Vår situation är så udda! Eller?
Hon är enl kille då väldigt mån om att vår familj ska ta så lite skada som möjligt då hon själv varit i en mkt hemsk skilsmässa förut.
Rädd för mig för att hon ju vet hur sårad jag blev och att vi varit ihop så länge så jag har svårt att släppa honom.
Så räds i den bemärkelsen att träffa mig pga det de gjort mot mig.
Tyvärr verkar hon ha ett mkt stort hjärta av vad jag hört.
Vi hade ett bra snack idag på en lång promenad.
Han frågade hela tiden hur jag vill göra hur jag mår... Och lyssnade när jag berättade.
Och vi är kvar på samma punkt som innan...
Jah mårr dåligt av att gå o grubbla på framtiden, därav lever jag bara här och nu så gott jag kan.
Och han känner likadant.
Det går inte en dag utan att han grubblar på situationen.
Jag var för första gången lite hård och sa att vi går här tillsammans trots vad du utsatt mig för och hur illa du behandlat mig, det betyder bara att vi fortfarande bryr oss om varandra. Och han sa att ja han kunde ju bara ha dragit dag ett, men samma sak där det går bara inte...
I stället har han ju faktiskt använt dig som en samtalsterapeut för att reda ut sina känslor. Det borde han ha besparat dig. Att du tycker han är snäll (och säkert varit också) betyder ju inte att han inte agerar enligt bara sina intressen nu.
Han vet hur snäll du är och nu får han behålla sitt familjeliv samtidigt som han är tillsammans med den nya. Dessutom får han möjlighet att prata av sig om allt med sin bästa vän (du). För egentligen borde han tänka såhär "när jag går ut genom dörren för att gå till X gör det ont i min sambo". Han skulle istället säga att jag träffar inte henne mer förrän vi flyttat isär. Så hade han varit bra.
Sedan skriver du att du vill inte att han ska flytta. Det förstår jag, verkligen på djupet. Din vardag blir helt annorlunda, det blir en tomhet. Men tänk lite såhär, jag vill inte beskriva din man som ett plåster men, men. Ska du dra av det sakta eller riva av allt på en gång?
Under tiden ni bor ihop skulle han inte träffa henne. Har de så djupa känslor för varandra kan de vänta de månader de tar tills huset är sålt.
Sedan en sak till: Nästan alla förväntar sig att man har familj och/eller vänner man kan vända sig till. Sanningen för många (de flesta?) är att när tvåsamheten upphör är det väldigt ensamt.
Jag tror faktiskt att det är det som skrämmer dig. Hade jag varit som du skulle jag lagt upp kontaktannonser på valfri datingsite. Han är hemma hos dottern medan du går ut och dejtar. Det behöver inte betyda att du är seriös, skulle vara kul att se hur godhjärtad han är då :).
Så småningom kommer du träffa någon som du blir passionerat kär i. Ni har varit ihop länge och det är tomheten/ensamheten som talar tror jag. Släng in en datingannons så du får komma ut en kväll om han fortsätter träffa henne. Så du får känna dig uppskattad som kvinna.