han grubblar på situationen. 

    Jag var för första gången lite hård och sa att vi går här tillsammans trots vad du utsatt mig för och hur illa du behandlat mig, det betyder bara att vi fortfarande bryr oss om varandra. Och han sa att ja han kunde ju bara ha dragit dag ett, men samma sak där det går bara inte... 


    Men TS det var ju inte riktigt sant det din sambo sa att han kunde dragit första dagen. Vart skulle han ta vägen? Ekonomi att ta in på hotell?

    I stället har han ju faktiskt använt dig som en samtalsterapeut för att reda ut sina känslor. Det borde han ha besparat dig. Att du tycker han är snäll (och säkert varit också) betyder ju inte att han inte agerar enligt bara sina intressen nu. 

    Han vet hur snäll du är och nu får han behålla sitt familjeliv samtidigt som han är tillsammans med den nya. Dessutom får han möjlighet att prata av sig om allt med sin bästa vän (du). För egentligen borde han tänka såhär "när jag går ut genom dörren för att gå till X gör det ont i min sambo". Han skulle istället säga att jag träffar inte henne mer förrän vi flyttat isär. Så hade han varit bra.

    Sedan skriver du att du vill inte att han ska flytta. Det förstår jag, verkligen på djupet. Din vardag blir helt annorlunda, det blir en tomhet. Men tänk lite såhär, jag vill inte beskriva din man som ett plåster men, men. Ska du dra av det sakta eller  riva av allt på en gång?

    Under tiden ni bor ihop skulle han inte träffa henne. Har de så djupa känslor för varandra kan de vänta de månader de tar tills huset är sålt.

    Sedan en sak till: Nästan alla förväntar sig att man har familj och/eller vänner man kan vända sig till. Sanningen för många (de flesta?) är att när tvåsamheten upphör är det väldigt ensamt.

    Jag tror faktiskt att det är det som skrämmer dig. Hade jag varit som du skulle jag lagt upp kontaktannonser på valfri datingsite. Han är hemma hos dottern medan du går ut och dejtar. Det behöver inte betyda att du är seriös, skulle vara kul att se hur godhjärtad han är då :).

    Så småningom kommer du träffa någon som du blir passionerat kär i. Ni har varit ihop länge och det är tomheten/ensamheten som talar tror jag. Släng in en datingannons så du får komma ut en kväll om han fortsätter träffa henne. Så du får känna dig uppskattad som kvinna.
  • Anonym (Lisa)
    anonym gullviva skrev 2023-11-07 20:48:00 följande:
    Fast det var i princip jag som sa satt jag inte ville kasta ut honom. Och i början var det bara vänskap även efter hånglet då de båda tyckte det var jättekonstigt och inget se planerat eller ens velat (alkohol men ingen ursäkt). 
    Jag kunde ha kastat ut direkt o aldrig fått veta om vi kunnat reparera oss men valde att hålla honom nära för att fortsätta kommunicera hela tiden.
    Kan nog säga att det var över mellan oss nästan direlt men att vi inte uttalade det. 
    Men direkt när han insåg att nej det är nog mer än vänskap så pratade vi ju och sa uttalat att nej då är vi över. Så jag kan försöka gå vidare och slippa undra snoka fråga... 
    Han valde att se vart deras relation var på väg. Och vi valde att avsluta oss. 

    Så där var väl allt rätt? Tills.. 
    Att jag valt att låta honom bo kvar i vårt gemensamma hus, försöka ta det lugnt och  få en fungerande vardag. Där vi pratar massor, ältat och diskuterat. Både för att få förståelse, tröst, stöttning.. Då ingen av oss trott att detta kunde ske! Jag har valt detta, för att jag just nu känner att det är det jag behöver just nu. 

    Jag har valt att ha sex med honom efter otroheten (men ej efter det uttalade uppbrottet förutom samma dag). Jag ville! Jag behövde! Jag mådde jävligt bra av det! 
    Det kanske biter mig i arslet senare men hellre senare än just nu när jag är så skör!
    Är hans kollega mycket yngre än er? Det spelar väl ingen roll egentligen, blev bara nyfien..

    Sen om det var planerat eller inte, kan du inte veta..vad än din man har sagt.

    I vilket fall så borde du tycka att du är värd mer än att bara sitta och vänta på honom och önska att det ska ta slut med hans nya..

    Det kommer med stor sannolikhet att ta slut mellan dom ändå, men du borde åtm sluta foksera på honom och börja träffa andra män istället och passa på att "leva livet" lite helt enkelt...För sannolikheten att du skulle träffa en annan man som är lika trevlig som du är, är väl relativt stor..

    Och då kan din nuvarande ångra det han gjorde bäst han vill...utan att du bryr dig speciellt mycket..
  • anonym gullviva
    Anonym (Lisa) skrev 2023-11-07 21:35:51 följande:
    Är hans kollega mycket yngre än er? Det spelar väl ingen roll egentligen, blev bara nyfien..

    Sen om det var planerat eller inte, kan du inte veta..vad än din man har sagt.

    I vilket fall så borde du tycka att du är värd mer än att bara sitta och vänta på honom och önska att det ska ta slut med hans nya..

    Det kommer med stor sannolikhet att ta slut mellan dom ändå, men du borde åtm sluta foksera på honom och börja träffa andra män istället och passa på att "leva livet" lite helt enkelt...För sannolikheten att du skulle träffa en annan man som är lika trevlig som du är, är väl relativt stor..

    Och då kan din nuvarande ångra det han gjorde bäst han vill...utan att du bryr dig speciellt mycket..
    Hon är 3 år yngre? 

    Nej jag vill inte dejta ngn nu bara ngn månad efter allt. Hänt?? 
    Känner rent ut avsmak att röra vid en annan man just nu. Jag älskar ju fortfarande honom?? 
    Jag måste ju få läka först och inse att det inte blir vi igen. Då kanske jag kan släppa att jag älskar honom fortfarande och då kanske börja se mig om efter ngn ny. 

    Men tror jag skulle behöva leva ensam ett tag, varit ihop med honom sen vi var 18... Aldrig varit ensam...
  • Anonym (Maria)
    Anonym (Betty) skrev 2023-11-07 19:58:46 följande:
    Tex hade hon kunnat säga att han får fortsätta träffa kollegan när separationen är färdig av respekt för deras 25 år gamla relation.  Isället för som nu när hon uppmuntrat honom  att träffa kollegan som vän direkt efter hånglet. 
    Men det där är ju förbi redan. Det jag frågade i det du citerar är vad TS ska göra NU?
  • Anonym (Hmm)
    anonym gullviva skrev 2023-11-07 21:51:48 följande:
    Hon är 3 år yngre? 

    Nej jag vill inte dejta ngn nu bara ngn månad efter allt. Hänt?? 
    Känner rent ut avsmak att röra vid en annan man just nu. Jag älskar ju fortfarande honom?? 
    Jag måste ju få läka först och inse att det inte blir vi igen. Då kanske jag kan släppa att jag älskar honom fortfarande och då kanske börja se mig om efter ngn ny. 

    Men tror jag skulle behöva leva ensam ett tag, varit ihop med honom sen vi var 18... Aldrig varit ensam...
    Du behöver inte röra eller ligga med någon. Det räcker att du tar ett glas vin och träffar ngn en kväll.
    Framför allt skulle det var skoj att se hur storsint och "snäll" din man är.

    Tror också du behöver bo själv. Men att sätta in en annons kan boosta ditt självförtroende, det behöver inte betyda att du träffar ngn. Om du träffar ngn så betyder det bara att du sitter och pratar med ngn. Absolut ingen fysisk kontakt förrän om/när du vill det själv.

    Tänk på en sak, även om han skulle vilja komma tillbaka hur kan du då glömma att han var beredd att kasta bort dig.

    Du ska vara ett förstahandsval, inget annat!
Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?